a I I RR UL RR RR RR RM MMMM hvilken Grelve Adierparre kunde disponera eiter behag; det var en ädel uppfattning af skäl, hvilka hans sunda omdöme gillade, och Grefve Adlersparres namn skall härigenom i höäfderna ofelbart intaga en högre ståndpunkt än deras , som så ifrigt sökte motverka dem. Frih. Anckarsvärd bar (pag. 17) liksom velat antyda, att jag felat i grannlagenhe2, då jag icke fördöljt det anförande, hvilket han 1909, utan misstroende, lemnade mig, Jag är icke missbelåten att häröfver öppet få törklara mig. Det är nu mera, som man säger , på modet, alt framställa sina bandlingar till allmänt åskådande, och, så godt man kan, försvara dem. Jag vill äfven begagna denna utväg för alt freda mig från ctt granlagenhetsbrott, som visserligen i detta fall blifvit mig orättvisligen tillvitadt. Det låter lätt förklara sig, att Friherre Anckarsvärd ogerma sett detta anförande framstå i dagsljuset, då det för honom medfört obehaget att offeutligen sj:lf ogilla dess innehåll. Uppträdande som hufyudorgan i en stor Statsangelägenbet, har Frih. Anckarsvärd sökt ursäkt för sitt härvid ådagalagde oförstånd bakom cen förment lydvalspligt, och sina begrepp om Grefye Adlersparres djupare politiska insigter. För den, som var närvarande och ägde tillfälle genomskåda Frih, Anckarsvärds personliga nit för saken, blir det svärt; att uteslutande tro på dessa bevekelsegrunder, helst de föga öfverensstämma med det ogillande af Grefve A4dlevsparres sält att behandla vigtiga angelägenheter, som Frib. Anckarsvärd redan låter förmärka fran Sophieluod i Wermland om hösten 1908, och den misströstan, som i följd deraf, efter Erib. Anckarsvärds egna uppgifter, bildade cen stäende oro i Friberrns själ, under hela tåget från Carlstad till Stoekholm, Ifrågavarande anförande blef min tillhörighet i samma ögoublick jag stod i spetsen af den stril, som bade till föremål att tillintetgöra dess innehåll. Frilh. 4nekarsvärd vill förneka det en offentlig karakter. Jag frågar: om ett anförande, offentligen uppläst inför ett större antal offentliga personer, kallade till öfverläggning, i afsigt att tillvägabringa en stor samhällsiörändring, en statskupp af äktaste slaget, kan sakna offentlighetens egenskap? Detta anförande, om det förmålt frambringa den åsyftade verkan, hade utom all tvifvel redan för 20 år sedan som klenod tillhört offentligheten, och vill man icke hänföra hela frågan till en barnlek, så måste man erkänna dess historiska vigt vara af natur: att den icke ens bordt undandragas offentlighetens granskningsrätt. Jag bar likväl icke beredt den. Detta papper låg gömdt bland andra, hörande till samma stora tidpunkt, och det var först då Frih. Anckarsvärd bhörjade sin örnfilygt, inom liberalismens, statsförfattningens och stäåndsrättigheternas rymder, som det föll mig in, atl uppleta detta dokument, för att efters:, om det kunde vara samma man, som höll tal 1509. Jag läste och fann; men meddelade blott förtroligt till en och annan af mina vänner de heterogena äsigterne. Atskilliga af dem yrkade, att jag, som en skalt åt historien, skulle offentliggöra detta tal, och sprida ljus öfver den märkvärdiga tilldragelse, som nästan var okänd inom hela Svenska samhället Jag bekänner, att blygsamhet, då jag sjelf deri tagit en aktiv del, var den kraft som afhöll mig från detta steg, äfvensom att Frih, Anekarsvärds första uppträdande vid sista Riksdag bestämde mig, attickelängre skona kemligheten af dess anförande från 1809. När detta uppträdande, i min ötvertygelse, klart antydde, att en ädel och sansad opposition, lika nyttig för Konung och Folk, äfven vid denna Riksdag skulle utträngas af dessa oparlamentariska luftskott, hyilkas genljud endast liknade dånet i tomma hvalf: När jag hörde bitterhetens klämtning, och såg dess förstörande eld kringsväfva Fäderneslandets altare, då, jag bekänner det öppet, ansåg jag för en ren Samhbällspligt, att icke tveka om medlen att släcka den, och lika otvetydigt framställer jag här, att i sådan afsigt en af mina vänner, så väl som Frih. Anckarsvärd sjelf, erhöll kopior af oftanämde Tal. (Om osraden af don verkan dotta anfaätliemedetl (enligt