har vant sig, sade han, altl anse kommu-
nerne såsom omyndiga, och regeringen såsom
deras förmyndare, och talar derföre om en
kommunernes emancipation. Men en sådan
omyndighet och ett sådant förmynderskap cexi-
stera icke. Väl stå kommunerne i ett slags
beroende af regeringen; men detta beroende,
en följd af den så mycket klandrade centra-
Hisationen, är ingenting annat än samma myn-
digheternes hierarki, som herskar i alla för-
valtningens grenar. Viljen J väl tadla att i
jastitie-departementet alla lägre domstolar stå
under kassationsdomstolen? Visserligen icke.
På samma sätt, som inom lagskipningen, måste
i administrationsväg en hierarki finnas. Utan
en sådan, blefve den så ifrigt eftertraktade
emancipationen ingenting annat, än den full-
sländigaste anarki. Om man ville lemna kom-
munerne rättigheten att, efter eget gedifinnande
och efter deras styresmäns nycker, påbjuda
skatter, upptaga lån och bestämma utgifter, så
skulle följden deraf icke blifva oafhöngighet,
ufaän anarki, icke emancipation, utan suverä-
pitet hos 3g,000 små stater. Låtom oss der-
före — sade ministern — icke tala om omyn-
dighet och förmynderskap. Låtom ess fast
hellre erkänna, att i nämnde förhållande ej lig-
ger annat än ett ganska välbetänkt, och genom
organiska lagar ordnadt, beroende, hvari hvarje
liten del af samhället bör stå till det heta. —
Ministern öfvergick nu till en undersökning,
hvåri kommunernes klandrade beroende af re-
geringen bestod. Mairen ålåg det väl att hand-
hafva polisen i sin kommun, men det måste
ske enligt reglementen, dem regeringen gillat.
Municipalstyrelsen i hvarje kommun uppgjorde
väl sin hudget, men det fanns vissa nödvändiga
utgifter, dem regeringen kunde anbefalla,
om municipalstyrelsen vägrade att göra an-
slag för dem. I fråga om försäljning, lån,
emotlagandet af gåfvor och testamenten,
stod komniunalstyrelsen visserligen i ett bero-
ende af regeringen, hvilket man kunde kalla
öfverdrifvet, och man borde i dessa hänseen-
den medsifva kommunerne mera frihet. Icke
heller fingo de företaga några byggnader utan
regeringens tillstånd, och ingen ko mmun kun-
de börja en process utan tillåteise af prefek-
tuvrådet. Om talareu nu också ville medgif-
va, alt i många af dessa hänseenden kommu-
nerne borde erhålla en vidsträcktare frihet än
hittills, så kunde man deck icke neka, att de
största olägenheter skulle uppkonima, om man
ville tillåta dem, att helt och hållet förfara
efter eget godtfinnande. Ian åberopade, till
styrka för deita påstående, de oförståndiga
stadganden man sett utfärdade af kommunal
styrelser. Så hade man t. ex. i en sjöstad ve-
lat upprätta en korporatien, med privilegium
på all varulossning ur fartygen. På ena stäl-
let hade man beslutit att vildt och spanmål
Hlott finge säljas på torget, på ett anvat velat
tvinga alla, som havdlade med kött, att ba I
vid slaeterhusen, Kortiigen — att lemna lokale
nÅ
leda ill tsöd mer OC ED GTEC godiy
LU ala NG
til otaliga me
i Le . ov
styrelsen Utan kortrell åt kommunerne, skulle j
t
I
)
handlingar, cpi borsevlisa
jemlikhetea ,
AA Fanna fist
el VE EE SA I ss AP 1 fe 4 a
PR offer srande af Ge tforbatliga
St väna. snencopoOIivrne ock Urlvi-