Hådant är det finans-vetenskapliga ljus, hvarmed Författaren vill framlysa Läsaren genom den allmänna förlägenhetens villostigar; och man behöfver blott tilläg ga, att Förf. med ord och siffror tydligen visar sig ej förstå skillnaden emellan rörelsekapttal och penningstock eller myntmassa, för att kunna förutse, om han någonsin kan vara i stånd, att föra oss u labyrinten. Dock! Hvi behöfver han grubbla på denna omständighet? Han är en rangerad man, som sett, att i ett fögderi eller par finnas ej 1i-20:del af fastigheterna intecknade; och är så det med hans egen. Han synes derför blott vilja hafva ett tillfälle, att för sin första inteckning få köpa mer jord. — Åsynen af Omberget (Kronopark) frestar honom att blifva förslagsmakare; och se: en splitter ny utväg finnes till beredande af Sveriges lycka! Härtill. behöfves hvarken en sann folkrepresentation, eller något annat, utom vårt falska mynt. Embetsmän och auktionsklubban! Se de r, allt hvad som erfordras. En lottvis skeende försäljning af Kungsgårdar, Kronofisken Kronoparker och allt, som kan hänföras till egenskapen af domäner, skall bere !a rörelsekapitalets förökning! Betalningen för desse Riksklenodier, skulle ske i första inteckningarn, som genom årlig afbetalning amorterades inom 10 år och för nvilkas belopp Riksgäldskontoret i låneväg utgåfve betalningsbe vis, ställde på lika betalningsvilkor, och hvilka — märk väl Läsare — skulle emottagas som penningar i Kronouppjörden. I mon af inteckningarnes inlösning hos Riksgäldskontoret, kunde en amortissementsfond bildas af kapitalet och räntorne, Vanvändbar såsom säkerhet vid Statslån, för större allmänt nyttiga företag! En så stor och djup Statsmannaplan som den Författaren sålunda framställt, att midt under nuvarande oreda i myntoch kreditväsendet. ytterligare förrycka fastighetsvärdena, genom en hastig försäljning af statens egendomar, och göra obligationer till mynt, synes säkert genast för en hvar så oförnuftig, att den ej behöfver vidare omordas; helst man temligen ailmänt vet, att dessa tillgångar icke äro af så betydligt värde, att några under verk dermed kunna uträttas. Vi sluta derför granskningen af denna skrift, med det skyldiga vitsord, att Författaren ganska rigtigt beklagar sig öfver bristerna i våra Inteckningsoch Utsökningslagar; hvilket dock icke är något nytt, sedan hvar man. ru mer erkänner dessa brister. Det förundrar oss emellertid, att Författaren icke funnit någon anledning af den på Riks-salen den 12 Mars 1830 af Kongl. Maj:t vägrade sanktionen, att äfven i denna del hysa en annän tanka, än den, som vi hysa och som säkert den stora, tänkande Svenska allmänheten nu gillar. Pn sg NNE TNA: an ag a RÖ OVR 07 Tr ar rå RR EN