Late KEJSAR NAPOLEON OCH HANS FÄLTKOCK ). Under ett af Napoleons många fälttåg, hände en gång, att han nalkades det ställe der hans kockar hade gjort upp eld, för att bereda hans måltid. — Det blåste starkt, så att lågorna och röken af den stora kökselden tvang en af kockarna, att flytta sig åt andra sidan, invid Kejsaren. Napoleon yttrade härvid: Jag begriper icke hur du kan stå ut med en sådan ed! — Å! — svarade kocken, — den här elden ar intet så farlig sem den, för hvilken Eders Maj:t blottställer sig hvar dag! ... Kejsaren såg skarpt men stillatigande på kocken, samt fortsatte vidare: jag tycker att jag sett dig flera gånger; du är alltid med. — Ja! — svarade kocken, — jag har alltid äran att vara med vid avantgardet, och mest alltid följer jag med Ers Maj:ts person. — Napoleon aflägsnade sig nu utan att säga något. En stund derefter ankom till köket Marskalh Duroc, (Intendent öfver Kejsarens hof-hållning?, gick med ond uppsyn till den nyssnämde kocken och sade med . sträng ton: Hyad har du vågat säga åt Kejsaren? — Jag — svarade kocken förundrad, — icke har jag sagt honom , HD 53 någon ling: — Marskalken smålog nu och lemnade den artige köks-artisten en gvatification af 50 Napoleons dor, som Kejsaren hade skickat honom. Fortfar — sade han — att lika troget göra din tjeostz; Kejsaren är nöjd med dig. Sådane drag af frösostighet har man många efter Napoleon, hvilka afmåla det storsin!a uti hans karakter, på samma gång som de förklara den gränslösa tillgifvenhet han rönte af alla som omgåfvo honom, ) Denna berättelse, som blifvit Red. tillsänd med begäran att meddelas i bladet, utgör endast ett ibland de tusende egna drag man förut äger af Napoleon uti tryckta samlingar; men torde icke sakna allt intresse på en tid, då kockarnas verksamhet har ett så stort inflytande på! de storas företag. Särskilt har det blifvit nämndt, att den ifrågavarande kocken för närvarande lärer befinna sig.här i hufvudstaden.