Sedan ett par veckor hafva samtalen i Stockholm till en del vändt sig omkring en från Jagister Ludvig IVesterbergs tryckeri utkommen, men på obekant sätt supprimerad smädeskrift, under titel: den näsvise Getingen. In stor. mängd personer, från den rikaste, den högst uppsatte i landet, intill flere obemärkte particulierer hafva uti deras enskilta förhållanden blifvit utpekade och angripne ut: den. na skrift, hvaraf en del exemplar kommit : omlopp. Känslan af det skickliga hos den Svenska allmänheten är så stadgad, att vi icke hör! en enda, som ej med djup havm yttrat sig öfver en produkt af denna låga tendens. Det är en sak, på hvilken man troligen glöm! alt fästa uppmärksambetan, nemligen alt makten af en censur emot yli ika nidskrifter, vida säkrare än om deux låge hos Regeringens organer, kunde finnas hos boktryckarnes hederskänsla. Om Boktryckeri-Societeten öfverenskomme. att utstryka hvarje medlem som nedsölat sh otlicin i paskillsmutsen, och om en sådan Bohtryckare, såsom en uppdagad handtlangare åå! lågbeten, icke mera fördroges i hyfsadt folks sällskap, — skulle denna moraliska censur snar! bringa nidskriftsfabriken alt stadna i brist a irycksvärta. Vi beklaga Magister Westerberg, som ich besinnat detta innan han öfvertog tryckninger ar den ifrågavarande brochyren, som icke ha ett drag af den egentliga satiren, utan blott består af plaumpa och till stor del sanningslösa allusioner på rent privata, och i synnerhet husliga förhållarden. Efter denna fläck på hans ofiicin, torde den hädanefter föga anlitas. Den anovyme författaren, tros såsom lös person vara på god väg till korrektionshuset. JHJE —— LL