neten af de storre aclare Dergverken, dels ock i granskapet aftackjernsblåsningarne, och sålunda i anseende till koltägten, ländande dem till förfång samt menligt inverkande på jernhandteringen i det hela, i samma mon som rudimaterien eller Taekjernet fördyrades. Oaktadt den nu tillkomne år 1686 fastställde Hammarskatten för Stångjernssmidet; hvilken skatt först utgick med I procent för de såkallade Frälse-verken samt med 1 procent för de öfriga Stångjerns-Bruken, men hvilken skillnad i beskattningen dock upphäfdes genom Kgl. Brefvet af den 2 Januari 1696, och oäktadt de flere restriktiva åtgär der och beslut, som emot : Stångjernssmidet uti vissa orter blifvit åren 1687 och 1633 genom Hammar-kommissionen vidtagre, hade tikväl jernberedningen inom landet på det hela numera så tilltagit, att Stångjerns-smidet, som omkrirg 1680 torde kunna anplasas ungefärligen hafva utgjorl föga mer än 150,000 skeppund, redan år 1695, enligt den hammarskattslängd som då upprättades, uppzrick till ett privileg eradt belopp af 225,526 sk:d, hvarlöre skulle i hammarska!t till Kronan erläggas 2.178 skeppund. Uti en serare period eller på 1720 och 1730 talen verkställdes äfven undersökningar tili Stångjerns-smidets närmare bestämmande efter skogstillgångarne uti Rikets medlersta landskaper, hvarest bruken vid deras första anläggande blifvit inrättade utan egentl gt afseende å de för dem nödige erforderligheter, hvilket jemväl bade den påföljd, att Stång. 1 Oo VY jerns-smidet på det hela taget år 1736 föga, öfversteg hvad detsamma vid pass 4o år förut eller år 1695 redan hade varit; men med anledning af Rikets Ständers underdåniga tillstyrkan vid 1758 års Riksdag samt på grund a ,r . . . af? Kongl. Förordningen den 19 April 1746 beviljades åter, på särskilta orter och särdeles i Wermland, en betydlig ullökning up smidet, intill dess att genom Konvusgl. Förordningarne af den 12 April 1745 och 3 Juli 1753 bestämda stadganden och förbud vidtog0s emot anläggning af nya Stångoch ämnesjerns-bamrar i allmänhet; och förklarades det jemväl då, att ingen smidestillökning ens vid de förut imättade hammarverken finge ske annorlunda, än genom smidesflyttningar ifrån ett till annat ställe — detta allt af ingen annan orsak än den, såsom orden iyda, att stångjernshandeln icke ansågs tåla ett högre smides insättande. Sedan, vid särskilte tillfällen, förböming uti hammarskatts-smidet icke destomindre blifvit medgifven, eller vid Riksdagarne undantagsvis beviljad, hade emedlertid Stångoch ämnesjerns-smidet i riket Ar 1783 uppstigit till vid pass 350,000 skeppund; cch det var först 1784 den 22 Oktober som en Kongl. Förordning utfärdades, hvarigenom det, vid 1,000 RBdr:s plikt, alldeles förbjöds att med underdåniga ansökningar om tillökning uti Stångjerns-smidet till Kongl, Maj:t inkomma. Obemäldt bör det dock här icke lemnas, att ust under den tid man var omtänkt på att nindra Stångjerns-smidets utvidgande såsom kadligt för jernhaudeln, mycken wviot fästa