Hådant är det finans-vetenskapliga ljus, hvar-
med Författaren vill framlysa Läsaren genom
den allmänna förlägenhetens villostigar; och
man behöfver blott tilläg ga, att Förf. med ord
och siffror tydligen visar sig ej förstå skillna-
den emellan rörelsekapttal och penningstock
eller myntmassa, för att kunna förutse, om
han någonsin kan vara i stånd, att föra oss u
labyrinten.
Dock! Hvi behöfver han grubbla på denna
omständighet? Han är en rangerad man,
som sett, att i ett fögderi eller par finnas ej
1i-20:del af fastigheterna intecknade; och är så
det med hans egen. Han synes derför blott
vilja hafva ett tillfälle, att för sin första in-
teckning få köpa mer jord. — Åsynen af Om-
berget (Kronopark) frestar honom att blifva
förslagsmakare; och se: en splitter ny utväg
finnes till beredande af Sveriges lycka! Här-
till. behöfves hvarken en sann folkrepresen-
tation, eller något annat, utom vårt falska
mynt. Embetsmän och auktionsklubban! Se
de r, allt hvad som erfordras. En lottvis ske-
ende försäljning af Kungsgårdar, Kronofisken
Kronoparker och allt, som kan hänföras till
egenskapen af domäner, skall bere !a rörelse-
kapitalets förökning!
- Betalningen för desse Riksklenodier, skulle
ske i första inteckningarn, som genom årlig af-
betalning amorterades inom 10 år och för
nvilkas belopp Riksgäldskontoret i låneväg ut-
gåfve betalningsbe vis, ställde på lika betal-
ningsvilkor, och hvilka — märk väl Läsare —
skulle emottagas som penningar i Kronoupp-
jörden. I mon af inteckningarnes inlösning
hos Riksgäldskontoret, kunde en amortisse-
mentsfond bildas af kapitalet och räntorne,
Vanvändbar såsom säkerhet vid Statslån, för
större allmänt nyttiga företag!
En så stor och djup Statsmannaplan som den
Författaren sålunda framställt, att midt under
nuvarande oreda i mynt- och kreditväsendet.
ytterligare förrycka fastighetsvärdena, genom
en hastig försäljning af statens egendomar, och
göra obligationer till mynt, synes säkert genast
för en hvar så oförnuftig, att den ej behöfver
vidare omordas; helst man temligen ailmänt
vet, att dessa tillgångar icke äro af så betyd-
ligt värde, att några under verk dermed kunna
uträttas. Vi sluta derför granskningen af denna
skrift, med det skyldiga vitsord, att Författa-
ren ganska rigtigt beklagar sig öfver bristerna
i våra Intecknings- och Utsökningslagar; hvil-
ket dock icke är något nytt, sedan hvar man.
ru mer erkänner dessa brister. Det förun-
drar oss emellertid, att Författaren icke funnit
någon anledning af den på Riks-salen den 12
Mars 1830 af Kongl. Maj:t vägrade sanktionen,
att äfven i denna del hysa en annän tanka,
än den, som vi hysa och som säkert den stora,
tänkande Svenska allmänheten nu gillar.
Pn sg NNE TNA: an ag a RÖ OVR 07 Tr ar rå RR EN