tidningar. Vid en konsert, som Bernhard, Romberg i början af detta år gaf i Pressburg, observerade Grefvinnan Rt en stor spindel, hvilken småningom närmade sig virluosen, just under det han spelade, och slutligen stannade helt nära, alldeles orörlig liksom lyssnande på de sköna tonerna. Efter någon stund inföll ett starkt ackord, och det skrämda djuret flydde hastigt åt den sida der Grefvinnan satt. Ehuru hon af naturen hade en häftig antipati för spindlar, besegrade hon likväl sin rädsla, och bad sin gravne att cj döda insekten, utan blott skrämma honom åt ett annat håll. Romberg återkom snart i silt spel till ett ljuft intagande ställe; straxt vände spindeln om från sin reträtt, nalkades virtuosen ånyo och qvarblef, liksom förtrollad, i dess grannskap, ända till dess hans solo var slutadt, då han åter försvann. Romberg hade äfven gjort samma observation, och omtalade sedan att detta ofta förut händt honom. Han trodde att violoncellens ton företrädesvis utöfvade denna magiska kraft på spindlarnes slägte.