fästmös högljudda skratt, och utgöt sin harm i
kraftiga ordalag, men ingen brydde sig derom.
Din slyngel, ropade Acarca slutligen i vre-
desmod, jag skall väl snart få dig härifrån.
— Hvad tänker Ni väl göra? frågade Gra-
cieuses mor, då hon hörde honom fatta bössan.
Det skall Ni snart bli varse, svarade han och
gick ut. — Uhalde hade ändtligen lemnat sin
fästmö.
I hast hördes ett böss-skott, åtföljdt af kla-
gorop. Acarea har skjutit på Uhalde, skrek
en ung flicka. Man sprang till bjelp. Den o-
lycklige Uhalde låg på vägen, badande i sitt
blod. Hans fästmö hjelpte till att föra honom
hem. Han hade fått bela skottet, som bestod
af grofva hagel, i underlifvet, kunde icke tala
ett ord och dog följande morgon.
Acarca hade genast återvändt hem. Huru
befinner sig Uhalde? frågade han lugnt då
Gracieuses mor kom tillbaka, och stoppade sin
pipa. — Olycklige! utropade hon, Ni har
gifvit honem dödssåret. — Acarca förde vid
dessa ord båda händerna till hufvudet, och för-
blef några ögonblick i en tankfull ställning;
derefter reste han sig upp, tog sin hatt, fatta-
de bössan och aflägsnade sig. Från denna stund
har ingen sett honom.
Acarca är en gubbe af nära 70 år. Man ha-
de aldrig förut hos honom märkt den ringaste
ovilja mot Uhalde, Allt ger således anledning
förmoda, att han endast skjutit på Uhbalde, för
det denne stört hans sömn.
Denna händelse är icke diktad, utan hämtad
ur assisrättens protokoller. Hvarje den min-
sta omständighet är enlig med sanna törhål-
det. En rättegång har blifvit börjad mot den
gamle Acarca, som tros ha flytt undan till berger.
-