hjelpa de förre ägarne ur iråkad penningför-
lägenhet, men hvarigenom ofta obehag och kol-
lisiouer för IH. M. kunna uppkomma, hvarpå
äfven exempel visat sig; och den tanke, som
uteslutande blifvit bestämd för stora och upp-
höjda allmänna föremål, måste nedtvingas till
det enskilta lifvets underordnade sysselsättnin-
gar ).
Det är att befara, att icke någon Svensk
man gifves, som, ehurn lockande anbudet kan
vara, vågar, till inköp af grufvor och bruks-
lägenheter högt upp i Norrbotten och Lapp-
land, disponera kapitaler, hvilka i Sverige skul-
le öfvergå de fleste enskiltes förmögenhet. Bå-
de för den höge Ägaren och orten vore emel-
lertid lyckligt, om desse verk förflyttades i an-
dra hönder; ty såsom de nu bedrifvas, flärer
hvarken den ena eller den andra deraf hämta
någon fördel. Aktictekning vore troligen det
enda möjliga sält att upphinna köpesumman.
Härvid torde utlänvingen icke uteslutas, Tvärt-
om anse vi det vara en nationell vinst om ut-
ländska kapitaler indragas. Förr eller sednare
sluta de ultländske delägarne med att blifva
Svenske medborgare, eller ock flyttas ägande
rätten med vinst i Svenska händer, hviiket vid
dylika händelser förr ägt rum. De rika malin-
tillsångarne vid Gellivare, de förträllliga vat-
tenlägenheterna , Norrlands ypperliga skogar bö-
ra fästa uppmärksamheten hos sådane enskilte,
som förstå alt se och förmå att handla i stort;
ty endast betydliga kapitaler mäkta framkalla
de statsekonomiska fördelar, som denna ort en
gång skulle kunna lemna.
Det var sannolikt äfven af denna anledning
och för ätt slippa ett enskilt hushållsbråk
som den store Gustaf Adolf skänkte sina af
far och farfar ärfde 300 hemman åt Upsala
Universitet.