LAT be ATL ALI IL I AC PTE ULL vå hö o sinne och den sedlighet man vill se hos en tvöpp. Erfarenheten bör hafva lärt, att hvarje rättskalfftens soldat vanligen är i afseende på sin hederskänsla förlorad, så snart ban för en tillfällig förseelse blifvit underkastad ifrågavarande bestraffning. Författaren till dessa rader har trvällat så bestraffade soldater mjältsjuka, förbittrade eller förtviflade, färdiga tll rymning och sjelfmord, men sällan ängrande sitt fel, som ofta endast varit en ögonblieklig bränvins-kärlek och dess vanliga följder — händelser, till hvilkas förminskning extra förplägningar med bränvin icke bidraga. Straffet beröfvar soldaten all moralisk sans. Aktnivgen för sig sjelf, straffets möjliga rättvisa, sättet att återvinna sina kamraters existimalion — allt är skwdt, utom den personella misshandlingen. Denna upyfaitasaf den obildade menniskan, son icke Ingår I djapa betraktelser, ungefär på samma sätt, som galerslafven senterar sitt brännmärke, helst soldaten vet, att anteckniogen af det vanärande straffet beledsazgar hans namn uti Kompani-Chefens rulla. Vid exekutioner lärer äfven vara brukligt, att, då flere felaktizge förefinnas, desse måste till råga på sin olycka åskåda hvarandras bestrafning. Förer händelsen någon oinvigd nära förbi det rum, där delingventerne behandlas, så kan han lätt tro sig förflyttas till torturens och pinobänkarnes tidehvarf. Man behöfver, för att sentera hela det förhatliga oca omenskliga af prygel, likasom af spöstraliet, endast ihågko: uma, alt icke ens en arbetshäst eller oxe för istadighet och olydnad bestraffas med så oerhördt öfvermått, som femtio på hvarandra följande slag af en grof hasselkäpp, eller etthundradetjugt spöslag. — På kreaturen är det dock endast kroppens smärta som verkar förbättring genom rädslan för återkomsten af en dylik bestraifning vid nya fel. Men menniskan som äger förnuft och eftertanka, på hvilka andra medel kunna verka, — mot henne använder man en behandling, för hvilken en hvar skulle rysa, om ett oskälgt djur vore föremålet derför! Haru nedslående är det då ieke för en yngling, som med en mera fulländad bildning jngåt! 1 militärståndet, att kommenderas såsom dsistent vid exekutioner , dervid han mäste se en sin like, en fäderneslandets försvarare, handLeras värre än elt obändigt kreatur; dervid han tvinzas alt auställa jemförelse emellan den ringa förseelsen och det lika hårda som förned:ande straffet, och der, om han ej kan undertrycka sin förtrytelse ellev sin afsky, han möjligen utskrattas af någon mindre känslig kaarat, och måste en annan gång förneka sin ädlare natur! — Författaren häraf har hört prygel-amaltörer med högtidlighet berätta, hburusom de upphbrukat så och så många käppar, innan de fått hål på sin kart, ? ett uttryck, som skall betyda delingventvas jemmerrop. Ty det lärer någongång hända, att en soldat i förbiltring besluter, alt emottaga jet, utan alt förråda sinärla, och då skall äfven exekutionen kunna ske med den styrka, att repulationen för verkställarne sauveras. Om då finnes någon äldre Oilicer, som ej vämies vid att omtala sådana händelser, om han tvärt