sta vilja, om det än skulle datera sig femtio
år före hans död. Det är en handling, som,
just derföre, att den under upphofsmannens
lifstid icke rörer annans rätt, eller bestämmes
af annans vilja än hans egen, således under
Testators lifstid eger ingen och efter hans död
samma kraft som vore den författad sista stun-
den af Testators lifstid.
Enär således Carolina Dahlson var gift med
Gr. Hermansson flera år innan hennes bror
dog, utan att han återkallade sitt till hennes
förmån gjorda förordnande, så är deraf up-
penbart, att hans vilja och beslut, ehuru da-
terade förut, fortfarande varit, det hans sy-
ster (och utom han sjelf den förste Fidei-
Kommissariens enda lefvande bröstarfvinge)
skulle efterträda honom i Fidei-Kommisset.
Man säger, att då den ifrågavarande ut-
vämningen var ?kraftlös och ogiltig den stund
den skedde, den sedermera icke kunnat antaga
egenskap af gällande. Månne man icke här
sammanblandat frågan, hurvuvida den person
som nämnde var vid tillfället berättigad att
nämna med den, huruvida hon som nämndes
var berättigad att blifva nämnd. 1 förra fal-
let var utnämningen ostridigt en nullitet på
samma sätt, som elt annat Testamentariskt för-
ordnande är uull, om det blifvit gjordt utan
sundt och fullt förstånd eller dylikt; (men
Pretendeuternas yrkanden i denna del äro på
orubbliga grunder ogillade äfven af Herr Bo-
ström , och synas ock nn mera af. deras om-
bud vara öfvergifna). Uti sednare händelsen
åter, eller huruvida den utnämnda personen,
då handlingen skrefs, var behörig, d. vv, s.
om handlingen: innehåll då var lagligt, så
kunde pröfningen deraf icke komma i fråga
förrän efter Brukspatronen Dahlsons död —
och se då befanns den utnämnde personen,
äfven efter Pretendenternas mening om Fidei-
Kommiss-brefvet, berättigad att tillgodonjuta
de henne tillagda fördelar, då, när tillämp-
ningen skulle ske, när actus öfvergick från ett
i hvarje ögonblick utnämnarens godtyckliga
förändring underkastadt förordnande, till nå-.
got beståndande, hvilket blott genom lagen
kunde upphäfvas, då var förordnandet icke
stridande mot Lag, d. v. s. då förnärmade
det ingen annans lagliga rätt, då ägde Testa-
mentarien alla förmenta nödiga qvalifikationer,
för att emoltaga Testamentet.
Detta är den juridiska sidan af saken. Den
grundar sig hvarken på analogt eller presup-
ponerade afsigler hos Fidei-Kommiss-stiftaren,
utan på Stiftelsens klara bokstaf och på al
hvar och en Lärarei Lagvetenskapen antagna
rvrättsbegrepp. Den motsatta sidan har aldrig
kommit längre än att mer eller mindre skick-
ligt leda sig till en förmodad stiftelsens an-
demening, som finnes på intet ställe bokstaf-
ligen uttryckt, hvartill man måste trefva sig
fram genom att sammanblanda frågan om be-
börigheten att succedera, med frågan Om he-
hörigheten att, sedan man succederat, bibehål-
las i besittning af Fidei-Kommisset, och som,
enligt hvad Förf. skall söka i korthet utveck-
la, synes uppenbarligen strida emot den an-.
demening hvilken innefattas i orden.
TAN ee ee - . -
FE a a