ken, 1 anscende Ull möjligheten af tftoörtubblad smi-
desdrift för hvarje bärd, upphäfver hela det hittills
gällande privilegii-systemet, sådant det genom för-
fattningarna blifvit etableradt, anmärker mot andra
punkten af de föreslagna stipulationerva att, enligt
densamma, Kgl. Bergs-Kollegium skulle genom Berg-
mästare eller Bergsfogde tillhälla Bruksegarne att ic-
ke vid de nya eller förändrade verkstäderne smida
mindre än vid de gamla; men som intet ord härom
finnes hvarken uti Kollegii underdäniga framställ-
ning, eller i andra punkten af den utt ämnet ema-
nmerade kungörel-en, utan denna punkt synbarligen
endast afser, att Breksegarne under begagnandet af de
nya verkstäderne icke böra inskränkas på eit sådant
sätt att, jemte smidesförsöken, brukens smiden ej
skuile kunna till deras hela belopp effektucras; så sy-
nes hela denna, förmodligen genom ett missförstånd
tillkomna, anmärkning förfalla,
1 tredje punkten fäster sig Brukspatronen dervid, att
Kgl Berg Koll. förbehaHit sig bestämmandet af de nya
verkslädernes antal. FTilläfventyrs torde dock den in-
skränkning, som sälunda förmenes vara 2jord i Bruks-
egarnes frihet, att efter sitt behag anläcga verkstä-
der, kunna förklaras på det sättet, att på härdan-
talet beror tillverkvingsqvantam och till någon del
äfven förhållandet emellan detta och den skatt Bru-
ken till staten erlägga, hvartill kan läggas, om man
aå vill, utt den ena Bruokspatronens behag i fråga om
mängden af verkstäder som anläggas, icke alitid tor-
de för den andra Patrouen, hans granne, vara det
behagtigaste.
Påståendet att, genom den klandrade fjerde punk-
ten, fribeten i tillverkning skaolle tillintelgöras me-
delst den begrånsade vågföringsrätten, vederlägges
bäst af 17 SS oti Keel. Förordnivgen den 15 Juni 1503;
och den vid Bruken begränsade vågföringsrätten lä-
rer desto nundre vara tillkommen genom Kgl. Bergs-
Kollegu nu ifrågavarande underdåniga framställning,
som det tvertom vill synas, hurusom angelägenheten
att för en ökad vågför:ngsrätt i serskildta fall söka
Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd, icke blifvit utan all
anledning eliter 1 elåk afsigt af Kongl. Bergs-Kolle
gtium antydd. . .
I af-ecnde på femte punkten må det göra tillfyl-
Fest erinra derom, att Kgl. Bergs-Kollegii underdåni-
ga utlåtande bestämdt angifver orsakerne hvarföre
allmän villåtelse till en fri utöfning af nya smides-.
metoden och ett oinskränkt begagnande af hvilket an-
tal verkstäder som hälst ej kunde tillstyrkas; och
att ålminstone mängden af Bruksegare ej, såsom an-
märkaren, hafva svårt alt förstå hvarföre oinskränkt
tillverkning vid ett Bruk med t, ex. 4 Tyskhärdar
väl kan vara medgifven och af granmarne tolereras.
fastän de skulle anse sig högeligen förnärmade om,
med bibehållande af den oinskränkta smidesrätten,
alla dessa härdar förvandlades till så kallade En-
gelska smälthärdar med tillhörande Räckbärdar, så-
dant synes man vara fullt berättigad att antaga.
Uti sjette punkten omtalas Brukspatronernes o-
mynadignhetstillstånd, och ett beskedligt begagnande
af den frigjorda egna kraften. Huru härmed förhål-
ler sig år ssårt all sägas ty ehuru den häadelsen är
ganska sannolik, att vissa Bruksecgare ännu kunna,
jemte anmärkaren, befinna sig uti omyndighetens till-
ståsd, tviflar man dock på, att någon enda befinver
sig uti oskyldighetens tillstånd och, under en sådan
förutsällning, är den frigjorda egna kraften icke all-
tid att lita på. Det vill alltså häraf synas, som
de förmenta stridigheternei Bergs-Kollegii under-
dåäniga utlåtande, hvilka, såsom anvmärkaren behagar
uttrycka sig, en gång antagne och gillade till efter-
Iefnad, skulle paralysera den föreslagna fribeten,
skuile endast stå att igenfinna uti den skrifyande
Boukspatroncns egna säte att uppfatta saken; och
salunda löper friheten lika litet någon fara, som
Brukspatronerne sjelfve behöfva frukta att efter 3
år, såsom anmårkaren tyckes tro, nödgas afsäga sig
både bruket af de Engelska härdarne och en loflig
utveckling af dur frigjorda egua kvaften, hälst at-
sigten med Kgl. Bergs-Kollegii underdåniga tillstyr-
kaude och Kongl. Maj:ts i ämnet fattade Nådiga be-
slut egeniligen synes vara, att under de 3 åren be-
reda sig på en öfvergång till ett friare system för
jernhandteringens bedrifvande, som just till följe af
den nya methoden och förändrade åsigter om närin-
garne i allmänbet torde vara att förvänta.