Vasfiiftningen bar i bmwarje land något egentligen eget, fom bar fin grund i Folkets lynne, upplysning, feder, wanor och urgamla inftitutioner. — Den olifbet, fom i defe affeenden råder emellan fårffilte länder, uttryder fig åfwen i tagftiftningen, bwilfen bders före förblifwer främmande, til fine grunder ej lått fattlig, och ofs taft omdjilig att tilåmpa oc Sfwerflytta til eft främmande land, Undamäålet deraf är dot för alwarfamt, och följderne för wigtiga, för att mwåga förföket, att, med lifa lätthet fom ett mode införe8, påtruga medborgare i en Stat ett fråmmande lands lagftiftning. Smwårigheten att få, oh förfiå denna; tiden, fom erfordras, för att fiudera oh låra fånna den till principer och former, gör det lifa omdiligt för Domaren, att, med fåfer Sfwertygelfe om broad fom är rått, dömma, fom för parten, att å lagen grunda fitt förfwar. Den från alla band af ordning, råttwifa oh famhålsfrid befriade föreftåflningen, måfte dot frukta wådan af den flå0ning, der Domaren ej åger något begrepp om lagen, efter bwilfen han ffa dömma Sfwer medborgares egendom och mwålfård; och parten ide fånner, ide åger någon pligt att Fånna, och ombitigen fan få någon fånnedom om de lagar, hwilfa emot honom åhernnaa ofulmgver om lagen, Dar arg, aren ie fd? bar en af jin råttsfångla, fin heder, eMer fitt fammwetes den dom, Han fåller, bar ingen grund att hwila på, oh den råttwifa, han fivar, bar ide en gång wårdet af flumpen, Hwilfen åtminftone afgörer emellan lifa fördelar och lifa många möjligheter; men hår flår parten, fom ett offer, emot hwilfen allt hwad def motvart förflått att til fin fördel begagna af en främmande oM ofänd tag, gåller, men allt, bwad denna lag innehåller föyddande, ej fommer i beråfning, Detta tilftånd, uti hwilfet varten helt och hålet år beroende af fin motftåndares tillfälliga fördel att, genom utlåndffa befants ffaper oM rifa tillgångar, funna förfraffa fig oM Föpa de båfta bewi8 om bhwad en utlåndf? lag för honom innehåder gynfamt, uteftånger all möjlighet af råttwifa, oh år få mydet olydligare, fom bwad ofunnigbeten felat, aldrig fan af någon högre infigt rättas. ga, — Den bar begagnat alla inom menffliga förmågan werfanz de medel, för att förefomma ett affteg från en grundlagd princip, född å en oeftergiflig fordran af billighet oh råttwifa. Den har ej inffränkt fig endaft tik ett wmilforligt förbud för Swenffe Domaren att döma efter, eler end i fin dom åberopa utländfF lags; den bar, af erfarenheten wunderwifad, med en blif i framtiden på möjligheten af lagar8 förfall oh glömffa, welat gifwa åt detta förbud en aldrig förlamad werffambhet, Hderigenom, att bwarje domare med ed wmåfte förpligta fig att dömma efter SmwenffF lag. Uti denna ed, ligger lifwål en oupphårlig förnvelfe of lags budet, och en få Helig förbindelfe til mördnad derföre, att Tåttfins net ännu, åtminfione bhögft fållan, wmwågat gåda den. Swenffe medborgaren fåg fig bderigenom tryggad, wid fitt mete LuftreusanmtNa If NAR2 hes B ARK FELT DA Mainmk An Fu se AP AR Swenffe Laaftiftaren har od infett wigten af denna frås landen, war det för begreppet om hans rått oM pligt nog, att ban fånde fåderneslandets lagar. K Dersfwer Funde han fielf dSmmasz derSkwer dömde lagfunnige 7 oh infigtsfude mån. Råttwiran Funde möjligen gå förlorad genom miftag eller uppfåtligt föratt för lagen — men aldrig ge: nom ofunnighet derom, Denna fåferbet, fom Smwenffe medborgaren, få Iydligt och ofta afundad, åtnjutit fedan 1734 års lag fungjordeg, har dot nu, genom Konungens Högfta Domfrolå Dom uti ofmannåmnde rättegång, blifwit undergråfd. Enligt. denna dom, år ingen medborgare i Swerige nu mera fåfer om fin rått, dereft han uti en rättegång, fom rörer deg förbådlande utrife8, men til hwars bedömmande motparten walf SmwenfF Domftol, ej fan förfmara den efter Tungufiffa, Cbhinefis ffa eller Hwilfet annat fråmmande landå lagar, fom motparten bes hagar åberopa. 3 den mon omöjligheten att få od låra fånna bdefa lagar bereder ofunnigbhet derom, i famma mon år fegren wif, efter domas ren nåödwåndigt måfte, wid frenet af det ljus, fom ene parten låter fromföymta, betråda en mwåg, fom ban fielf ei wet, om den år riftig eller ej. On Misuntråag så H många anledningu k garen gilen8 a a ; merfeNådet Filen oh Orsödandlaren Pulbau, Obefante med lagfliftningen i Demerary, hbwarom de af fles ra rådfrågade Adwofater fått olifa upplysningar, dHfwerensFoms mo de att genom en friwillig jemfning i anforåfen, oh någon ömfefidig eftergift, förefomma råttegång, befria fig ifrån den ofåferbet, fom uppfom af ofunnigheten om innehådet af Demes rary lag, oh fafiftå0de ett ialla håndelfer oförändradt förhållande fin8 emellan. Denna Sfwerensfommelfe grundade fig det hufmwudfakliga mwillfor, att Groghandlaren Pula ffule Sfwerlåta på Kommers fesRådet Filen al den rått han funde äga, få att Kommerfes Rådet fule blifwa ende oh unimwerfalsarfwingen efter brodren, emot det, att han förbandt fig att, utan affeende på innehållet af Demerary lag, betala Puldhau den arfödel, fom efter Swenff lag borde tillfalla honom, Nu blef, i följd båraf, Kommerfes Rådet Filen, få wål of Swenffa, fom Dewerary Domftolar erfånd fåfom unimwerfals arfwinge oh TZeftamentarie, oh emottog i denna egenffap egendos men, och det dermed förenade anfwaret för alla anfpråk åfterbhulet. Emedlertid hade Herr Moberg och des fuffon, bhrilfa woro fofterbarn8 barn, oh efter Swenff lag ife ägde någon arfsrått, fätt anledning att tro, det de, efter Demerary lag, Funde göra anfpråk å en wif andel i arfiwet, Enligt den naturliga och lagliga ordningen borde, om detta anfpråf frulle fulföljad, det anmälas wid Domftolen i det land, der arfwet fallit, hwilfen förbindelfe war lifa oeftergiflig för Mo: Pere fom för Filen, helft ingen annan Domftol deråfwer funde dömma. 3 det fådet Öppnade Herr Moberg e en underhbandling hårs PUTTS te Cleo AN AD mA ha Lay PC aan an Gatrntnovtitas funnog KOM? Pa oc oc få