ningen: att hjelpa dessa, utan att stjelpa de förra, må bli ett problem för Nya Argus att lösa. Det gilves ingen förändring i lagstiftningsväg eller den allmänna hushållningen, som kan ske, utan att ju någon måste i mer eller mindre mon lida deraf; skall man derföre förblifva vid en sak, hvaraf alla lida? Lagstiftarens enda äliggande vid ett sådant förhållande bliv i los:s tanka att så få som möjligt komma alt lida, och att ingen kommer att lida orättvist. Detla är hvad jag tror, att man bör åsyfta med myntregleringen; och hvarföre jag iche rädes för densamma. Som jag önskar att den skall ske, samt att den skall ske snart. skall jag ien följande artikel utveckla min tanka om de allmänna grunder, enligt hvilka den bör utföras. Jag tror emedlertid, att framför allt våra näringsidkare böra vara uj ppmärksamme derpå, att ej Jåta slå dunster i ögonen på sig, af dem, som önska föreviga myntoredan. Myntbestämningen är första steget vill Sveriges ekonomiska emanciration. Dessa OK må för ögonblicket anses för en gåta. Den torde väl snart komma att lösas!