LAT be ATL ALI IL I AC PTE ULL vå hö o
sinne och den sedlighet man vill se hos en
tvöpp. Erfarenheten bör hafva lärt, att hvar-
je rättskalfftens soldat vanligen är i afseende på
sin hederskänsla förlorad, så snart ban för en
tillfällig förseelse blifvit underkastad ifrågava-
rande bestraffning. Författaren till dessa rader
har trvällat så bestraffade soldater mjältsjuka,
förbittrade eller förtviflade, färdiga tll rym-
ning och sjelfmord, men sällan ängrande sitt
fel, som ofta endast varit en ögonblieklig brän-
vins-kärlek och dess vanliga följder — händel-
ser, till hvilkas förminskning extra förplägnin-
gar med bränvin icke bidraga. Straffet beröf-
var soldaten all moralisk sans. Aktnivgen för
sig sjelf, straffets möjliga rättvisa, sättet att å-
tervinna sina kamraters existimalion — allt är
skwdt, utom den personella misshandlingen.
Denna upyfaitasaf den obildade menniskan, son
icke Ingår I djapa betraktelser, ungefär på sam-
ma sätt, som galerslafven senterar sitt bränn-
märke, helst soldaten vet, att anteckniogen af
det vanärande straffet beledsazgar hans namn
uti Kompani-Chefens rulla. Vid exekutioner
lärer äfven vara brukligt, att, då flere felak-
tizge förefinnas, desse måste till råga på sin o-
lycka åskåda hvarandras bestrafning. Förer
händelsen någon oinvigd nära förbi det rum,
där delingventerne behandlas, så kan han lätt
tro sig förflyttas till torturens och pinobän-
karnes tidehvarf.
Man behöfver, för att sentera hela det för-
hatliga oca omenskliga af prygel, likasom af
spöstraliet, endast ihågko: uma, alt icke ens en
arbetshäst eller oxe för istadighet och olydnad
bestraffas med så oerhördt öfvermått, som fem-
tio på hvarandra följande slag af en grof has-
selkäpp, eller etthundradetjugt spöslag. — På
kreaturen är det dock endast kroppens smärta
som verkar förbättring genom rädslan för å-
terkomsten af en dylik bestraifning vid nya fel.
Men menniskan som äger förnuft och eftertan-
ka, på hvilka andra medel kunna verka, —
mot henne använder man en behandling, för
hvilken en hvar skulle rysa, om ett oskälgt
djur vore föremålet derför!
Haru nedslående är det då ieke för en yng-
ling, som med en mera fulländad bildning jn-
gåt! 1 militärståndet, att kommenderas såsom
dsistent vid exekutioner , dervid han mäste se
en sin like, en fäderneslandets försvarare, hand-
Leras värre än elt obändigt kreatur; dervid han
tvinzas alt auställa jemförelse emellan den rin-
ga förseelsen och det lika hårda som förne-
d:ande straffet, och der, om han ej kan un-
dertrycka sin förtrytelse ellev sin afsky, han
möjligen utskrattas af någon mindre känslig
kaarat, och måste en annan gång förneka
sin ädlare natur! — Författaren häraf har hört
prygel-amaltörer med högtidlighet berätta,
hburusom de upphbrukat så och så många käp-
par, innan de fått hål på sin kart, ? ett
uttryck, som skall betyda delingventvas jem-
merrop. Ty det lärer någongång hända, att
en soldat i förbiltring besluter, alt emottaga
jet, utan alt förråda sinärla, och då skall
äfven exekutionen kunna ske med den styrka,
att repulationen för verkställarne sauveras. Om
då finnes någon äldre Oilicer, som ej vämies
vid att omtala sådana händelser, om han tvärt-