Sedan ett par veckor hafva samtalen i Stock-
holm till en del vändt sig omkring en från
Jagister Ludvig IVesterbergs tryckeri utkom-
men, men på obekant sätt supprimerad smäde-
skrift, under titel: den näsvise Getingen. In
stor. mängd personer, från den rikaste, den
högst uppsatte i landet, intill flere obemärkte
particulierer hafva uti deras enskilta förhål-
landen blifvit utpekade och angripne ut: den.
na skrift, hvaraf en del exemplar kommit :
omlopp. Känslan af det skickliga hos den Svenska
allmänheten är så stadgad, att vi icke hör!
en enda, som ej med djup havm yttrat sig öf-
ver en produkt af denna låga tendens.
Det är en sak, på hvilken man troligen glöm!
alt fästa uppmärksambetan, nemligen alt mak-
ten af en censur emot yli ika nidskrifter, vi-
da säkrare än om deux låge hos Regeringens
organer, kunde finnas hos boktryckarnes he-
derskänsla.
Om Boktryckeri-Societeten öfverenskomme.
att utstryka hvarje medlem som nedsölat sh
otlicin i paskillsmutsen, och om en sådan Boh-
tryckare, såsom en uppdagad handtlangare åå!
lågbeten, icke mera fördroges i hyfsadt folks
sällskap, — skulle denna moraliska censur snar!
bringa nidskriftsfabriken alt stadna i brist a
irycksvärta.
Vi beklaga Magister Westerberg, som ich
besinnat detta innan han öfvertog tryckninger
ar den ifrågavarande brochyren, som icke ha
ett drag af den egentliga satiren, utan blott
består af plaumpa och till stor del sannings-
lösa allusioner på rent privata, och i synner-
het husliga förhållarden. Efter denna fläck
på hans ofiicin, torde den hädanefter föga an-
litas.
Den anovyme författaren, tros såsom lös per-
son vara på god väg till korrektionshuset.
JHJE —— LL