JENILC PLANS fl. VON 1LSSCN, BROUNSCH-LiCUdIHYLECN, jelilkPte General Adlerercutz. Till Konseljen fogas 2 Präster, 2 Borgarec, 2 Bönder af anscende i publiken. Grefve Ugglas försöndes, under lindrig och foglig bevakning, till Stäke. Landsböfdingen af Schenbom sättes genast i åtnjutande af den lön, som tillhör hans embete aoch som nu innehafves af Gr. Ugglas. Alla StatsSeckreterare bibehållas. Dagen efter denna för det allmänna angenäma förändring, uppmarchera alla trupparne och det beväpnade, då prevenerade, Borgerskapet kring Slottet. De 50 Äldste församla sig på silt rum. Hans Kongl. Höghet reklamerar sin arfsrätt till Svenska kronan i sittande Konselj, förklarar sig i följd deraf för Sveriges Konung, erbjuder sig att inför Ständerna med Handlingar bevisa sin arfsrält, uppdrar dem att välja en adopterad thronföljare efter deras eget välbehag, kungör detta för Borgarne och Mihtären och utropas för Sveriges Konung. Dermed ett saligt slut på alla intrigner, all svaghet, allt vacklande. Om tbronföljaren blir af Fransk eller Dansk fabrik, så blir dessa magters inflytande föga sårande för Svenska lynnet, så länge Hertigen eller den nya ArfKonungen regerar; och den adopterade hiunper naturalisera sig. Sverige får i ögnablicket en Konung, det Sverige vill och kör hafva; och denne Konung är lagligen af Vasa stam, är känd för ett fredligt lynne och för kärlek till fäderneslandet, har vunnit scgrar och heter Carl. Jag vet och förstår, att Hertigen, som cj har regcringslystnad , som blott älskar fäderneslandet och siit lugn, skall föga vilja antaga denna upps höjelse! men jag vet också, och detta är min enskilda tröst, min förhoppning i denna stora angelägenhet för millioner, att ingen uppoffring är honom svår, ingen börda tryckande, då Sverige med säkerhet kan frälsas. Tibble d. 21 Mars 1809. Georg Adlersparre. Man har, efter läsningen af denna promemoria 1 sanning föga att anmärka emot Friherre Anckarsvärd för hans eget ofvannämnde anförande, då detsamma , genom sin fullkomliga likhet i tendens med denna promemoria , synes hafva utgått just ifrån H. E. Grefve Adlersparre; en tanka som mäste vinna ännu mera sannolikhet, i anseende till den okunnighet, hvari Frih. Anckarsvärd. bekänner, att han då ännu befann sig om de första grunderne för ett lIagbundet samhällsskick. Men oaktadt det betänkliga utseende , som IH. Ex:s. Grefve Adlersparres förfarande härigenom erhåller , bekänna vi, att vi icke anse möjligt, att det kunnat ligga i hans plan att åter handlöst kasta Riket i händerna på en envåldsmakt , som så nyss hade varit nära att störta det i förderfyet, och att det endast var det tillfälliga motståndet af trenne yngre militärer som frälsade oss derifrån. Något ytire hinder i följd af den under tiden timade förändringen i Hufvudstaden, måtte utan tvifvel varit anledningen till hans åtgärd. Om emedlevtid någon förklaring någonsin varit påkallad, så är det nu ifrån H. Ex:s. Grefve Adlersparre. Det är icke blott för samtidens , utan äfven för efterverldens, för historiens skull som det är af en oberäknelig inflytelse att kunna tänka stort om de mäns egenskaper som deltagit i utförandet afstora händelser; ty det är sådane män, hvilke alltid borde utgöra en nations kheder och stolthet; en fordran, för hvilken vi förmoda alt Grefve. Adlersparre icke kan vara känslolös. (Forts, e..a. g.) , 2, 3