M Dr i ce ultryckas i en fråga, der de sjelfve voro arter. iir vice Presidenten af Billbergh uppsteg. lan ansåg just de nyssnämnde industriidkarne i rämsta rummet böra höras, då det vore desse om utgjorde salu-accisen, om hvars afskalfanIe nu vore fråga i utbyte emot förlusten af en del bland nu gällande privilegier. Hvad sjelfva saken angick röstade lir vice Presidenten för sin enskilta del för förslaget. Frihet vore det enda som kunde upphjelpa näringarne. Hr vice Presidenten åberopade andra Jä: aders :xempel, hvaribland särskilt Preussens, såsom bäst öfverlygande. Man hade der sett det märkvärdisa rövet, alt så länge skråförfattningarne existerade, låg industricn i förfall, då deremot en allmän frihets införande i närlingarne inom en förvånande kort tid hade medfört de fördelaktigaste resultater, så väl för industri-idkarne sjelfve som näringarne i allmänhet. Stadeu hämtade vinst deraf att den kringboende allinogen lemmnades tlifälle till industri och dess välstånd ökades. Hr vice Presidenten hemställde slutligen, om ej församlingen ansåge det tjenligast alt ej ultrycka någon opinion, ulan öfverlemna saken till Regentens vishet, som bäst kände de särskilta iutressena och afsåg hvars och ens särskilta fördelar. Härvid hördes mycket sorl, som tycktes ge tillkänna ogillande. Ordföranden Herr Kgl. Hof-Predikanten Tuneliuws förklarade, att som Öfverståthållarens skrifvelse tydligen uttryckte att församlingens tanka ekulle utrönas, trodde han ej att Hr v. Presidentens förslag kunde anlagas. He Prof. Mosanders jäfsanmärkning ansåg Hr Ordföranden cj kunna gillas. De ifrågavarande industridkarne hade förut blifvit hörde i detta ämne, och voro just de som i första rummet borde yttra sig. Hr Auditören Svheutz förklarade sig förekommen af Hr v. Presidenten Billbergh. Hr Auditören hemstälide, om ej lättaste sättet att erfara församlingens opinion, vore, att församlingen delade sig åt tvenne håll efter de olika meningarna. Hr Professor Mosander instämde äfven i hufvudsaken med Er v. Presidenten Billbergh; men förnyade än en gång sin jäfsanmärkning, Då Herrar Slagtare, Bagare och Bryggare redan hade blifvit hörda, trodde Hr Professor n deras tanka redan vara känd, och hämtade deraf nytt stöd för sitt påstående. Hela församlingen kände nogsamt huru allmänheten blifvit betjenad med de nödvändigaste artiklarne för lifsuppehället. Om ock en del lemnade godt bröd, kött och dricka, vore åter andra från hvilka man erhöll dessa artiklar af ganska dålig beskaltenbet. Siutligen beslöts, att de närvarandes tanka skulle utrönas genom namnteckning på tvenne olika pappersark hvarvid resultatet utföll så, att eltva röstade för en utvidgad försäljningsfrihet och femton emot. Af dessa femton voro Gock minst tio bryggare, bagare och slagtare. Endast på ett ställe var pluraliteten at annan iacka; nemligen I Slott-forsamlingen som enhällig ansäg fö. äljningen af kött, bröd och ducka böra lemnas fri. — ee —J — r — tb---—— — — oo — —a G mL