ezenskap beholtt sättas på något särdeles hardt prof. Något lagligt motstånd emot de maktägsandes inflytelse har der åtminstone icke behöft komma i fråga, då nästan alla de högre Einbetsmän, som deltogo i öfverläggnivgarne, voro af samma opinion som Grefve Cronhjelm. Förtjensten att hafva varit första upphofsmannen till flere förslag, som sedan delades af majoriteten, och lades till grund för bolagets beslut, tillhör honom visserligen i alla fall; men också har oss veterligen ingen velat i något afscende förringa dessa. De ha tvärtom fullständigt blifvit framburna till allmänhetens kännedom under redogörelserna för bolagsstämmans öfverl: äggningar . Äfven vi fösta i öfrigt — vi erkänna det med nöje — förhoppningar för fosterlandets stora angelägenheter vid Grefve Cronhjelms person. Det mindre vanliga nit och ihärdighet han visat vid hvarje deltagande i offentliga ärender, den praktiska blick hvarmed han uppfattar sitt ämne och den frimodighet hvarmed han framhär sina tankar, utan att förvirras eller förbluffas af motståndarnes ton eller avgumenter, — äro egenskaper, hvilka alla vid sådana till fallen äro af utmärkt nytta. Af honom sjelf kommer naturligtvis att bero, huruvida han en dag skall realisera dessa förhoppningar, hvartill han redan gifvit en rättvis anledning, och vi 19 öfvertygade, att han är sinnad uppfyl— la dem. Det har också icke ett ögonblick kunnat vara vår mening att vilja förminska hans egen tillfredsställelse af den hyllning, som lemnades honom för dessa egenskaper vid den ifrågavarande middagen, eller nedsätta densamma till ett simpelt surpkalas, såsom Allehanda tyckes hafva tagit den. En sådan tanka kan ingalnnda dragas af våra ord. Men det är vår öfver tygelse, att medborgerliga utmärkelser äfven måste hafva sina gradationer efter karakteren af den mer eller mindre allmänna och offentliga hyllning de innebära, och att värdet af dessa utmärkelser, sovr hos oss bör vara större, 1 samma grad som de äro mera sällsynta, i väsentlig mon beror derpå, att denna karakter för serskiida fall hvarken öfverdrifves eller förminskas. Huro Grefve Cronhjelm sjelf upptog betydelsen af den för honom af en bland hans vänner tillställda högtiden, kunde bäst bedömmas af hans esen förklaring vid tillfället, att han icke kunde tillväkna sig den skål som egnades honom, såson? någon utmärkelse för ådagalagda för tjenster, i7tan endast såsom en, åt en ung, nyss. i det offentliga lifvet inträdd man, gifven uppmuntran till framtida bemödanden; och detta yttrande vittnar lika mycket om hans takt att inse sin egen ställning för tillfället, som hans devizenom åd: igalagda blygsamhet länder honom till heder. Vi förmoda, att Redaktionen af Dagl. Alle-handa icke vidare har något att invända emot den synpunkt, hvarifrån vi för vår del upfattade och framställde berättelsen om den Cronhjelmska middagen, då den närmast öfverensstämde såväl med sjelfva förloppet, som Grefve Cronhjelmsegen uttryckta åsigt deraf. Frågan är I sig sjelf föga maktpåliggande, men kan dock äga ett allmännare intresse, just i mon af den mer eller: mindre vigt man: vill lägga derDÅ I oHinionen.