sifvit uppdrag att föra sin talan, eller som
sjelfmant åtagit sig det, förbise, — vi vilja icke
säga, gynna — pöbelspr åket, Smädelserna, osan-
ningarna och förvrängningarna; under det de
med falkblickar bespeja hvarje liten förseelse
hos dem, som de icke anse vara af, deras eget
Pp arti, och använda alla de medel de hafva i
sin förmåga, alt förfölja och bestraffa dessa
förmenta oförrätter, af hvilka de i sjelfva ver-
ket ingenting lida förr än just då de hämnats
dem — då är det de sjelfve som gifva helgd
åt missbruken, som undergräfva tryckfriheten
och derigenom sitt eget bestånd; ty en hRege-
ring äger ingen tillförlitligare bundsförvandt än
en fri och värdigt begag nad Press. Dessa båda
egenskaper äro synonyma, då vi nemligen med
sressens frihet äfven förstå friketen från mak-
ens skadliga inflytande derpa.
Pehöfves någon tillämpning af dethär sagda?
Behöfva vi erinra om det sätt, hvarpå de sig så
kallande ministeriella tidningarna begagna tryc-
friheten, och hvad hon blifvit genom dem? be-
köfva vi inra om hvilken olika behandling
dessa erfarit å auktoriteternas sida emot de li-
berala? Under det man aktionerat och låtit
fälla till böter eller fängelse förhastade nyhe-
ler, oförsigtisa men oskadliga ylira wnden och
omdömen, under det man indragit vissa tidningar
— hvilket också är ett straff, — har man al-
drig låtsat se, huru andra Regeringar, huru he-
la nationer, med hvilka riket äfven stått i vän-
skapligt förhållande, varit oafiätliga mål för
sarkasmerna och angreppen 1 de ministeriella
bladen, huru enskilta personer, deras företag
och afsigter, förföljts med en hätskbet i syf-
tet, med en bitterhet isattet, hvarpå intet mot-
stycke kunnat uppletas hos tidningar af stridig
politisk firg. Om Regeringen någon gång vändt
sin straffande uppmärksamhet äfven på dessa
verkligt vådliga förseelser, om hon användt sitt
inflytande, antingen att förekomma dem eller
att tukta dem då de föröfvats, om hon förskaf-
fat sig organer, värdiga att föra hennes, d. v.
s. nationens sak, så skulle man, inom ganska
kort tid, sällan höra talas om dessa yttvande
rättens missbruk. Men då detta cj
med skäl frågas: Är det missbruket
ket man haiar? Vi tilltro oss icke att Besva-
ra denna fråga; vi framställa Penne endast till
in
l
deras begrundande, som följt vår periodiska
press, och som sålunda kunna afgöra 2 hon
vunnit genom de par excellence s, h. loya-
las? ba mödanden.
(Insändt).