Vasfiiftningen bar i bmwarje land något egentligen eget, fom bar
fin grund i Folkets lynne, upplysning, feder, wanor och urgamla
inftitutioner. — Den olifbet, fom i defe affeenden råder emellan
fårffilte länder, uttryder fig åfwen i tagftiftningen, bwilfen bders
före förblifwer främmande, til fine grunder ej lått fattlig, och ofs
taft omdjilig att tilåmpa oc Sfwerflytta til eft främmande land,
Undamäålet deraf är dot för alwarfamt, och följderne för
wigtiga, för att mwåga förföket, att, med lifa lätthet fom ett
mode införe8, påtruga medborgare i en Stat ett fråmmande
lands lagftiftning.
Smwårigheten att få, oh förfiå denna; tiden, fom erfordras,
för att fiudera oh låra fånna den till principer och former, gör
det lifa omdiligt för Domaren, att, med fåfer Sfwertygelfe om
broad fom är rått, dömma, fom för parten, att å lagen grunda
fitt förfwar.
Den från alla band af ordning, råttwifa oh famhålsfrid
befriade föreftåflningen, måfte dot frukta wådan af den flå0ning,
der Domaren ej åger något begrepp om lagen, efter bwilfen han
ffa dömma Sfwer medborgares egendom och mwålfård; och parten
ide fånner, ide åger någon pligt att Fånna, och ombitigen fan
få någon fånnedom om de lagar, hwilfa emot honom åhernnaa
ofulmgver om lagen, Dar arg, aren ie fd? bar en af jin
råttsfångla, fin heder, eMer fitt fammwetes den dom, Han fåller, bar
ingen grund att hwila på, oh den råttwifa, han fivar, bar ide
en gång wårdet af flumpen, Hwilfen åtminftone afgörer emellan
lifa fördelar och lifa många möjligheter; men hår flår parten,
fom ett offer, emot hwilfen allt hwad def motvart förflått att til
fin fördel begagna af en främmande oM ofänd tag, gåller, men
allt, bwad denna lag innehåller föyddande, ej fommer i beråfning,
Detta tilftånd, uti hwilfet varten helt och hålet år beroende
af fin motftåndares tillfälliga fördel att, genom utlåndffa befants
ffaper oM rifa tillgångar, funna förfraffa fig oM Föpa de båfta
bewi8 om bhwad en utlåndf? lag för honom innehåder gynfamt,
uteftånger all möjlighet af råttwifa, oh år få mydet olydligare,
fom bwad ofunnigbeten felat, aldrig fan af någon högre infigt
rättas.
ga, — Den bar begagnat alla inom menffliga förmågan werfanz
de medel, för att förefomma ett affteg från en grundlagd princip,
född å en oeftergiflig fordran af billighet oh råttwifa.
Den har ej inffränkt fig endaft tik ett wmilforligt förbud för
Swenffe Domaren att döma efter, eler end i fin dom åberopa
utländfF lags; den bar, af erfarenheten wunderwifad, med en blif
i framtiden på möjligheten af lagar8 förfall oh glömffa, welat
gifwa åt detta förbud en aldrig förlamad werffambhet, Hderigenom,
att bwarje domare med ed wmåfte förpligta fig att dömma efter
SmwenffF lag.
Uti denna ed, ligger lifwål en oupphårlig förnvelfe of lags
budet, och en få Helig förbindelfe til mördnad derföre, att Tåttfins
net ännu, åtminfione bhögft fållan, wmwågat gåda den.
Swenffe medborgaren fåg fig bderigenom tryggad, wid fitt
mete LuftreusanmtNa If NAR2 hes B ARK FELT DA
Mainmk An Fu se AP AR
Swenffe Laaftiftaren har od infett wigten af denna frås
landen, war det för begreppet om hans rått oM pligt nog, att
ban fånde fåderneslandets lagar. K
Dersfwer Funde han fielf dSmmasz derSkwer dömde lagfunnige 7
oh infigtsfude mån. Råttwiran Funde möjligen gå förlorad
genom miftag eller uppfåtligt föratt för lagen — men aldrig ge:
nom ofunnighet derom,
Denna fåferbet, fom Smwenffe medborgaren, få Iydligt och
ofta afundad, åtnjutit fedan 1734 års lag fungjordeg, har dot
nu, genom Konungens Högfta Domfrolå Dom uti ofmannåmnde
rättegång, blifwit undergråfd.
Enligt. denna dom, år ingen medborgare i Swerige nu mera
fåfer om fin rått, dereft han uti en rättegång, fom rörer deg
förbådlande utrife8, men til hwars bedömmande motparten walf
SmwenfF Domftol, ej fan förfmara den efter Tungufiffa, Cbhinefis
ffa eller Hwilfet annat fråmmande landå lagar, fom motparten bes
hagar åberopa.
3 den mon omöjligheten att få od låra fånna bdefa lagar
bereder ofunnigbhet derom, i famma mon år fegren wif, efter domas
ren nåödwåndigt måfte, wid frenet af det ljus, fom ene parten
låter fromföymta, betråda en mwåg, fom ban fielf ei wet, om
den år riftig eller ej.
On Misuntråag så H
många anledningu k garen gilen8 a a
;
merfeNådet Filen oh Orsödandlaren Pulbau,
Obefante med lagfliftningen i Demerary, hbwarom de af fles
ra rådfrågade Adwofater fått olifa upplysningar, dHfwerensFoms
mo de att genom en friwillig jemfning i anforåfen, oh någon
ömfefidig eftergift, förefomma råttegång, befria fig ifrån den
ofåferbet, fom uppfom af ofunnigheten om innehådet af Demes
rary lag, oh fafiftå0de ett ialla håndelfer oförändradt förhållande
fin8 emellan.
Denna Sfwerensfommelfe grundade fig det hufmwudfakliga
mwillfor, att Groghandlaren Pula ffule Sfwerlåta på Kommers
fesRådet Filen al den rått han funde äga, få att Kommerfes
Rådet fule blifwa ende oh unimwerfalsarfwingen efter brodren,
emot det, att han förbandt fig att, utan affeende på innehållet
af Demerary lag, betala Puldhau den arfödel, fom efter Swenff
lag borde tillfalla honom,
Nu blef, i följd båraf, Kommerfes Rådet Filen, få wål of
Swenffa, fom Dewerary Domftolar erfånd fåfom unimwerfals
arfwinge oh TZeftamentarie, oh emottog i denna egenffap egendos
men, och det dermed förenade anfwaret för alla anfpråk åfterbhulet.
Emedlertid hade Herr Moberg och des fuffon, bhrilfa woro
fofterbarn8 barn, oh efter Swenff lag ife ägde någon arfsrått,
fätt anledning att tro, det de, efter Demerary lag, Funde göra
anfpråk å en wif andel i arfiwet,
Enligt den naturliga och lagliga ordningen borde, om detta
anfpråf frulle fulföljad, det anmälas wid Domftolen i det land,
der arfwet fallit, hwilfen förbindelfe war lifa oeftergiflig för Mo:
Pere fom för Filen, helft ingen annan Domftol deråfwer funde dömma.
3 det fådet Öppnade Herr Moberg e en underhbandling hårs
PUTTS - te Cleo AN AD mA ha Lay PC aan an - Gatrntnovtitas
funnog
KOM?
Pa oc oc få