ver somliga hvad de för dagen behöfva och låter dem gå, men upptager en, hvars våsende intresserar honom mera, och rent af uppfostrar honom att han cj må vidare hehöfva gå och tigga, efter han röjer anlag alt blifva en god och nyttig medborgare och menniska. Jag beder honom ihågkomma den store välgörarens ord: hyi ser du så onder ut, att jag så goder är ? Slutligen får jag frambära Skogslapparnes innerligaste tacksägelse från rörda hjertan, den de i Arvidsjaurs kyrka anmodat mig att frambära till sina välgörare, då jag derstädes, under förmaning att de måtte begrunda och vörda Guds underbara försyn och omsorg om de sina, underrättade dem om det sammanskott, som blifvit gjordt. Jag förmanade dem att alltid förtrösta uppå Herran, som rikeligen förmår göra utöfver allt byad vi kunrna begära och hoppas, och i hela siit Iefverne nafva honom för ögonen, som nu så ögonskenligen bevisat sin nåd och hjelp, uppklarnat en mulen himmel och låtit ljus framlysa för deras ögon då de icke sågo annat än mörker för sig, Te Deum har ofta blifvit uppstämdt öfver dödade medmenniskor och tusendens tårar; här afsjöngs N:o 268. 3 versen öfver menniskor hulpna af medmenniskors välgörenhet. Varsktiga, så hoppas jag, skola verkningarna af denna välgörenhet blifva, icke blott i materielt, utan ock i religöst och moraliskt afseende, Piteå den 6 April 1833. Petrus Lestadius.