AN OSV oa oo COE RR
när hunnet, som man tvärtom först under senare årg
utaf händelsernas tvång dertill föranlåten, börja
söka eller blifva ense om den väg, på hvilken det-
samma torde kunna uppnås.
Enligt innehållet af Bergs-Kollegii under den 12
sistl. Febr. hos Eders Kongl. Maj:t gjorda underdå-
niga framställning, var egentliga afsigten med de då
föreslagne åtgärderne, dels alt mera allmänt fästa
Bruksegarnes uppmärksamhet på det vigtiga ämnet,
stångjerns-smides-processens förbättrande, samt ange-
lägenheten af Svenska stångjernets kredit hos utlän-
ningen, dels ock att tillika bereda dem tillfälle att,
utan några förutgående undersökningar, få med mnö-
dige förändringar och äfven utvidgning af verkstå-
derne allmännare försöka den Engelska eller hyilken
annan förbättrad smidesmetod som helst, så länge
och intilldes en af omständigheterne och tidens kraf
påkallad ny smidesstadga hunne utarbetas och till
e fterlefnad fastställas. Det återstår sålunda för Kol-
legium ännu mycket att i samma riktning tillgöra,
helst sedan Eders Kongl. Maj:t behagat i Nåder
gilla de principer, hvarifrån Kollegium då utgick;
och deribland förekommer, i sammanhang med ut-
stakandet af de grunder, hvarpå en sådan ny smides-
stadga, efter Kollegii underd. tanka, borde byggas,
den ganska vigtiga frågan: hvilka de för jernhand-
teringens bestånd onödiga eller rent af skadliga band
äro, som i sammanhang med införandet af ett nytt
förbältradt smidessätt lämpligen kunde lossas, till
befrämjande af näringens större industriella utveck-
ling, utan förnärmande af Statens rätt och närings-
idkarnes skäliga inbördes rättigheter och anspråk ?
Att jernbandteringen i England och på flere stäl
len, under de sista Decennierne, uppnått en allde-
les oförmodad tillväxt, äfvensom att jernhandeln, i
följd deraf, fått ett helt och hållet förändradt utse-
ende, är här ofvan redan omnämndt; och detta för-
hållande är tyvärr numera så konstateradt, att det ej
vidare är att tänka på återvändandet af den gamla
goda tiden, då det enda vilkoret att vara Svenskt
var tillräckligt för värt stångjerns förmånliga afsätt-
ning på utrikes orter. Men icke nog dermed, att
Svenska stångjernet nu för tiden knappast kan finna
afsältning till priser, som understundom ej ens mot-
svara tillverkningskostnaden; äfven våra jernma-
pufakturtillverkningar, hvaraf exporten under åren
1781 till 1800 uppgick till ett. medelbelopp utaf
453,438 skeppund, hafva fallit i vanpris eller kun-
na endast till ringare belopp och emot låga
priser afyttras: utvisande Vägräkenskaperne, att
ifrån 1821 till och med 1830 Sveriges hela ex-
port af Jern-Manufaktur per medium endast ut-
gjort 27,685 skep. årligen, eller föga mer än hälften
emot hvad den förr varit. Då härtill dessutom kom-
mer, att under den sednare tiden vid pass 17,000
skep. för Manufakturen privilegieradt ämnessmide
blifvit, med. Eders Kgl. Maj:ts dertill lemnade nå-
diga tillstånd, tills vidare förvandladt till stångjern
och såsom sådant kommer att vågföras; så tyckes
detta sammanlagdt utvisa, att också stångjernets för-
ädlande i hvarjebanda manufaktursorter numera blif-
vit ett i flere fall lönlöst yrke, som åtminstone ie-
ke uppå bittills vanligt sätt kan med hopp om vinst
för tillverkaren vidare fortdrifvas.
Så länge Manufaktur-verken här i landet kunde fullt
upp med jernförädlingen sysselsättas, var det ock en
följd deraf, att stäng- och ämnesjernssmidet skulle bätt-
re bära sig; men äfyen denna utväg, att åt en del af
Svenska jernet gifva en högre grad af förädling innan
det utskeppas, börjar nu att mer och mer icke kun-
na begagnas, emedan de Engelska valsverken, son
med användande af stenkol drifvas på en ojemför-
ligt större skala, än som här med begagnande af ved
eller trädkol vid tillverkningen, ens vore möjligt,
hafva föranledt nedsättandet af den i tillverkning
vida kostsammare Svenska Jern-manufakturen, hyil-
ken dessutom saknar det för ögat vackrare utseende
samt den fullkomligare sortering, till ernåendet
hvaraf de Engelska valsyverken så mycket bidraga.
Under sådane sig företeende omständigheter, och
fastän det erkännes, att 1803 års Kongl. Förordning
i mångfaldiga afseenden gagnat så väl staten, som
Jernhandteringen och dess idkare, och hvarom e
stor mängd efter den tiden med LklAh —K.oep ss
