JENILC PLANS fl. VON 1LSSCN, BROUNSCH-LiCUdIHYLECN, jelilk-
Pte General Adlerercutz.
Till Konseljen fogas 2 Präster, 2 Borgarec, 2
Bönder af anscende i publiken. Grefve Ugglas för-
söndes, under lindrig och foglig bevakning, till
Stäke. Landsböfdingen af Schenbom sättes genast
i åtnjutande af den lön, som tillhör hans embete
aoch som nu innehafves af Gr. Ugglas. Alla Stats-
Seckreterare bibehållas. Dagen efter denna för det
allmänna angenäma förändring, uppmarchera alla
trupparne och det beväpnade, då prevenerade, Bor-
gerskapet kring Slottet. De 50 Äldste församla
sig på silt rum. Hans Kongl. Höghet reklamerar
sin arfsrätt till Svenska kronan i sittande Konselj,
förklarar sig i följd deraf för Sveriges Konung,
erbjuder sig att inför Ständerna med Handlingar
bevisa sin arfsrält, uppdrar dem att välja en adop-
terad thronföljare efter deras eget välbehag, kun-
gör detta för Borgarne och Mihtären och utropas
för Sveriges Konung.
Dermed ett saligt slut på alla intrigner, all svag-
het, allt vacklande. Om tbronföljaren blir af Fransk
eller Dansk fabrik, så blir dessa magters inflytan-
de föga sårande för Svenska lynnet, så länge Her-
tigen eller den nya ArfKonungen regerar; och den
adopterade hiunper naturalisera sig.
Sverige får i ögnablicket en Konung, det Sveri-
ge vill och kör hafva; och denne Konung är lag-
ligen af Vasa stam, är känd för ett fredligt lynne
och för kärlek till fäderneslandet, har vunnit scg-
rar och heter Carl.
Jag vet och förstår, att Hertigen, som cj har
regcringslystnad , som blott älskar fäderneslandet
och siit lugn, skall föga vilja antaga denna upps
höjelse! men jag vet också, och detta är min en-
skilda tröst, min förhoppning i denna stora ange-
lägenhet för millioner, att ingen uppoffring är ho-
nom svår, ingen börda tryckande, då Sverige med
säkerhet kan frälsas.
Tibble d. 21 Mars 1809.
Georg Adlersparre.
Man har, efter läsningen af denna promemoria
1 sanning föga att anmärka emot Friherre Anc-
karsvärd för hans eget ofvannämnde anförande,
då detsamma , genom sin fullkomliga likhet i
tendens med denna promemoria , synes hafva
utgått just ifrån H. E. Grefve Adlersparre;
en tanka som mäste vinna ännu mera sanno-
likhet, i anseende till den okunnighet, hvari Frih.
Anckarsvärd. bekänner, att han då ännu befann
sig om de första grunderne för ett lIagbundet
samhällsskick. Men oaktadt det betänkliga ut-
seende , som IH. Ex:s. Grefve Adlersparres för-
farande härigenom erhåller , bekänna vi, att vi
icke anse möjligt, att det kunnat ligga i hans
plan att åter handlöst kasta Riket i händerna
på en envåldsmakt , som så nyss hade varit nä-
ra att störta det i förderfyet, och att det en-
dast var det tillfälliga motståndet af trenne yn-
gre militärer som frälsade oss derifrån. Något
ytire hinder i följd af den under tiden timade
förändringen i Hufvudstaden, måtte utan tvifvel
varit anledningen till hans åtgärd. Om emed-
levtid någon förklaring någonsin varit påkallad,
så är det nu ifrån H. Ex:s. Grefve Adlerspar-
re. Det är icke blott för samtidens , utan äf-
ven för efterverldens, för historiens skull
som det är af en oberäknelig inflytelse att kun-
na tänka stort om de mäns egenskaper som deltagit
i utförandet afstora händelser; ty det är sådane
män, hvilke alltid borde utgöra en nations khe-
der och stolthet; en fordran, för hvilken vi
förmoda alt Grefve. Adlersparre icke kan vara
känslolös. (Forts, e..a. g.)
,
2,
3