SM LVM MPL HM vv mm.
Honalgardet och den trefärgade fanan respek-
terade. (Allas blickar rigta sig på Hr dArgout.
Långvarigt utbrolt af munterhbet).
Jag skallicke drifva denna jemförelse längre;
jag skall endast tillägga att, sedan jag under
hela min lefnad satt mig emot hvad jag ansett
orättvist, högt tadlat både vänner och fiender,
då jag funnit dem aflägsna sig från förnuft och
rättvisa, och lika öppet ogillat olagliga arre-
steringar, frågan må hafva varit om en Neapo-
litansk prinsessa eller mina bästa vänner, ja
till och med om mina hätskaste fiender, så
skall det alltid vara frihetens sak, åt hvilken
jag ägnar mitt försvar. Ja, mina Hrr, jag har
försvarat den, jag som är republikan i själen
och genom min ungdoms vanor; jag har för-
svarat den emot den förmenta republiken, som
ville väldföra den. Och, i sanning, sedan jag
försvarat denna frihet mot republiken, skall
jag icke försvara monarkien mot friheten, Jag
skall således öppet yttra min öfvertygelse, och
den är att vi böra öfvergå til dagordningen.
Å andra sidan uppträdde till understöd för
kommissionens förslag: Hrr Petit, Pataille ,
RBemusat, Lemercier och Dumon. Den först-
nämde uppmanade Kamaren, att icke låta be-
herrska sig af fruktan alt på en gång vara do-
mare och part. Detta vore en belägenhet, som
man måste underkasta sig. Juryerne hade icke
alltid ett mod, som vore omständigheterne vu-
xet; det tillhörde Kamaren att af ett sådant
gifva exempel. - Jurnalister gåfvos, som upp-
häfde sig till organer för ett visst parti inom
Kammaren ; men TFTalaren ville förkunna dem
att de voro ljugare , och han skulle icke fruk-
ta för att lyfta dem till en viss höjd, för att
visa dem för allmänheten. (Munterhet på flyg-
larna.) Kammaren syntes honom utsatt för den
största fara, nemligen att förlora folkets för-
troende, och icke mera utgöra ett skyddsvärn
för dess frihet. Det tillhörde Kammaren att
begagna sig af den allmakt , som låg 1 1922 års
lag. Talaren fann tecke lämpligt tilåta den an-
klagade betjena sig af advokat; huru farligt
blefve det cj att höra honom angripa kartan;
i hvad belägenhet skulle väl 400 Deputerade
befinna sig, församlade för att höra förklaras
de orden: Eder Kammare är förnedrad?
Hr Patalle trodde alt frågan icke vore en-
dast om en oförrätt, ett brott mot Kamma-
ren; förbrytelsen vore en djerf handling af en
faktior , oupphörligt fiendtlig emot Kammarens
makt, och som fraingick med upprest hufvud.
Det vore ett krig på Hf och död mot Kamma-
ren, och hon mäste tillbakadrifva anfallet. Pres-
sen hade urartat till ett tyranni, och Fran-
syska folkets. representanter skulle aldrig sam-
tycka att underkasta sig dess ok.
Änuteligen skred man till omröstning öfver
oppositionens förslag att öfvergå till dagord-
ningen , men detta förkastades med 179 röster
mot 165.
Hr Viennet afhöll sig från allt deltagande
i diskussionen, och hvarken han eller Dupin
röstade 3; deremot deltogo alla de närvarande
ministrarne i omröstningen. (Slut e. a. g.)
x— Put tRAAN
aan