nn nn RS we MA RAP
re för nationalenheten , för beståndet af den in-
rälltning, som utgått från konstituerande för-
samligen, nationalkonv ventet och Napoleon. An-
greppen mot centralisationssystemet hvila på
en villfarelse. Lifvet i medelpunkten meddelar
sig åt de yttre delarne; provinserne visa det
största intresse för allt, som tilldrager sig i
Paris Hufvudstaden är den gemensamma för-
eningspunkten för alla proevinserne, och fort-
farandet af detta förhållande är i hög grad
önskvärdt. Det är endast det allmänna bä-
sta, nationens väl och ära, som föranleder
ministrarne alt sälta sig emot kommisionens
förslag.
Odilon Barrot uppträddde mot det system
Hr Thiers förfäktat, och till försvar för den
motsalta åsiglen. Ministern — sade han —
har med mycken vältalighet försvarat centra-
lisationen, hvari, efter hans tanka, Frankrikes
lif, kraft och enhet ligga förvarade. Men i
denna åsigt råder en stor öfverdrift. Hr Thiers
förblandar beständigt tvenne helt olika saker;
det gilves nemligen tvenne slags municipalbe-
slyr, sådane som åligga munici ipalstyrelserne I
på eget ansvar, och sådane som centralstyrel-
sen uppdrager dem. I det lag sförslag, som blif-
vit Kamären förelagdt, begär regeringen att J
skolen förklara, att en municipalkonselj icke i
någon angelägenhet får handla sjelfständigt, att
den ingenting får företaga för egen räkning,
på egen hand, och icke direkte befatta sig med
något, som har afseende på ägande rätt. Hvad
också ministern må säga, så är det omöjligt att
anse detta slafveri, i följd hvaraf ingen kom-
mun får bygga ett hus, utan att först skicka
ritningen till Paris, måhända 200 mil bort,
för ett godt förvaltnings-system. Byggnads-
planerne måste föreläggas en kommission, som
laborerar med den egna sjukan att öfverallt
vilja uppföra konstverk, men ingenstädes bygg-
nader, svarande mot deras ändamål.
Hvad de af ministern anförda exempel be-
träffar på mairer, som öfverskridit gränserne
för deras makt, så svarar jag att domstolarne,
så snart klagan blifvit förd öfver dessa embets-
mäns beslut, alltid upphäft dem utan tidsut-
drägt; domstolarne erbjuda således en fullkom-
lig borgen mot hvarje villkorlig utsträckning
af municipalstyreisernas makt. afseende på de
förrättningar, som uppdragas municipalstyrel-
serne al centralför valtningen, såsom uppbäran-
de af skatter, verkställigheten af domar 0. s. v
så anser jag ät fullkomligt beroende af stats-
makten för nödigt; i sådane saker åligger kom-
munerne blott att lyda. Man kallar Fransyska
folkets enhet, som skall utgöra vär kraft, för
en af revolutionens ärorika skapelser. Jag med-
ger eet; äfven jag är långtifrån att tadla denna
enhet; min åsigt är blott, alt den kan befästas,
om förvaltningen förenklas, och man återger
municipalstyrelsen hvad densamma tillkommer.
Armeen, Jagskipningen, finanserne stå under
eeutralstyrelsen, som ännu alltid har tillväckli
makt qvar, om åösven kommiunernes speciella
angelägenheter undandragas dess välde. Har ce) i
ministern sjelf beklagat sig, hara besvärligt de!
se of Oh