RN Rn ee a ooK ee oo rörde tolkning, broder skulle vid utnämning hafva större rättighet än fader, och syster större förmåner än dotter; och den andra, att Fidei-Kommiss-brefvet tydligen skulle utmärka, att egendomarne skola vara i en karls hand och icke i en qvinnas, till hvilket sednare skålet skulle igenfinnas i orden: ens mans hand, han eller hans enka. Den första invändningen förfaller vid den lösligaste jemförelse af förhållanderna. En fader får ej låta sin dotter gå förbi sina söner, så framt dottern ej är gift. Analogien deraf är på sin höjd, att en bror ej bör låta sin syster gå framför sina bröders eller sina fastrar före sina farbröder, om de af qvinnkön äro ogifta; men att utsträcka analogien ända derhän, att qvinna aldrig skulle få nämnas framför man, och att utnämnaren således skulle, med förbigående af sin enda syster (äfven om denna varit med duglig man försedd; så låter pu Dahlska Pretendenternas visa) varit nödsakad att välja en till utnämnaren aflägset beslågtad afkomling af Lars Dahl, blott derföre, att denne var af mankön; det innefattar en till den grad godtycklig extension, att man svårligen begriper, hur -den mest samvetslösa advokatyr kan våga att yrka den. Den andra invändningen, som grundar sig på orden ens mans hand , är mera löjlig än skamlös. På sin höjd kan den paradera såsom. gällande för en publik, af hvars omdöme man icke fordrar mer ändet öfver könsskillnaden. Denna publik kan man i sanning lyckas att på ett ovedersägligt sätt bevisa, att då Fidei-Kommiss-brefvet innehåller, att Fidei-Kommisset skulle befinnas i en mans hand, och obestridt är, det den utnämnde personen är af gvinnkön, hon följaktligen ej är berättigad. På en sådan publik synes man ock hafva beräknat argumentets verkan; ty för dem, som läse Fidei-Kmmiss-brefvet och deri fivna, att i samma 4. der det stadgas, att FideiKommisset ej får skingras, utan ständigt förblifva i ens mans hand, der förekommer ock, några rader nedanföre, det uttryckliga stadgande, att dotter — som väl ändock får lof att anses vara af qvinukön — är ovillkorligen berättigad att ärfva, och, derest flera döttrar finnas, att nämnas, så att hon till och med, såsom gift, kan gå framför äldre och yngre bröder, lära uttrycken i ens mans hand icke på detta ställe betyda mer, än hvad de beiyda, enligt a lmänt språkbruk, och i hvilken mening de förekomma i lagen (t. ex, 16 Kap. Ärfda B.Y neml. en persons hand; äfvensom det af ordalydelsen i Fidei-Kommiss-brefvet (se ofvan) tydligen visar sig, att oftanamnde ord äro tillsatta endast för att närmare utmärka, att Fidei-Kommissegendomaine ej finge skingras eller delas emellan flera. Men antagom till och med, säga de Dahlska Pretendenterna, att gvinna får nämnas tili Fidei-Kommissarie; hon måste då åtminstone vara gift, och det var icke Grefvinnan Hermansson, då hon af sin bror nämndes, Härtill svarar uppsatsen i Dagl. Allehanda fö!KJ