ee Öt HA HR OA om Bolaget ville fortfara med sin befattning, åtagit sig att derpå ingå, under det uttryckeliga villkor af öppen rätt att söka ersättning för alla desse omtvistade förluster. — Och då Kongl. Maj:t och Kronan, oaktadt detta Bolagets tydligen framställde villkor, prolongerat Kontraktet, och gifvit en förnyad försäkran att Bolaget skulle få tillgodonjuta alla dei Reglementet fastställde rättigheter, så har Kgl Maj:t och Kronan icke allenast erkänt Dykeriets rätt, utan medgifvit att samma skulle oförändradt vara, under den nya oktrojtiden, lika gällande som förut, 3:o Har Vällofl. Rådstugurvätten ålagt BoJaget att återgälda de 4000 Rdr Bko, hvilka, utgörande 1829 års afgift till staten, blifvit eftergifne, såsom en ersättning för de förluster, hvilka Bolaget det året lidit. Uti detta utredda förhållande ligger dock ett talande bevis, att ett missförstånd legat till grund för Vällofl. Rådstugurättens beslut. Enär Bolaget icke beräknat några förluster för år 1829, icke fordrat någon ersättning derför, och äfven genom Rådstugurättens dom blifvit dömdt deraf förlustigt, så bör naturligtvis Bolaget ej återbetala den en gång för året medgifna och tillgodokomna ersättningen; i vidrigt fallskulle Bolaget förlora både pung och pengar, och få vidkännas lidandet, men ej tillgodonjuta skadeståndet. Bolaget har noga fullgjort alla sina pligter, och äfven betalt afgiften till staten alla de åren, för hvilka ersättning är sökt; men har förbigått och utelemnat alla anspråk för 1829, just på den grund, att Bolaget ansett sig derföre hafva fått ersättning. Liqviden för detta år är således en gång uppgjord och afslutad, förlusten qvittad och betald genom ersättningen, och derföre kan fråga lika litet uppstå om den sednare, sam om den förra. Under anhållande om rättelse i dessa trenne delar af målet, anhåller Bolaget ödmjukligen om stadfästelse i öfrigt af Vällofl. Rådstugurättens dom. Vigten af tvisten ligger ej så mycket ipenningevärdet, som uti principen; och att ej ett prejudikat måtte gifvas af den vådliga följd, att en enskild mans rätt emot Kongl. Maj:t. och Kronan skulle bero ej af lagen, utan af godtycket. Af den följd att Kongl. Maj:t och Kronan väl kan öga rätt att utkräfva sina anspråk efter kontrakt, men icke äga någon skyldighet att uppfylla sina deri åtagne förbindelser På utgången af denna tvist beror vissheten, om en medhorgare kan våga ingå med Kul. Maj:t och kronan någon öfverenskommelse; kan våga uppoffiing af egendom, möda och besvår, och löpa faran af den vesling i händelser och varupris, som ett kontrakt på vinst och förlust är underkastadt, På utgången beror, om den enskilte kan med säkerhet, emot Kongl. Maj:ts och Kronans förbindelse, åtaga sig någon enda skyldighet. Medförer öfverenskommelsen vinst för Kongl. Maj:t och Kronan, så kan denna utkräfvas med all lagens stränghet; men fordrar Kongl. Maj:ts och ee . Ya ee . 0 AL