steg ater Dupont tribunen, och sökte visa att han varit berättigad anse de uttryck Hr Persil begagnat för oförskämda. Åter kallades Dupont till ordning af Presidenten. Venstra sidan begärde att äfven kallas till ordning, emedan de icke kunde undgå att, lika med Hr Dupont, förklara År Persils yttrande för oförskämdt. Slutligen företogs omröstning, då den motiverade öfvergången till dagordningen förkastades med 206 röster mot 156. Nu skred man till de särskilta punkterhe i kommissionens förslag. När man skulle rösta öfver den första, eller om åtal skulte äga rum, förklarade Hr Salverte att han afhöll sig från att rösta. Presidenten. Den domare, som afsäger sig att rösta, betager sig rättigheten till sin plats i domstolen. (Förvåning på flyglarne). Det är min pligt att underrätta de ledamöter, som vägra alt rösta, hvilka följderna blifva af deras handlingssätt. Hr Joly. Jag erkänner icke hos någon rättigheten att betaga mig min plats. Ar Tardieu. Då Ar Dupin i går afhöll sig ifrån alt rösta, så har han äfvenledes förlorat sin plats. Hr Dupin. Jag tror icke att, då man afhållev sig ifrån en öfverläggning, man derigenom vägrar att rösta. Vidare förklarade 38 ledamöter, bland hvilka Lafayette, far och son, Berard, Tracy samt generalerne Bertrand och Subervic, att de afhöllo sig ifrån att rösta. Då Or Tracy begärde att 69 artikeln af kartan skulle uppläsas, emedan man deraf skulle finna det grundlagsvidriga 1 Kamarens närvarande förehafvande, inföll Presidenten med mycken häftighet: Ni bar icke ordet. Må anarki herrska utom Kamaren; inom dess murar skall jag icke tåla den P — Ni tyranniserar Hr President, ropade man på flygtarne. (Liflig oro). Resultatet af omröstningen blef, med 205 röster mot 92, att redaktören afla ZTribune, Hr Lionne, skulle ställas till rätta imför Kamåren för den angifne artikeln i nämnde tidning. Derefter beslöts att inställelsedagen för Lionne skulle bli d. 16. April, emot Dupins förslag, som ville att processen skulle börja tidigare. Sedan detta var afgjordt tillkännagaf Presidenten, att den anklagade tillskrifvit honom, och begärt att hans vänner Marast och Cavaignac måtte få utföra hans försvar inför Kamaren. Hr Dupin önskade att Kammaren ville afgöra, hutuvida de föreslagna personårne kunde tillåtas uppträda såsom den anklagades försvarare; ty om han (Dupin) godkände dem, så Letog han sig derigenom den rättighet han ägde, men blott i förhållande till verkliga advokater att kunna hålla deras försvar inom tillbörliga sränser. Om Kammaren tillät den anklagades vänner försvara honom, så förklarade Hr Dupin, att han skulle sitta alldeles erörlig på sin presidentstol. (Allmän förvåning öfver detta yttrande.) Hr Odilon Barrot och Mauguin förmådde! dock Kamaren lemne sitt bifall till den anI levades heoiran att få Marast och Cavaicsnarc