nes mas, en viss HRobert, 1 samrad med en Bastien, varit mördarne. Se här de besynnverliga omständigheterna dervid. Enkan Houd ansågs hafva en förmögenhet af 150 till 200,000 franes. Hon lefde icke i rätt godt förstånd med sin måg, som hon sällan såg hos sig. En morgon, just då hon skulle dricka sitt kaffe, som hon sjelf biukade tillreda, kom en okänd person och frågade efter henne. Hon gick då ut, men kom aldrig mera tillbaka, utan hade försvunnit. Alla rättvisans efterspaningar voro fruktlösa; men man tvidlade emellertid icke, att hon hade fallit offer för ett mord. Misstankarne riktades snart på hennes måg, som häktades, ställdes under ramsakving, men kort derefter, i brist af all bevisning, måste ställas på fri fot. Detsamma skedde ännu en gång år 1824, men med enahanda påföljd. Nära tio år hade sedermera förflutit, då nya omständigheter Ullkommo de förra misstankarna, som hade gifvit polisen anledning, att ständigt följa honom med särskilt uppmärksamhet på den ort dit han hade flyttat. Man fick veta, alt han ofta besöktes af Bastien, och allt denne på ett par ställen hade sagt, att Robert var skyldig honom mycket penningar; äfvensom han hade talat om, att han samma dag skickat till Robert ett bref, som icke kunde förblifva utan svar. Detta bref var adresscradt till Bourbonne-les-Bains, der Roberi bodde. Chefen för säkerhets-polisen begaf sig dit, försedd med en arresterings-order, och häktade Robert, i samma ögonblick, som han tog ut brefvet från posten. Bastien hade deruti förnyat sin begäran om penningar, och bekedsagade denna begäran med de besynnerligaste hotelser: Kom i håg — skref han — trädgården på gatan Vaugirard, N:o 81. Du vet — femton fot ifrån grundmuren — fyra fot ifrån sidoruren — de döda kunna också stundom gå igen — — Bastien blef nu äfven arresterad. En af domstolens Ledamöter förordnades att skrida till undersökning, enligt den anvisning det mystiska brefvet lemnade, och biträddes dervid af en Läkare, Hr Loury, samt några dödgräfvare från kyrkogården Pere-Lachaise. Båda de häktade fördes äfven hvar för sig till stället, för att vara närvarande vid gräfningen. Man fick först veta i huset, att Robert hade hyrt det år 18213 att han aldrig hade vistats der, och att egaren slutligen hade sagt upp honom emedan han blott kom dit om nätterna. Man började genast gräfva på det anvista stället, hvarest en liten syrenhäck nu befanns. Ingenting upptäcktes likväl. Gräfningen fortsattes derföre ett styckeldngre fram, 1 synnerhet på ett ställe, der Robert alltid hade hållit sig under första gräfningen. Här uppkastades nu mullen, och snart stötte spaden emot någonting hårdt, samt körde derefter ned uti en ihålighet. Se der ha vi det, ropade en af arbetarne, och genast derefter, sedan han hade räckt ned avmen genom hålet, sade han: jag känner benen af ett lik. Robert stod hävvid orörlig utan att förråda minsta oro; men Bastien förändrade färg. Gräfningen fortsaltes nu. Man blef snart varse, RS KT ES EK 5 a FO SE