har vant sig, sade han, altl anse kommunerne såsom omyndiga, och regeringen såsom deras förmyndare, och talar derföre om en kommunernes emancipation. Men en sådan omyndighet och ett sådant förmynderskap cexistera icke. Väl stå kommunerne i ett slags beroende af regeringen; men detta beroende, en följd af den så mycket klandrade centraHisationen, är ingenting annat än samma myndigheternes hierarki, som herskar i alla förvaltningens grenar. Viljen J väl tadla att i jastitie-departementet alla lägre domstolar stå under kassationsdomstolen? Visserligen icke. På samma sätt, som inom lagskipningen, måste i administrationsväg en hierarki finnas. Utan en sådan, blefve den så ifrigt eftertraktade emancipationen ingenting annat, än den fullsländigaste anarki. Om man ville lemna kommunerne rättigheten att, efter eget gedifinnande och efter deras styresmäns nycker, påbjuda skatter, upptaga lån och bestämma utgifter, så skulle följden deraf icke blifva oafhöngighet, ufaän anarki, icke emancipation, utan suveräpitet hos 3g,000 små stater. Låtom oss derföre — sade ministern — icke tala om omyndighet och förmynderskap. Låtom ess fast hellre erkänna, att i nämnde förhållande ej ligger annat än ett ganska välbetänkt, och genom organiska lagar ordnadt, beroende, hvari hvarje liten del af samhället bör stå till det heta. — Ministern öfvergick nu till en undersökning, hvåri kommunernes klandrade beroende af regeringen bestod. Mairen ålåg det väl att handhafva polisen i sin kommun, men det måste ske enligt reglementen, dem regeringen gillat. Municipalstyrelsen i hvarje kommun uppgjorde väl sin hudget, men det fanns vissa nödvändiga utgifter, dem regeringen kunde anbefalla, om municipalstyrelsen vägrade att göra anslag för dem. I fråga om försäljning, lån, emotlagandet af gåfvor och testamenten, stod komniunalstyrelsen visserligen i ett beroende af regeringen, hvilket man kunde kalla öfverdrifvet, och man borde i dessa hänseenden medsifva kommunerne mera frihet. Icke heller fingo de företaga några byggnader utan regeringens tillstånd, och ingen ko mmun kunde börja en process utan tillåteise af prefektuvrådet. Om talareu nu också ville medgifva, alt i många af dessa hänseenden kommunerne borde erhålla en vidsträcktare frihet än hittills, så kunde man deck icke neka, att de största olägenheter skulle uppkonima, om man ville tillåta dem, att helt och hållet förfara efter eget godtfinnande. Ian åberopade, till styrka för deita påstående, de oförståndiga stadganden man sett utfärdade af kommunal styrelser. Så hade man t. ex. i en sjöstad velat upprätta en korporatien, med privilegium på all varulossning ur fartygen. På ena stället hade man beslutit att vildt och spanmål Hlott finge säljas på torget, på ett anvat velat tvinga alla, som havdlade med kött, att ba I vid slaeterhusen, Kortiigen — att lemna lokale nÅ leda ill tsöd mer OC ED GTEC godiy LU ala NG til otaliga me i Le . ov styrelsen Utan kortrell åt kommunerne, skulle j t I ) handlingar, cpi borsevlisa jemlikhetea , AA Fanna fist el VE EE SA I ss AP 1 fe 4 a PR offer srande af Ge tforbatliga St väna. snencopoOIivrne ock Urlvi