na sig en lITortjent hugkomst fran styrel-
sens sida; och det må icke förnekas, hvac
Svenska Bergverkens historia derom nogsamt
vittnar: att nemligen just desse epoker tilli-
ka varit utmärkte af lysande Furste-namn.
samt att den synnerliga omvårdnad de store
Konunzarne Gustaf I och Gustaf IT Adolf
gnat åt Jern-Bergverkens uppmuntrande bhafi
för landet i det hela lika välgörande följder,
som Hertig Karls privilegier för Vermland; ty
denna omvårdnad har blifvit rikeligen belö-
nad, dels genom förut ödeliggande landsträc-
kors hastigare uppodling, i bredd med en ö-
kad jerotillverkning, dels ock genom den all-
männare välmåga och rörelse inom landet samt
uti handeln, hvilken såmedelst inom kort tid
spridt sig tillalla de orter, hvarest denna hand-
tering blifvit på ett klokt och planmässigt sätt
bt: drvifven.
Så förtjenar det att här exempelvis omväm-
nas, alt, ehuru under Konung Gustaf TI:stes
tid jernförsäljningen från Sverige endast upp-
gick till vid pass 12,000 Skid årligen, under
det att, till landets och det allmännas stora
skada , ej allenast jern i tackor och osmund o-
smidt utan äfven jern-malmer blefvo utskep-
pade och stång:ern ej sällan bit tillbaka in-
köpt; så förändrades likväl dessa förhållanden,
sedan Konung Gustaf I för flera Jern-Bergslager
utfärdat dess privilegier, samt Konung Gu-
staf Adolf den Store förnyat förbuden emot
utförsel af tack- och osmunds-jern, (och
derigenom fastställt den princip, hvarpå möj-
ligheten af högre industriell utveckling i jern-
handteringen och täflan dervri med utianningen
ännu beror) under 17:de århundradet till den
grad, att såsom bevis på Svenska jerntillverk-
vingens utomordentliga tillvext det kan anfö-
ras, alt ifrån 1632 till 1666 stångjernss smidet
endast i Vermland ökades med 25 å 20,000 Skid.
Efter 1683 års Riksdag började åter en an-
nan epok för Svenska jernhandteringen, u märkt
genom den sedermera vidtagne Hammarskatts-
regleringen och de undersökningar, som till
bandteringensordnande vidtogos, samt de såkal-
lade Hammar-Kommissioner, som vid den tiden
uti Bergslags-orterne blefvo hållne, och hvar-
med afsigten tillka var att i möjligaste mål-
to hindra stångjernssmidets skadliga tillökning
ackj: 4ns-Bergslagerne, eller nära invid de
Sör I jernmalmsfälten, hvarest Grufbrytnin-
Sen och Tackjeroshlåsningen framförallt bor-
de uppmuntras: och sålunda blef, genom Ko-
nang Carl Xl:tes vishet, en annan och lika
hufvudsa klig prince för jernhandteringens
förmånlig: ste bedrifvande här i landet eta-
blerad, som ända intill våra dagar förmått att
göra sig gällande.
Denna, uti Stats-ekonomiskt hänseende högst
vigtiga princip, som man först i senare tider
någongång, förmodligen för enskilt tillfällig
vinstberäkning skull, sökt att kunna kringgå
eller att få uti tillämpningen eludera, ansågs
emellertid utaf Konung GCarl XI så vigtig,
att icke allenast icke några nya eller tillökade
smiden i Tackjerns-Bergslagerne, under hvad
förevändning som helst, då tillätos, utan gick
det till och med dervid så långt, att år 1699
ei mindre än 84 redan hal: aa Ei ndlerns-
