ezenskap beholtt sättas på något särdeles hardt
prof. Något lagligt motstånd emot de makt-
ägsandes inflytelse har der åtminstone icke be-
höft komma i fråga, då nästan alla de högre
Einbetsmän, som deltogo i öfverläggnivgarne,
voro af samma opinion som Grefve Cronhjelm.
Förtjensten att hafva varit första upphofsman-
nen till flere förslag, som sedan delades af ma-
joriteten, och lades till grund för bolagets be-
slut, tillhör honom visserligen i alla fall; men
också har oss veterligen ingen velat i något af-
scende förringa dessa. De ha tvärtom fullstän-
digt blifvit framburna till allmänhetens känne-
dom under redogörelserna för bolagsstämmans
öfverl: äggningar .
Äfven vi fösta i öfrigt — vi erkänna det med
nöje — förhoppningar för fosterlandets stora
angelägenheter vid Grefve Cronhjelms person.
Det mindre vanliga nit och ihärdighet han vi-
sat vid hvarje deltagande i offentliga ärender,
den praktiska blick hvarmed han uppfattar sitt
ämne och den frimodighet hvarmed han fram-
här sina tankar, utan att förvirras eller för-
bluffas af motståndarnes ton eller avgumenter,
— äro egenskaper, hvilka alla vid sådana till
fallen äro af utmärkt nytta. Af honom sjelf
kommer naturligtvis att bero, huruvida han en
dag skall realisera dessa förhoppningar, hvartill
han redan gifvit en rättvis anledning, och vi
19 öfvertygade, att han är sinnad uppfyl—
la dem. Det har också icke ett ögonblick kun-
nat vara vår mening att vilja förminska hans
egen tillfredsställelse af den hyllning, som lem-
nades honom för dessa egenskaper vid den ifrå-
gavarande middagen, eller nedsätta densamma till
ett simpelt surpkalas, såsom Allehanda tyckes
hafva tagit den. En sådan tanka kan ingalnn-
da dragas af våra ord. Men det är vår öfver
tygelse, att medborgerliga utmärkelser äfven
måste hafva sina gradationer efter karakteren
af den mer eller mindre allmänna och offent-
liga hyllning de innebära, och att värdet af
dessa utmärkelser, sovr hos oss bör vara större,
1 samma grad som de äro mera sällsynta, i vä-
sentlig mon beror derpå, att denna karakter för
serskiida fall hvarken öfverdrifves eller för-
minskas.
Huro Grefve Cronhjelm sjelf upptog betydel-
sen af den för honom af en bland hans vänner till-
ställda högtiden, kunde bäst bedömmas af hans e-
sen förklaring vid tillfället, att han icke kunde
tillväkna sig den skål som egnades honom, såson?
någon utmärkelse för ådagalagda för tjenster, i7-
tan endast såsom en, åt en ung, nyss. i det of-
fentliga lifvet inträdd man, gifven uppmuntran
till framtida bemödanden; och detta yttrande
vittnar lika mycket om hans takt att inse sin
egen ställning för tillfället, som hans devizenom
åd: igalagda blygsamhet länder honom till heder.
Vi förmoda, att Redaktionen af Dagl. Alle--
handa icke vidare har något att invända emot
den synpunkt, hvarifrån vi för vår del up-
fattade och framställde berättelsen om den Cron-
hjelmska middagen, då den närmast öfverens-
stämde såväl med sjelfva förloppet, som Grefve
Cronhjelms- egen uttryckta åsigt deraf. Frågan
är I sig sjelf föga maktpåliggande, men kan
dock äga ett allmännare intresse, just i mon af
den mer eller: mindre vigt man: vill lägga der-
DÅ I oHinionen.
