Det är ock bland annat af detta skäl, som
vi icke ansett oss i egenskap af publicister bö-
ra i förtid vittra oss för pågondera sidan ).
emedan vi föresett hvad som nu inträffat, alt
mycket af de bendtliga uttryck, som blifvit
fällda till en del genom tredje mans förvällan-
de, slutligen skulle befinnas härröra från miss-
förstånd och från den falska position, el-
ler spända förhällande, hvari de båda re-
volitionsmännen hade kommit tll hvar-
andra. Hade Friherre Anckarsvärd mera nog-
grannt besinnat hvad som innefattas 1 hans
egen bekännelse, angående sin okunnighet om
allt som rörde ett samhälles behof, hvars öde
han sjelf medverkade att bestämma, icke biott
genom en militärisk verksamhet, utan äfven en
volitisk, sedan den förra var fulländad, så är
det att förmoda, att han åtminstone icke hade
frånkänt ÅH. Ex:s Gr Adlersparre samma grad
af förtljenst utaf företaget, som kan till-
falla honom sjelf för sm delaktighet deri,
som ingen Svensk lärer räkna honom tll före-
bråelse. Det yttrande, år 18593, som Friherrn
på elt ställe 1 sin skrift änn en gång uppre-
par, alt de Sju (Adlerereutz och hans kamra-
ter) hade gjort allt; vestra armeen intet, Sy-
nes oss i detta afseende innebära en nog långt
drifven sjelfförsakelse, då kännedomen i Stock-
holm om vestra armeens rörelse utan tvif-
vel väsendtligt bidrog till Adlerereutzs be-
slutsamhet, och förtjensten af det förra före-
taget icke kan förminskas deraf, att vådan för-
minskades eller upphörde genom f. d. Konun-
gens tillfångsatagande.
Vi ha nu genomgält de förnämsta punkterna
i den historiska delen af Frih. Anckarsvärds
olitiska trosbekännelse, hvilken utgör en -
skild afdelning deraf, Pet återstående, som
innefattar Friherros politiska åsigter, klädda
formen af en vederläggning utaf den beryktade
skriften: Om ministere och Opposition i Sveri-
ge, utgör ott icke mindre intressant ämne för
betraktelser , hvartill vi äfven så mycket hell-
re skola återkomma, som vi äga den tUllfreds-
ställelsen att i dessa delar med ganska få un-
dantaz kunna instämma i Friherrns tänkesätt.
Såsom en serskild och ökad anledning för de
Läsare, som ännu icke sett sjelfva skriften, all
göra sig bekante dermed, nämna vi likväl dess-
förinnan, att ibland de bistoriska upplysnin-
garna finnes det bref, hvilket Friherrn till-
skref Sveriges KronPrins den 4 Juli 18:13, och
hvartill Fiih., såsom ett intressant motstycke i
Friherre Anckarsvärd har, troligen med an-
ledning häraf, pag. 52 i sin skrift uppräk-
nat oss ibland publicister, som visat ovilia
emot Friherrns person. Friherre har här-
uti orält, ganska orätt. Vi ha förr endasi