Storre kralt, da de aro uisirade, til en det tryckta eller skrifna på så kalladt pergament, har, jemte ofvanberörda obestämdhet, gjor! kvaftlösa, så väl de i sista taxan förnyade och förbättrade allmänna kontroller, som ock der eijest. ganska kloka föreskrift, att, om någor å-tundade fastebref på pergament med kupor ech band, dessa materialier skulle af honom sjelf. köparen, tillsläppas d. v. s. anskallas. och således ej genom domarens försorg fabrieeas, för att sedan, jemte sigiller-m. m. drvg! betalas, volentibus nolentibus, som ännu sker. trots alla Kgl. påbud. Trovärdige män ha sagt. alt detta missbruk gått så långt, att lösen för fastebref å bondhemman, äfven af ringaste värde, i en domsaga allmänligen varit 16 Rdr 32 sk., samt att, i en annan, bak å fastebref funnits tecknade de, för expeditions utlemnarer. (ej domaren omedelbart) och köparen, betydelsefulla ord: särskilt 007 — (en summa. som här, jemte flera exempel, förtiges, ty exempla sunt odiosa). — Billighet och klokhe! bjuda, att mindre hemman, tryckta af många bördor, hvarifrån de större godsen äro befriade, icke beskattas i samma proportion, son dessa senare; men i expeditionstaxan äro följda motsatta grunder; ty då den fattige bov. den, som köper ett hemman, hvars värde e; uppgår till 100 Rdr, erlägger i fastebrefslöse: mer än en procent af köpeskillingen, betala den rikare, som handlar jord för 1000 Rdr. icke en tredjedels procent, för hemman af 5000 fidirs värde ej en sjundedel, och den rike mannen, för 120,000 RBdr:s egendom, betalar icke ens en tiondedels procent af köpesumman, san! så vidare, allt lindrigare för den, som hu större öfverflöd. I 1801 års taxa var det vrättvisare stadgande, alt för två mantal skulle erläggas 2 Rdr, och vidare en Rdr för hvarje helt mantal. Antingen borde denna äldre betalningsgrund återtagas, hvarigenom åtminstone riktigheten af lösen kunde, äfven af den enfaldigare allmogen, kontrolleras, eller ock, om mar ville gynna de hårdt skattlagda hemmansköpare, lösen alltid bestämmas till viss, sligande procent af hemmanets bestämda taxeringsvärde: — 2:0) Kungörelser om konlurser och myndi ge personers omyndigblifvinde m m. skola genom domarens försorg, införas i det ofticielJa bladet, utan alt rättighet till ersättning derför är domaren tillagd; men ofta beläggas de förut nog lidande delägarne i konkursmassorna och omyndige med en vedergällning efter de intresserade domarens eget godtycke, hvilket. ; ett välbestäldt regemente bör undvikas, enligt fädrens grundsats: — 3:0) Af flera, ej i domboken eller protokollen ordagrannt iptagna handlingar, såsom bevakningsinlagor i konkurser m. m. behöfvas ofta afskrifier, särdeles vid målens fullföljd: och mången, boende på landet aflägse ifrån publika notarier, önskar få Häradshöfdivgens Officiella vidimation å vissa andra havdlingar. Som nu intet härom är stadgadt i expeditionstaxan, tages ofta för afskrifierna efter godtycke, och vidimation nekas: — 4:0) Vid ansökningar om förmynderskap händer stundom, alt, när tvänne förmyndare förordnas, utskrifves särskilta Protokoll!su! drag