SC IANNS InSen pouuvisk och personhgs inhel utan tryckfrihet, och denna senare kunde icke äga bestånd, om man ouppbörligt ställde tidningarna till ansvar för hvarje frimodigt yltrande. Han erinrade om konstituerande församlingen, som så litet frågat efter förtalet, att smädeskrifter, riktade mot henne, ostraffadt såldes utanför dörrarne af den sal, der hon höll sina sammankomster; och dock hade denna församling lemnat ett rykte åt efterverlden, så högt någon lagstiftande församling kunde eftersträfva det. Han uppmanade alltså Kammaren, att förkasta kommissionens förslag om aktion mot la Tribune. rr Salverte och Laurence talade i samma anda. Den förre anmärkte, att ehuru han och hans vänner under loppet af tvenne år varit satta för de häftigaste och mest grundlösa beskyllningar, hade de likväl icke ett ögoublick låtit störa sig i sina förrättningar, eller tagit Kamarens tid i anspråk med klagomål, som rörde dem enskildt. Vi hafva kunnat svara på förtalet med våra handlingar, utropade han, detta har varit nog för 0ss. Hr Laurence erinrade om det motstånd Rover Collard gjorde mot ett lika försök som detta, under Kamarens session 1826, och trodde att de grunder, han då med så mycken styrka och under hela Frankrikes bifallsrop utvecklade, ännu voro fullt gällande, och att man ice borde aflägsna sig från dem. Äfvenledes återkallade han i minnet lHirr Scbastianis och FHumanuns yttranden vid nämnde tillfälle: THvarföre viljen J göra Eder till domare i egen sak; hvarföre viljen I inför Kamarens skrank kalla en obemärkt skriftställare? Fron J att derigenom stiga i den allmänna aktningen? — Jag ställer i min tur samma fråga till Eder: är det väl på detta sätt J tänken höja Er i det allmänna omdömet? — Låtom oss icke undandraga den anklagade hans naturliga domare: Joryn. Om vi icke kunna uträtta stora saker, så låtom oss åtminstone icke sysselsätta oss med sådana småsaker, som blot: röra oss sjelfva personligen. Ar Carnier Pages fästade Kamarens uppmärksamhet på den egna belägenhet, hvari den skulle komma att belinna sig, om den tilltalade begärde alt få bevisa hvad han sagt. Skulte man väl vid detta tillfälle kunna neka en rättighet, som tillhör hvar och en anklagad? Han påminte om den Engelsmannen, som dömd af Vaderhuset alt göra afbön med knäfalt inför detsamma, när han uppsteg, torkade af knäet och wviropade? Aldrig såg jag ännu en så smutsig kosomares? Hvartill skulle väl en process mot Tribune gagna? Genom en sådan föräånerade man icke någons. öfvertygelse. Den antagade kunde, äfven om han fälldes, icke förhindras att såsom Galilei stampa på marken och utropa? lkväl går jorden kring solen. — Vidare talade mot kommissionens förslag Uvr Thouvened, Bertrand och Lafayette. Efter alt bafva undersökt, huruvida något skäl var förhanden att anställa cn rättegång ech — ännu mera. — göra sig ull domare i egen sak, slöt denne senare sitt tal på följande skur SÅ ? an har mycket talat om den söndring, som