——
det Gyldenstolpe för all sedermera, Jemte en
underd. skrifvelse tll den unga Konungen, öf-
verleranas i den mening, att Siänderna deröf-
ver måtte höras och utlåta sig. Men i stället
blef han anklagad för Majestätsbrott, på sjelfva
krönimgsdagen arresterad, derefter alfförd till
Slockholim, och sedan Advocat- fiskalen 1 Svea
Hof-Rätt, Sternell, byggt sitt påstående på den
srundsats, att Gud gifvit Regenterna en magt
utan gränsor och alt han satt dem i sitt ställe
på jorden, dömde Hof-Rätten Boethius från
bif, ära och gods och att den förargliga skrif-
ten offentligen skulle brännas. I Storkyrkans
sacristia blef han afsatt från prest-embetet och
afklädd kappan, hvarefter han sjelf måste åse
hurra hans skrifter af bödeln framför kåken upp-
brändes. Under afvaktan af dödsstraifet på
simedjegåärdshäktet erhöll han af Kongl Nåd
befrielse dui ifrån men dömdes i stället att för
Uufstiden sitta få ngslig på Nöteborgs Slott vid
Ladoga Sjön. Deport terad dit hölls han der i
hårdt fingelse HI är 1702, hvarefter han un-
der bevakning och häktad men mildare behand-
lad flyttades från det ena stället. till det an-
dra, till dess han ändteligen år 1710 blef fuli-
komligen befriad, dock utan att någonsin åler-
få sitt presterliga embete).
Så behandlades under enväldet en ädel med-
bor: 3are, en prest, som aktade mera Gud än
menniskor, för det han yttrade en öfvertygel-
se, stödd på religion och förnuftsläira — och
det al en ung recent, som likväl ägde ctt upp-
höjdt sinne och af domstol, som bort vara
oberoende. Under den Jena bendrani gen af faders-
välde missbrukas och urartar enväldet gemen-
ligen. Frimodighet och sanning framställas af
smickrare och lycksökare såsom brott, det sö-
ia giftet intages lält och saknar sällan verkan,
och iomstlolarnes oberoende cexisterar sedan
biolt till namnet. Detta besannar alla tiders
7 Det berättas, att Boethius med det största
lugn emottog dödsdomen och mötte sina
olycksöd len, orubblig i sina grundsatser, dem
han aldrig kunde för mås att återkalla. Då
hans skrifter vid autodafen icke ville brinna,
yttrade han: Guds sanning kan ej förbrännas;
men då de ändteligen fattat cid utropade
han: J brännen papper, men Guds ords san-
ning kunnen J ej förbränna. — Ur sitt fån-
gelse i Nöteborg, ett eländigt pörte eller
badstuga utan golf, befriades han genom en
Rysk bomb, som utan att skada honom sön-
dörsplittrade den tllbommade jerndörren. Ef-
ter fästets eröfring öfverlemnade den Ryske
befälhafvaren honom till Svensk autoritet i
Viborg. Boetlnas hade varit tillbuden någon
hög presterlig befattning i de af Czar Petter
eröfrade länder, men han hade svarat, att
nan hellre ville vara sin Konungs fån-
se, än Ozarens Patriark. — Efter Boethii död
710, då följande året Byssarne härjade och
brände I Svenska Skärsärden ävda till södra
t röken dref åt hufvadstaden ,
beslörlaing rådde, skall då vordne
hanar inik föra I Stal aetk Cs llA undar ilunnda
tyse o
Stiket, så a!
der slor 3