nn nn RS we MA RAP re för nationalenheten , för beståndet af den inrälltning, som utgått från konstituerande församligen, nationalkonv ventet och Napoleon. Angreppen mot centralisationssystemet hvila på en villfarelse. Lifvet i medelpunkten meddelar sig åt de yttre delarne; provinserne visa det största intresse för allt, som tilldrager sig i Paris Hufvudstaden är den gemensamma föreningspunkten för alla proevinserne, och fortfarandet af detta förhållande är i hög grad önskvärdt. Det är endast det allmänna bästa, nationens väl och ära, som föranleder ministrarne alt sälta sig emot kommisionens förslag. Odilon Barrot uppträddde mot det system Hr Thiers förfäktat, och till försvar för den motsalta åsiglen. Ministern — sade han — har med mycken vältalighet försvarat centralisationen, hvari, efter hans tanka, Frankrikes lif, kraft och enhet ligga förvarade. Men i denna åsigt råder en stor öfverdrift. Hr Thiers förblandar beständigt tvenne helt olika saker; det gilves nemligen tvenne slags municipalbeslyr, sådane som åligga munici ipalstyrelserne I på eget ansvar, och sådane som centralstyrelsen uppdrager dem. I det lag sförslag, som blifvit Kamären förelagdt, begär regeringen att J skolen förklara, att en municipalkonselj icke i någon angelägenhet får handla sjelfständigt, att den ingenting får företaga för egen räkning, på egen hand, och icke direkte befatta sig med något, som har afseende på ägande rätt. Hvad också ministern må säga, så är det omöjligt att anse detta slafveri, i följd hvaraf ingen kommun får bygga ett hus, utan att först skicka ritningen till Paris, måhända 200 mil bort, för ett godt förvaltnings-system. Byggnadsplanerne måste föreläggas en kommission, som laborerar med den egna sjukan att öfverallt vilja uppföra konstverk, men ingenstädes byggnader, svarande mot deras ändamål. Hvad de af ministern anförda exempel beträffar på mairer, som öfverskridit gränserne för deras makt, så svarar jag att domstolarne, så snart klagan blifvit förd öfver dessa embetsmäns beslut, alltid upphäft dem utan tidsutdrägt; domstolarne erbjuda således en fullkomlig borgen mot hvarje villkorlig utsträckning af municipalstyreisernas makt. afseende på de förrättningar, som uppdragas municipalstyrelserne al centralför valtningen, såsom uppbärande af skatter, verkställigheten af domar 0. s. v så anser jag ät fullkomligt beroende af statsmakten för nödigt; i sådane saker åligger kommunerne blott att lyda. Man kallar Fransyska folkets enhet, som skall utgöra vär kraft, för en af revolutionens ärorika skapelser. Jag medger eet; äfven jag är långtifrån att tadla denna enhet; min åsigt är blott, alt den kan befästas, om förvaltningen förenklas, och man återger municipalstyrelsen hvad densamma tillkommer. Armeen, Jagskipningen, finanserne stå under eeutralstyrelsen, som ännu alltid har tillväckli makt qvar, om åösven kommiunernes speciella angelägenheter undandragas dess välde. Har ce) i ministern sjelf beklagat sig, hara besvärligt de! se of Oh