DEN sista MusiKsorrtEn I Paris. (Utdrag af
ett bref ifrån Paris dat. den 4 Aprilj —— —
Ibland denöjen, som vankas inom sällskapskret-
sarna af den goda tonen, vet jag knapt på he-
la vintern något så lysande, som den konsert,
hvilken i förrgår ägde rum hos Baron Roth-
schild. Alla buffeter voro försedda med det
största öfverflöd af de finaste förfriskningar, och
guld och silfver blixtrade öfverallt för ögat.
Aldrig hade lyxen på en gäng sammanparat så
mycken glans och så mycken smak med hvar-
andra. Salongerna, uppfyllda af ett elegant
hvimmel, erbödo den mest lysande anblick. Ply-
merna hade för aftonen utträngt blommorna
ur damernas hårklädsel, och svajade på sam-
metshattar, hvilkas skärm på ena sidan uppbars
af en guldkedja. Fruntimrens panna och hals
voro nästan osynliga för juveler.
Konserten börjades kl. 1-2 10. Man såg der
bland andra Kronprinsen, Hertigen af Orleans.
Alla makter hade dessutom någon representant
på stället. Ar Appony språkade med IVeriher
och Pozzso di Borgo. Ingen af de Fransyska
ministrarne var frånvarande.
Hvad var dock detta emot sjelfva musiken?
Här såg man Rossini, som efter en nick åt
det omgifvande sällskapet, satte sig ned till Pi-
anot — för att ackompanjera Paganini. Tven-
ne fHalienske sångare, Tamburint och Vigano,
afsjöngo härefter en aria af Maometto, och ef-
ter dem lät Rubini höra en: aria som han sjelf
komponerat. Paganinis första stycke var för-
tjusande; han tycktes just, genom öfverträffande
af sig sjelf, vilja visa en artighet åt Maestro
Rossini, som ackompanjerade honom.
Efter dessa sjöngo och beundrades de båda
Mamsellerna Gyrisi, hvilka i dessa dagar afre-
sa från Paris, den ena till Italien, den andra
till Madrid. De äro lika vackra och älskvärda
damer, som stora sångerskor, och komma myc-
ket att saknas. Soirgen slutades med en för-
träfflig duo utförd af Tamburini och Rubini,
som bidrog att fullända illusionen af denna
praktfulla fete, hvari man skulle trott sig vara
i ett feslott.