Hilet som dess Klander nu ceitleral al den MHUrafadavardide stämplingen, hvartill förslaget, enligt Redaktionens cgct medgifvande, dikterats af nitet för Svenska jernets kredit hos utlänningen , endast gälla till kraft och verkan lika med hvarje annan löslig opinionsyltring då saken för öfrigt talar för sig sjelf; så kunde räkningen med Aftonblads-Pedaktionen härmed anses vara för denna gången afslutad. Men detta hindrar dock icke, att till ledning för det allmänna omdömet framställa följande betraktelser. Att elt serskildt slag af tillverkningen 3) som till sin från andra tillverkningar i allmänhet skiljaktiga godbet och derpå beroende handelsvärde är förut så kändt, att ett serskilt lägre pris i allmiänna Taxor därå alltid utsättes, också derjemte genom en för all sådan tillverkning lika stämpel ut!märkes, synes icke vara mera än i sin ordnivg PD; och det är ostridigt, att en sådan åtgärd i afseende å Bergsmans-jernet är lika mycket af behofvet påkallad , som den alltförväl kan försvaras på grund al den omvårdaad om iakttagandet af allas rätt, i före ning med befrämjandet af allmänt bästa, som är Styrelsen anförtrodd. Och medgifves det nu, attjust Svenska Bergsmans-jernet på utländska handelsplatser ganska mycket skadat vår jernhandel, så blifver det eu följd häraf, att det varit Regeringens , icke allenast rättighet , utan till och med oecftergifliga plig! att häremot vidtaga tjenliga medel. En serskild stämpelinnebär dessutom ingenting förnärmande, den bidrager blott till ett lättare ur1) För dem som ej hafva den ifrågavarande boken till hands, hvarom vi snart ämna yttra oss i en särskild artikel, vilja vi bär meddela hvad deruti naivt nog förekommer ang. denifrågavarande stempeln, pag. 2057 Hvad Bergs-Collegium hemställt angående bergsmansjernets ytterligare stämplande på midten at stången, för att ej kunna förblandas med bruksjernet, är så Ryskt och arbiträrt, att vi anse projectet under all kritik, och skulle, om beviljadt, ej förundra oss om detta Förmynudare-Collegium en annan gång föreslog, att Bergsmannens hufvud borde rakas, för att ej förblandas med Brukspatronens, och för konseqvensen skulle säkerligen Collegium då förbehålla sig att kunna dispensera bergsmannen från en sådan utmärkelse, i hänudelse han tillika vore Bruksägare, på samma grund som Collegium nu förbehållit sig att frikalli bergsmannens jernstäng från den föreslagna skamstämpeln, i händelse bergsmanshammaren ägdes af brukspatron. Red. 2) Vi kunna icke neka att denna invändning träffar oss, Men tillfredsställelsen öfver sjelfva den princip Kongl. Kollegium hade enonserat genom sitt hetänkande, nemligen att bereda en öfvergång till ct! friare system i jernhandteringen, gjorde att vi vid första genomläsningen , icke kommo att fästa serskild uppmärksamhet vid fråganom bergsmansjernets stämpling. Också ingingo vi då alls icke i någon speciel granskning af betänkandet, hvartill vi likväl, vid närmare öfvervägande, funno någon anledning, som Iäsaren: sctt. Red! 3) Huru kan man kalla sådant serskilda slag af tilverkningar? Äro då icke rudimaterier, tillverkningssätt, Hammarsmedsordning och föreskrifterna om jernets godhet alldeles desamma för båda slagen? Om det ena fått sämre kredit än det andra, härleder sådant sig då icke snaraet deraf, alt jernvräkningsförordningen ej blifvit noga handhbafd, som föreskrifver serskilda påföljder för oartadt ämne, en-dålig verkning i bärden och felaktig smidning? Något mera stränghet häruti under ett par år skulle otvifvelaktigt uträtta långt mer för bergsmansjernets förbättring, än den serskilda stämpeln, som tvertom måste förqväfva hågen till hvarje sådan, då den efter lagen är gemensam för allt bergsmansjern, utan afseende på dess bältre celler sämre beskaffeuhet. Red. 4) Är det verkligen i sin ordning att det bältre skall märkas på samma sätt som det sämre ? Vi ville cnarare kalla dotta nanrdnimne oeltoer fårhlaändningng ER