tikel i gårdagens Allehanda, hvilken vi icke bö-
ra helt och hållet med tystnad förbigå.
Dagligt Allehanda förmenar, alt vi åt till-
ställningen sökt gifva en färg af tillfällighet ,
vars idd egentligen skulle hafva varit att nju-
a mat och drick, en uppfattning som Alle-
handa benäget säger sig icke förmena oss, un-
der förbehåll likväl, att sjelf få bafva en an-
nan mening af festen , nemliger den som an-
tyddes på de listor hvarå anteckningen skedde. I
hvad fall som helst, yttrar Allehanda vidare,
borde tillställningen åtminstone kännas som en
utmärkelse af den unge man, hvars inbjud-
ving dertill var det uppgifnua föremålet, och
såsom sådan hoppas man alt den städse af ho-
nom skall förvaras i ett angenämt minne.
Dagl. Allehanda ledes häraf vidare till några
allmänna reflexioner, dem vi här reproducera
till leduing för Läsarens eget bedömmande, hu-
ruvida vi gjort för litet affär af den ifråga-
varande måltiden.
Uti ett land, der uttrycken afPublie Spirit äro
så sällsyutag der bröd-omsorgerna och bekymren så
mycket nedtynga siunet och tvinga omtaukan att nä-
stan uteslutande sysselsätta sig med det enskildta;
ter domniung och förslappning så ofta träffas hos en
massa, som icke lifvas, hvarken genom nägon ända-
målsculig upplysning eller något verkligt deltagande
i allmänva äreuden; der njutningslustarne, lycksöke-
rict, inewniskofruktan och de smasioniga konsidera-
Lionerne svart sagdt helt och hållet bikta de såkal-
lade högre klassernas sinvuesart; der en ung mans
uppträdande mot maktmissbruken och godtycket an-
secs såsom en,jom ej brottslig, ätminstone beklagans-
värd förvillelse, som för honom tillstänger gunstens
dörr och säleles sätter hans framtid på spel; der
det medborgerliga och lagbundna mutståndet ofta
framställes, såsom härledt endast från barm öfver
felslague förhoppningar eller särad egoism, der et!
med det närvarande dödstillständet bos Nationen
yttradt missnöje betraktas blott såsom ett orolig!
eller sjukligt sinnesfoster; der ctt varit försvar för
frihetens grundsatser och em önskan, att de en gång
måtte kunna göra sig gällande, betecknas nära nog
såsom uppmaning till omstörtning af samhället, såsom
propagandism, svärmeri cHer ett äregirvigt hufvuds
avläggningar: — i ett sådant land synes i sanning
föga vara att hoppas för ett framskridande, ep snar
förbättring i folkets ej mindre materiella än intel-
lek tuella och moraliska tillständ.
Men på denna ståndpunkt blifva de medborgerliga
egeuskaper, det frisinne, som i ardra Länder ofta
icke ens skulle bemärkas, dock alltid tillfredsstäl-
laude såsom elt slags gryning till en bättre anda hos
det yngre slägtet. De förtjena således, i vår tanka,
ett deltagande och en uppmuntran, hvaraf de icke
äro i behof i de Länder, der sjelfständigheten anses
för hvad den bör, d vs. det första nödvändiga vik-
koret för mannavärde; och der en man utan cn be-
stämd öfvertygskse och utan mod att yttra henne,
icke kan anvävdas hvarken af Folket eller af Sty-
relsen.
Der åter den styrka och liflighet i själen, som
erfordras för att bilda en öfvertygelse och ännu mer
modet att effeutligen utsäga denna, så ofta saknas,
serdeles inom en Embetsmannaklass, öfver hvars
framtid Makten disponerar — dersbetyder det hkväl
xägot att höra till undantagen. - Och der de all-
nänaare medborgerliga opinivonsyttringarue , vid an-
Ira tillfällen än i BLavdshöfdinge Reswdeusstäderna ä
de Kongl, Personernas Födelse- och Namnsdagar , kun-
ha räknas till de sällsyntaste blaud sällsyntheter,
der betyder äfven det eljest minst anmärkningsvärda
erkännande från andra Medborgare af cn, utomrang-
ordningen, förvärfvad raug inom Samhället , älmin-
stone nagot.
Det är från denna sida, yttrar Allehanda
sluteligen, som dess. redaktion ej bordt under-
låta att omnävma den ifrågavarande festen,
. . - , er