SM LVM MPL HM vv mm. Honalgardet och den trefärgade fanan respekterade. (Allas blickar rigta sig på Hr dArgout. Långvarigt utbrolt af munterhbet). Jag skallicke drifva denna jemförelse längre; jag skall endast tillägga att, sedan jag under hela min lefnad satt mig emot hvad jag ansett orättvist, högt tadlat både vänner och fiender, då jag funnit dem aflägsna sig från förnuft och rättvisa, och lika öppet ogillat olagliga arresteringar, frågan må hafva varit om en Neapolitansk prinsessa eller mina bästa vänner, ja till och med om mina hätskaste fiender, så skall det alltid vara frihetens sak, åt hvilken jag ägnar mitt försvar. Ja, mina Hrr, jag har försvarat den, jag som är republikan i själen och genom min ungdoms vanor; jag har försvarat den emot den förmenta republiken, som ville väldföra den. Och, i sanning, sedan jag försvarat denna frihet mot republiken, skall jag icke försvara monarkien mot friheten, Jag skall således öppet yttra min öfvertygelse, och den är att vi böra öfvergå til dagordningen. Å andra sidan uppträdde till understöd för kommissionens förslag: Hrr Petit, Pataille , RBemusat, Lemercier och Dumon. Den förstnämde uppmanade Kamaren, att icke låta beherrska sig af fruktan alt på en gång vara domare och part. Detta vore en belägenhet, som man måste underkasta sig. Juryerne hade icke alltid ett mod, som vore omständigheterne vuxet; det tillhörde Kamaren att af ett sådant gifva exempel. Jurnalister gåfvos, som upphäfde sig till organer för ett visst parti inom Kammaren ; men TFTalaren ville förkunna dem att de voro ljugare , och han skulle icke frukta för att lyfta dem till en viss höjd, för att visa dem för allmänheten. (Munterhet på flyglarna.) Kammaren syntes honom utsatt för den största fara, nemligen att förlora folkets förtroende, och icke mera utgöra ett skyddsvärn för dess frihet. Det tillhörde Kammaren att begagna sig af den allmakt , som låg 1 1922 års lag. Talaren fann tecke lämpligt tilåta den anklagade betjena sig af advokat; huru farligt blefve det cj att höra honom angripa kartan; i hvad belägenhet skulle väl 400 Deputerade befinna sig, församlade för att höra förklaras de orden: Eder Kammare är förnedrad? Hr Patalle trodde alt frågan icke vore endast om en oförrätt, ett brott mot Kammaren; förbrytelsen vore en djerf handling af en faktior , oupphörligt fiendtlig emot Kammarens makt, och som fraingick med upprest hufvud. Det vore ett krig på Hf och död mot Kammaren, och hon mäste tillbakadrifva anfallet. Pressen hade urartat till ett tyranni, och Fransyska folkets. representanter skulle aldrig samtycka att underkasta sig dess ok. Änuteligen skred man till omröstning öfver oppositionens förslag att öfvergå till dagordningen , men detta förkastades med 179 röster mot 165. Hr Viennet afhöll sig från allt deltagande i diskussionen, och hvarken han eller Dupin röstade 3; deremot deltogo alla de närvarande ministrarne i omröstningen. (Slut e. a. g.) x— Put tRAAN aan