sta tider, sedan trollpackor, löfjerskor och allehanda slags rå måst afstå från deras af vantron och okunnigheten helgade plats i lagboken, inträffar sällan, att domaren måste tillämpa det ännu gällande ansvar för vidskepelse. Ett sådant fall har likväl helt nyligen varit föremål för domstols åtgärd. En Gårdfarihandlande Anders Andersson från Bosgården i Elfsborgs Län, hvilken i flera år haft sitt tillhåll på Sturkö i Blekinge, lärer vid Pingsttiden förlidet år varit i bekymmer för penningar eller ock haft en så oöfvervinnelig åtrå till detta jordiska goda, att han beslutade förskaffa sig det, kosta hvad det ville. Då A. A. således ej var så nogräknad med medlen, blott ändamåJet kunde vinnas, vidtog han de, förmodligen i Hans tanke, lättaste, sårade sina fingrar och begagnade det derigenom erhållna blodet för författandet af en skrift, deruti han, för tid och evighet afsägande sig Guds och Jesu Nåd, öfverlemnade sig med kropp och själ i djefvulens makt och välde 30 år derefter, mot vilkor a! denne skulle lemna A. A. en liten samma pennivgar att hjelipa sig fram med i denna verlden, och låta honom få hvad han önskade i detta lifvet. Två flickor under gång till skolan bittade skriften, för hvilken A. A. tilltalades vid Östra Härads-Rätt. Han erkände handlingen, men föregaf sig hafva skrifvit den under ett anfall af sinnessvaghet, deraf han stundom skulle vara besvärad. Ehuru hans förfa vande ej synes vittna om någon särdeles sinnesstyrka, fann Jikväl Härvads-Rätten sig ei kunna fästa afseende å detta hans föregifvande. utan dömde honom att för vidskepelse böta 13 Bdr 16 sk.5 och som han derjemte varit Kristianstad d. 15 Maj. I våra såkallade upplynog oförsigtig att innehafva arsenik till försäljning, blef han härföre särskilt fälld till 1006 Bdr böter och förklarad förlustig sin handelsrätt. Detta utslag är, hvad ansvaret heträffar, af Hof-RBätten faststäldt. — (Skånska Posten).