AN OSV oa oo COE RR när hunnet, som man tvärtom först under senare årg utaf händelsernas tvång dertill föranlåten, börja söka eller blifva ense om den väg, på hvilken detsamma torde kunna uppnås. Enligt innehållet af Bergs-Kollegii under den 12 sistl. Febr. hos Eders Kongl. Maj:t gjorda underdåniga framställning, var egentliga afsigten med de då föreslagne åtgärderne, dels alt mera allmänt fästa Bruksegarnes uppmärksamhet på det vigtiga ämnet, stångjerns-smides-processens förbättrande, samt angelägenheten af Svenska stångjernets kredit hos utlänningen, dels ock att tillika bereda dem tillfälle att, utan några förutgående undersökningar, få med mnödige förändringar och äfven utvidgning af verkståderne allmännare försöka den Engelska eller hyilken annan förbättrad smidesmetod som helst, så länge och intilldes en af omständigheterne och tidens kraf påkallad ny smidesstadga hunne utarbetas och till e fterlefnad fastställas. Det återstår sålunda för Kollegium ännu mycket att i samma riktning tillgöra, helst sedan Eders Kongl. Maj:t behagat i Nåder gilla de principer, hvarifrån Kollegium då utgick; och deribland förekommer, i sammanhang med utstakandet af de grunder, hvarpå en sådan ny smidesstadga, efter Kollegii underd. tanka, borde byggas, den ganska vigtiga frågan: hvilka de för jernhandteringens bestånd onödiga eller rent af skadliga band äro, som i sammanhang med införandet af ett nytt förbältradt smidessätt lämpligen kunde lossas, till befrämjande af näringens större industriella utveckling, utan förnärmande af Statens rätt och näringsidkarnes skäliga inbördes rättigheter och anspråk ? Att jernbandteringen i England och på flere stäl len, under de sista Decennierne, uppnått en alldeles oförmodad tillväxt, äfvensom att jernhandeln, i följd deraf, fått ett helt och hållet förändradt utseende, är här ofvan redan omnämndt; och detta förhållande är tyvärr numera så konstateradt, att det ej vidare är att tänka på återvändandet af den gamla goda tiden, då det enda vilkoret att vara Svenskt var tillräckligt för värt stångjerns förmånliga afsättning på utrikes orter. Men icke nog dermed, att Svenska stångjernet nu för tiden knappast kan finna afsältning till priser, som understundom ej ens motsvara tillverkningskostnaden; äfven våra jernmapufakturtillverkningar, hvaraf exporten under åren 1781 till 1800 uppgick till ett. medelbelopp utaf 453,438 skeppund, hafva fallit i vanpris eller kunna endast till ringare belopp och emot låga priser afyttras: utvisande Vägräkenskaperne, att ifrån 1821 till och med 1830 Sveriges hela export af Jern-Manufaktur per medium endast utgjort 27,685 skep. årligen, eller föga mer än hälften emot hvad den förr varit. Då härtill dessutom kommer, att under den sednare tiden vid pass 17,000 skep. för Manufakturen privilegieradt ämnessmide blifvit, med. Eders Kgl. Maj:ts dertill lemnade nådiga tillstånd, tills vidare förvandladt till stångjern och såsom sådant kommer att vågföras; så tyckes detta sammanlagdt utvisa, att också stångjernets förädlande i hvarjebanda manufaktursorter numera blifvit ett i flere fall lönlöst yrke, som åtminstone ieke uppå bittills vanligt sätt kan med hopp om vinst för tillverkaren vidare fortdrifvas. Så länge Manufaktur-verken här i landet kunde fullt upp med jernförädlingen sysselsättas, var det ock en följd deraf, att stängoch ämnesjernssmidet skulle bättre bära sig; men äfyen denna utväg, att åt en del af Svenska jernet gifva en högre grad af förädling innan det utskeppas, börjar nu att mer och mer icke kunna begagnas, emedan de Engelska valsverken, son med användande af stenkol drifvas på en ojemförligt större skala, än som här med begagnande af ved eller trädkol vid tillverkningen, ens vore möjligt, hafva föranledt nedsättandet af den i tillverkning vida kostsammare Svenska Jern-manufakturen, hyilken dessutom saknar det för ögat vackrare utseende samt den fullkomligare sortering, till ernåendet hvaraf de Engelska valsyverken så mycket bidraga. Under sådane sig företeende omständigheter, och fastän det erkännes, att 1803 års Kongl. Förordning i mångfaldiga afseenden gagnat så väl staten, som Jernhandteringen och dess idkare, och hvarom e stor mängd efter den tiden med LklAh —K.oep ss