na sig en lITortjent hugkomst fran styrelsens sida; och det må icke förnekas, hvac Svenska Bergverkens historia derom nogsamt vittnar: att nemligen just desse epoker tillika varit utmärkte af lysande Furste-namn. samt att den synnerliga omvårdnad de store Konunzarne Gustaf I och Gustaf IT Adolf gnat åt Jern-Bergverkens uppmuntrande bhafi för landet i det hela lika välgörande följder, som Hertig Karls privilegier för Vermland; ty denna omvårdnad har blifvit rikeligen belönad, dels genom förut ödeliggande landsträckors hastigare uppodling, i bredd med en ökad jerotillverkning, dels ock genom den allmännare välmåga och rörelse inom landet samt uti handeln, hvilken såmedelst inom kort tid spridt sig tillalla de orter, hvarest denna handtering blifvit på ett klokt och planmässigt sätt bt: drvifven. Så förtjenar det att här exempelvis omvämnas, alt, ehuru under Konung Gustaf TI:stes tid jernförsäljningen från Sverige endast uppgick till vid pass 12,000 Skid årligen, under det att, till landets och det allmännas stora skada , ej allenast jern i tackor och osmund osmidt utan äfven jern-malmer blefvo utskeppade och stång:ern ej sällan bit tillbaka inköpt; så förändrades likväl dessa förhållanden, sedan Konung Gustaf I för flera Jern-Bergslager utfärdat dess privilegier, samt Konung Gustaf Adolf den Store förnyat förbuden emot utförsel af tackoch osmunds-jern, (och derigenom fastställt den princip, hvarpå möjligheten af högre industriell utveckling i jernhandteringen och täflan dervri med utianningen ännu beror) under 17:de århundradet till den grad, att såsom bevis på Svenska jerntillverkvingens utomordentliga tillvext det kan anföras, alt ifrån 1632 till 1666 stångjernss smidet endast i Vermland ökades med 25 å 20,000 Skid. Efter 1683 års Riksdag började åter en annan epok för Svenska jernhandteringen, u märkt genom den sedermera vidtagne Hammarskattsregleringen och de undersökningar, som till bandteringensordnande vidtogos, samt de såkallade Hammar-Kommissioner, som vid den tiden uti Bergslags-orterne blefvo hållne, och hvarmed afsigten tillka var att i möjligaste målto hindra stångjernssmidets skadliga tillökning ackj: 4ns-Bergslagerne, eller nära invid de Sör I jernmalmsfälten, hvarest GrufbrytninSen och Tackjeroshlåsningen framförallt borde uppmuntras: och sålunda blef, genom Konang Carl Xl:tes vishet, en annan och lika hufvudsa klig prince för jernhandteringens förmånlig: ste bedrifvande här i landet etablerad, som ända intill våra dagar förmått att göra sig gällande. Denna, uti Stats-ekonomiskt hänseende högst vigtiga princip, som man först i senare tider någongång, förmodligen för enskilt tillfällig vinstberäkning skull, sökt att kunna kringgå eller att få uti tillämpningen eludera, ansågs emellertid utaf Konung GCarl XI så vigtig, att icke allenast icke några nya eller tillökade smiden i Tackjerns-Bergslagerne, under hvad förevändning som helst, då tillätos, utan gick det till och med dervid så långt, att år 1699 ei mindre än 84 redan hal: aa Ei ndlerns