ver somliga hvad de för dagen behöfva och låter
dem gå, men upptager en, hvars våsende intresserar
honom mera, och rent af uppfostrar honom att han
cj må vidare hehöfva gå och tigga, efter han röjer
anlag alt blifva en god och nyttig medborgare och
menniska. Jag beder honom ihågkomma den store
välgörarens ord: hyi ser du så onder ut, att jag så
goder är ?
Slutligen får jag frambära Skogslapparnes inner-
ligaste tacksägelse från rörda hjertan, den de i Ar-
vidsjaurs kyrka anmodat mig att frambära till sina
välgörare, då jag derstädes, under förmaning att de
måtte begrunda och vörda Guds underbara försyn
och omsorg om de sina, underrättade dem om det
sammanskott, som blifvit gjordt. Jag förmanade dem
att alltid förtrösta uppå Herran, som rikeligen för-
mår göra utöfver allt byad vi kunrna begära och hop-
pas, och i hela siit Iefverne nafva honom för ögo-
nen, som nu så ögonskenligen bevisat sin nåd och
hjelp, uppklarnat en mulen himmel och låtit ljus
framlysa för deras ögon då de icke sågo annat än
mörker för sig, Te Deum har ofta blifvit uppstämdt
öfver dödade medmenniskor och tusendens tårar; här
afsjöngs N:o 268. 3 versen öfver menniskor hulpna
af medmenniskors välgörenhet. Varsktiga, så hoppas
jag, skola verkningarna af denna välgörenhet blifva,
icke blott i materielt, utan ock i religöst och mora-
liskt afseende, Piteå den 6 April 1833.
Petrus Lestadius.