a I I RR UL RR RR RR RM MMMM
hvilken Grelve Adierparre kunde disponera ei-
ter behag; det var en ädel uppfattning af skäl,
hvilka hans sunda omdöme gillade, och Gref-
ve Adlersparres namn skall härigenom i höäf-
derna ofelbart intaga en högre ståndpunkt än
deras , som så ifrigt sökte motverka dem.
Frih. Anckarsvärd bar (pag. 17) liksom velat an-
tyda, att jag felat i grannlagenhe2, då jag icke för-
döljt det anförande, hvilket han 1909, utan miss-
troende, lemnade mig, Jag är icke missbelåten att
häröfver öppet få törklara mig. Det är nu mera,
som man säger , på modet, alt framställa sina band-
lingar till allmänt åskådande, och, så godt man kan,
försvara dem. Jag vill äfven begagna denna utväg
för alt freda mig från ctt granlagenhetsbrott, som
visserligen i detta fall blifvit mig orättvisligen
tillvitadt.
Det låter lätt förklara sig, att Friherre Anckar-
svärd ogerma sett detta anförande framstå i dags-
ljuset, då det för honom medfört obehaget att
offeutligen sj:lf ogilla dess innehåll. Uppträ-
dande som hufyudorgan i en stor Statsangelägen-
bet, har Frih. Anckarsvärd sökt ursäkt för sitt
härvid ådagalagde oförstånd bakom cen förment lyd-
valspligt, och sina begrepp om Grefye Adlerspar-
res djupare politiska insigter. För den, som var när-
varande och ägde tillfälle genomskåda Frih, Anc-
karsvärds personliga nit för saken, blir det svärt;
att uteslutande tro på dessa bevekelsegrunder, helst
de föga öfverensstämma med det ogillande af Grefve
A4dlevsparres sält att behandla vigtiga angelägenhe-
ter, som Frib. Anckarsvärd redan låter förmärka
fran Sophieluod i Wermland om hösten 1908, och
den misströstan, som i följd deraf, efter Erib. Anc-
karsvärds egna uppgifter, bildade cen stäende oro i
Friberrns själ, under hela tåget från Carlstad till
Stoekholm,
Ifrågavarande anförande blef min tillhörighet i sam-
ma ögoublick jag stod i spetsen af den stril, som
bade till föremål att tillintetgöra dess innehåll. Frilh.
4nekarsvärd vill förneka det en offentlig karakter.
Jag frågar: om ett anförande, offentligen uppläst in-
för ett större antal offentliga personer, kallade till
öfverläggning, i afsigt att tillvägabringa en stor sam-
hällsiörändring, en statskupp af äktaste slaget, kan
sakna offentlighetens egenskap? Detta anförande, om
det förmålt frambringa den åsyftade verkan, hade
utom all tvifvel redan för 20 år sedan som klenod
tillhört offentligheten, och vill man icke hänföra he-
la frågan till en barnlek, så måste man erkänna dess
historiska vigt vara af natur: att den icke ens bordt
undandragas offentlighetens granskningsrätt.
Jag bar likväl icke beredt den. Detta papper låg
gömdt bland andra, hörande till samma stora tid-
punkt, och det var först då Frih. Anckarsvärd bhör-
jade sin örnfilygt, inom liberalismens, statsförfatt-
ningens och stäåndsrättigheternas rymder, som det föll
mig in, atl uppleta detta dokument, för att efters:,
om det kunde vara samma man, som höll tal 1509.
Jag läste och fann; men meddelade blott förtroligt
till en och annan af mina vänner de heterogena ä-
sigterne. Atskilliga af dem yrkade, att jag, som en
skalt åt historien, skulle offentliggöra detta tal, och
sprida ljus öfver den märkvärdiga tilldragelse, som
nästan var okänd inom hela Svenska samhället Jag
bekänner, att blygsamhet, då jag sjelf deri tagit en
aktiv del, var den kraft som afhöll mig från detta
steg, äfvensom att Frih, Anekarsvärds första uppträ-
dande vid sista Riksdag bestämde mig, attickeläng-
re skona kemligheten af dess anförande från 1809.
När detta uppträdande, i min ötvertygelse, klart
antydde, att en ädel och sansad opposition, lika nyt-
tig för Konung och Folk, äfven vid denna Riksdag
skulle utträngas af dessa oparlamentariska luftskott,
hyilkas genljud endast liknade dånet i tomma
hvalf: När jag hörde bitterhetens klämtning, och
såg dess förstörande eld kringsväfva Fädernes-
landets altare, då, jag bekänner det öppet, an-
såg jag för en ren Samhbällspligt, att icke tveka om
medlen att släcka den, och lika otvetydigt framstäl-
ler jag här, att i sådan afsigt en af mina vänner, så
väl som Frih. Anckarsvärd sjelf, erhöll kopior af of-
tanämde Tal.
(Om osraden af don verkan dotta anfaätliemedetl (enligt
