neten af de storre aclare Dergverken, dels
ock i granskapet aftackjernsblåsningarne, och
sålunda i anseende till koltägten, ländande
dem till förfång samt menligt inverkande på
jernhandteringen i det hela, i samma mon
som rudimaterien eller Taekjernet fördyrades.
Oaktadt den nu tillkomne år 1686 fast-
ställde Hammarskatten för Stångjernssmidet;
hvilken skatt först utgick med I procent för
de såkallade Frälse-verken samt med 1 procent
för de öfriga Stångjerns-Bruken, men hvilken
skillnad i beskattningen dock upphäfdes genom
Kgl. Brefvet af den 2 Januari 1696, och oäktadt
de flere restriktiva åtgär der och beslut, som emot :
Stångjernssmidet uti vissa orter blifvit åren
1687 och 1633 genom Hammar-kommissionen
vidtagre, hade tikväl jernberedningen inom
landet på det hela numera så tilltagit, att
Stångjerns-smidet, som omkrirg 1680 torde
kunna anplasas ungefärligen hafva utgjorl föga
mer än 150,000 skeppund, redan år 1695, en-
ligt den hammarskattslängd som då upprätta-
des, uppzrick till ett privileg eradt belopp af
225,526 sk:d, hvarlöre skulle i hammarska!t
till Kronan erläggas 2.178 skeppund.
Uti en serare period eller på 1720 och 1730
talen verkställdes äfven undersökningar tili
Stångjerns-smidets närmare bestämmande efter
skogstillgångarne uti Rikets medlersta land-
skaper, hvarest bruken vid deras första an-
läggande blifvit inrättade utan egentl gt afse-
ende å de för dem nödige erforderligheter,
hvilket jemväl bade den påföljd, att Stång-
. 1 Oo VY
jerns-smidet på det hela taget år 1736 föga,
öfversteg hvad detsamma vid pass 4o år förut
eller år 1695 redan hade varit; men med an-
ledning af Rikets Ständers underdåniga till-
styrkan vid 1758 års Riksdag samt på grund
a ,r . . .
af? Kongl. Förordningen den 19 April 1746
beviljades åter, på särskilta orter och särde-
les i Wermland, en betydlig ullökning up
smidet, intill dess att genom Konvusgl. Förord-
ningarne af den 12 April 1745 och 3 Juli
1753 bestämda stadganden och förbud vidto-
g0s emot anläggning af nya Stång- och äm-
nesjerns-bamrar i allmänhet; och förklarades
det jemväl då, att ingen smidestillökning ens
vid de förut imättade hammarverken finge
ske annorlunda, än genom smidesflyttningar
ifrån ett till annat ställe — detta allt af in-
gen annan orsak än den, såsom orden iyda,
att stångjernshandeln icke ansågs tåla ett hö-
gre smides insättande. Sedan, vid särskilte
tillfällen, förböming uti hammarskatts-smidet
icke destomindre blifvit medgifven, eller vid
Riksdagarne undantagsvis beviljad, hade emed-
lertid Stång- och ämnesjerns-smidet i riket
Ar 1783 uppstigit till vid pass 350,000 skep-
pund; cch det var först 1784 den 22 Okto-
ber som en Kongl. Förordning utfärdades,
hvarigenom det, vid 1,000 RBdr:s plikt, allde-
les förbjöds att med underdåniga ansökningar
om tillökning uti Stångjerns-smidet till Kongl,
Maj:t inkomma.
Obemäldt bör det dock här icke lemnas, att
ust under den tid man var omtänkt på att
nindra Stångjerns-smidets utvidgande såsom
kadligt för jernhaudeln, mycken wviot fästa