nes mas, en viss HRobert, 1 samrad med en
Bastien, varit mördarne. Se här de besynnver-
liga omständigheterna dervid.
Enkan Houd ansågs hafva en förmögenhet
af 150 till 200,000 franes. Hon lefde icke
i rätt godt förstånd med sin måg, som hon
sällan såg hos sig. En morgon, just då hon
skulle dricka sitt kaffe, som hon sjelf biukade
tillreda, kom en okänd person och frågade ef-
ter henne. Hon gick då ut, men kom aldrig
mera tillbaka, utan hade försvunnit. Alla rätt-
visans efterspaningar voro fruktlösa; men man
tvidlade emellertid icke, att hon hade fallit
offer för ett mord. Misstankarne riktades snart
på hennes måg, som häktades, ställdes under
ramsakving, men kort derefter, i brist af all
bevisning, måste ställas på fri fot. Detsamma
skedde ännu en gång år 1824, men med ena-
handa påföljd.
Nära tio år hade sedermera förflutit, då nya
omständigheter Ullkommo de förra misstankar-
na, som hade gifvit polisen anledning, att stän-
digt följa honom med särskilt uppmärksamhet
på den ort dit han hade flyttat. Man fick
veta, alt han ofta besöktes af Bastien, och allt
denne på ett par ställen hade sagt, att Robert
var skyldig honom mycket penningar; äfven-
som han hade talat om, att han samma dag
skickat till Robert ett bref, som icke kunde
förblifva utan svar. Detta bref var adressc-
radt till Bourbonne-les-Bains, der Roberi
bodde. Chefen för säkerhets-polisen begaf sig
dit, försedd med en arresterings-order, och
häktade Robert, i samma ögonblick, som han
tog ut brefvet från posten. Bastien hade der-
uti förnyat sin begäran om penningar, och be-
kedsagade denna begäran med de besynnerliga-
ste hotelser: Kom i håg — skref han —
trädgården på gatan Vaugirard, N:o 81. Du
vet — femton fot ifrån grundmuren — fyra
fot ifrån sidoruren — de döda kunna också
stundom gå igen — —
Bastien blef nu äfven arresterad. En af dom-
stolens Ledamöter förordnades att skrida till
undersökning, enligt den anvisning det mysti-
ska brefvet lemnade, och biträddes dervid af
en Läkare, Hr Loury, samt några dödgräfvare
från kyrkogården Pere-Lachaise. Båda de
häktade fördes äfven hvar för sig till stället,
för att vara närvarande vid gräfningen.
Man fick först veta i huset, att Robert hade
hyrt det år 18213 att han aldrig hade vistats
der, och att egaren slutligen hade sagt upp
honom emedan han blott kom dit om nätterna.
Man började genast gräfva på det anvista stäl-
let, hvarest en liten syrenhäck nu befanns.
Ingenting upptäcktes likväl.
Gräfningen fortsattes derföre ett styckeldng-
re fram, 1 synnerhet på ett ställe, der Robert
alltid hade hållit sig under första gräfningen.
Här uppkastades nu mullen, och snart stöt-
te spaden emot någonting hårdt, samt körde
derefter ned uti en ihålighet. Se der ha vi
det, ropade en af arbetarne, och genast deref-
ter, sedan han hade räckt ned avmen genom
hålet, sade han: jag känner benen af ett lik.
Robert stod hävvid orörlig utan att förråda
minsta oro; men Bastien förändrade färg. Gräf-
ningen fortsaltes nu. Man blef snart varse,
RS KT ES EK 5 a FO SE
