RN Rn ee a ooK ee oo
rörde tolkning, broder skulle vid utnämning
hafva större rättighet än fader, och syster
större förmåner än dotter; och den andra,
att Fidei-Kommiss-brefvet tydligen skulle ut-
märka, att egendomarne skola vara i en karls
hand och icke i en qvinnas, till hvilket sed-
nare skålet skulle igenfinnas i orden: ens mans
hand, han eller hans enka.
Den första invändningen förfaller vid den
lösligaste jemförelse af förhållanderna. En
fader får ej låta sin dotter gå förbi sina sö-
ner, så framt dottern ej är gift. Analogien
deraf är på sin höjd, att en bror ej bör låta
sin syster gå framför sina bröders eller sina
fastrar före sina farbröder, om de af qvinn-
kön äro ogifta; men att utsträcka analogien
ända derhän, att qvinna aldrig skulle få näm-
nas framför man, och att utnämnaren således
skulle, med förbigående af sin enda syster
(äfven om denna varit med duglig man för-
sedd; så låter pu Dahlska Pretendenternas vi-
sa) varit nödsakad att välja en till utnämna-
ren aflägset beslågtad afkomling af Lars Dahl,
blott derföre, att denne var af mankön; det
innefattar en till den grad godtycklig exten-
sion, att man svårligen begriper, hur -den
mest samvetslösa advokatyr kan våga att yrka
den.
Den andra invändningen, som grundar sig
på orden ens mans hand , är mera löjlig än
skamlös. På sin höjd kan den paradera så-
som. gällande för en publik, af hvars omdö-
me man icke fordrar mer ändet öfver köns-
skillnaden. Denna publik kan man i sanning
lyckas att på ett ovedersägligt sätt bevisa,
att då Fidei-Kommiss-brefvet innehåller, att
Fidei-Kommisset skulle befinnas i en mans
hand, och obestridt är, det den utnämnde
personen är af gvinnkön, hon följaktligen ej
är berättigad.
På en sådan publik synes man ock hafva
beräknat argumentets verkan; ty för dem,
som läse Fidei-Kmmiss-brefvet och deri fiv-
na, att i samma 4. der det stadgas, att Fidei-
Kommisset ej får skingras, utan ständigt för-
blifva i ens mans hand, der förekommer ock,
några rader nedanföre, det uttryckliga stad-
gande, att dotter — som väl ändock får lof
att anses vara af qvinukön — är ovillkorligen
berättigad att ärfva, och, derest flera döttrar
finnas, att nämnas, så att hon till och med,
såsom gift, kan gå framför äldre och yngre
bröder, lära uttrycken i ens mans hand icke
på detta ställe betyda mer, än hvad de be-
iyda, enligt a lmänt språkbruk, och i hvilken
mening de förekomma i lagen (t. ex, 16 Kap.
Ärfda B.Y neml. en persons hand; äfvensom
det af ordalydelsen i Fidei-Kommiss-brefvet
(se ofvan) tydligen visar sig, att oftanamnde
ord äro tillsatta endast för att närmare ut-
märka, att Fidei-Kommissegendomaine ej fin-
ge skingras eller delas emellan flera.
Men antagom till och med, säga de Dahlska
Pretendenterna, att gvinna får nämnas tili
Fidei-Kommissarie; hon måste då åtminstone
vara gift, och det var icke Grefvinnan Her-
mansson, då hon af sin bror nämndes, Här-
till svarar uppsatsen i Dagl. Allehanda fö!-
KJ