för R. Kontoret det lyckliga resultat att slippa in-
lösa större delen af teilindet utelöpande Rik-gälds-
sediar, af hvilka säkert ganska få finnas, som äro
fria från den obetydligaste nötning afen eller annan
bokstaf ä den högra fjerdedelen; och vore R. Kon-
toret tyngdt af någon stor balaucce, så kunde det al-
drig upptänka någon euklare och behändigare utväg
alt betäcka den, än med begagnande af denna oskatt-
bara method. — Men deremot medför den för det
stackars Folket de menligaste och otyckligaste följ-
der; cuär det är gifvet, alt Räntmästarne måste, för
att ej på några invexlings- och uppbördsdagar äfven-
tyra hela sin lilla Löneinkomst, autaga för Secedlars
Kassering samma ädla och liberala principer , som R
Kouotoret uppenbarat sig äga, hvaraf händer, att he-
ha den i Nader anbefaldta Sedelinvexlingen endat
blir eu fullkomlig chimdåre, samt att Länets alla
Uppbördsmän kuvna vid Skatternes indrifvande säl-
lan emottaga några RiksgäldsSedlar, hvilket åter har
det med sig, all RiksgäldsScdlarve ej kunna gå i
handel och vandel menniskor emellan, och omsider
stanna hos den fattigaste och okunnigaste delen af
Fulhket, så länge och intilldess de verkligen blifva af
eden beskaffenhet, att de aldrig en gåug kunna pre-
scuteras till inlösen. — Hvilka anleduingar till stri-
digheter, tvister och osäkerhet ?
Jag begagnar detta tillfälle att upprepa, bvad
jag så många gänger haft äran för Konungens Be-
falluingshafvande yttra, huru påkostande, huru upp-
rörande det är , att Räntmöstaren, som uti sin värd
äger ett helt Läns Alimänna Kassor, uppgåcude till
16 å 20 och tillneopa utgörande cirka 300,000 RBidr
Banko, och för ueras förvaltutinug knappast äger en
verklig inkomst af goo Bi:dr Bauko, skall utan er-
sätlalng viulkänvnas besväret, kostvaderne och förlu-
sterne af invoxlingen utaf Bankens och Riksgälds-
Koustorets alla Sedeltrasor, som fumas i Länet, och
tillika vara blottställd för de oberäkucliga förluster,
som upphemma af den mest samvetslö.a Sedel- Kas-
sering, samt oroad af obehageliga uppträden, före-
bräclser för oginhet och hotelser af personer, som
besöka Bänteriet i invexlingsärendev. — Då Rikets
Ständer stadgade, att Räntmästarne skulle Jölösa
Länets gamle och förnötte Sedlar, kunde meningen
dermed ej vara, att desse Uyphördsmåän äfven -kulle
ikläda sig ansvaret för dum, ty om så vore fallet,
så halva Rikets Ständer disponverat Uppbördsmänneans
coskilda Kassor, och så längt kan Ständernas mag!
och myndighet ej sträcka sig.
Deanna anmälan har föranledt Konungens Be-
fallningshafvande att ingå med en skrifvelse till
Riksgäldskontorets fullmäktige, hvari skyndsam
rättelse i den öfverdrifoa strängheten begäres.