Svara -estiluinlitctlens och ahSso!tUSInens SPuUnd-
satser, dessa grundsatser, hvilkas första följd,
i fall de segrade, skulle vara, att här
upphafva det nu existerande och åter införa
det gamla både i former och personal, så finna
vi det ganska konseqvent, att de äfven söka
gilva stadga och visshet åt en, som de påstå,
smädlig allusion; ty när man vill undergräi-
va och motarbeta cv sak, bör man göra det
på alla möjliga sätt, och i synnerhet söka 1
opinionen beröfva den stödet både af de grun-
der hvarpå den hviiar, och af de egenskaper
hvaraf den sjelf kunde hämta sin styrka. Att
det icke är den nuvarande styrelsen de härige-
nom gagna, inser hvar och e , utom khanhän-
da hon sjelf, men så är det väl någon annan,
som förmodligen också 1 sincin tid tackar dem
derför.
Den som ser sakerna lugnare, kan icke un-
derlåta att beklaga den sällsamma villa, som.
förblandar vän med fiende samt icke sällan för-
när de maktägande, att förtro sig åt sina far-
ligaste ovänner och att skjuta på sina na le-
der. Då Granskaren, som egentliscu givit oss
anledning till närvarande uppsats, äåterkom-
mer med de så ofta upprepade beskylluingarne
om den periodiska pressens — missbruk, och
tryckfrihetens vådor, då det sålunda icke skall
förundra oss, om man vid en blifvande Riksdag
får höra klagomålen deröfver förstärkas och
måhända föranleda försök till tryekfrihetens in-
I
I
skränkning, så ha vi ej kunnat neka oss till-
fredsställelsen att ha uppgifvit ett medel till
dessa missbruks förekommande.
En klok Regering kan, äfven i afseende på
tryckfriheten, göra nästan lika mycket godt,
som en af motsatt anda kan förtrycka och för-
derfva. Om den liberala pressen sålunda stun-
dom visar sig kiltslig, ensidig och orättvis —
och det vore en dårskap att bestrida, det ieke
äfven hon kan röja dessa fel — så akta RBe-
geringens organer sig från att förfalla i dylika.
Om de som tadla eller anfalla Regeringen, gö-
ra det på ett otillbörligt sätt, så förgslöm-
me hon likväl aldrig, att försvara sig på
ett värdigt och anstandigt. — Man han icke
tro, huru mycken, kraft ligger i sättet för
dess bogagnande. I hvarje memnniskobröst fin-
nes en medl. ödd känsla af det rätta, det sanna
och det skickliga. Smädelser, djerfhet och ol I
dishet kunna visserligen någon gång ansla lik
stämda sinuen, och en tanklös hop kan inna en I
glädje deri. Men dessa vapen förslöas hastiga-
re än nägra av Ira, genom bruket, och det är
först när de möta lika beskaifade, som deras
wld spetsas och deras egg stålsättes. Om den
anvfallne deremot möier dem med tystnad, der
tystnad kan iakttagas, och, der sådant ej kan
ske, med Ingn, sans och foclighet, så skall, äf-
ven 1 hämlelse att dess sak hade några svaga
sidor, dessa betäckas deraf såsom af en ogenom-
tränglig sköld. Verlden skall tro att den, som :
visar sig lugn mot anfalien, icke hade skäl att
frukta dem, och Åcnona tro är redan en seger.
Om åter Regeringens vänner och försvarare vi-
sa sig ömtåliga för det minsta vidrörande, om
de ständigt söka ompgifva henne med en atmos- i
fer af ofelbarhet, om de icke Ienast likna de
anfallande i gvofbet och häftighet, utan äfven j
deri föregå eller öfverträffa dem, om de sjölf-
sd ai free
soma nat AF docka miocheeak com dr I