ken, 1 anscende Ull möjligheten af tftoörtubblad smidesdrift för hvarje bärd, upphäfver hela det hittills gällande privilegii-systemet, sådant det genom författningarna blifvit etableradt, anmärker mot andra punkten af de föreslagna stipulationerva att, enligt densamma, Kgl. Bergs-Kollegium skulle genom Bergmästare eller Bergsfogde tillhälla Bruksegarne att icke vid de nya eller förändrade verkstäderne smida mindre än vid de gamla; men som intet ord härom finnes hvarken uti Kollegii underdäniga framställning, eller i andra punkten af den utt ämnet emanmerade kungörel-en, utan denna punkt synbarligen endast afser, att Breksegarne under begagnandet af de nya verkstäderne icke böra inskränkas på eit sådant sätt att, jemte smidesförsöken, brukens smiden ej skuile kunna till deras hela belopp effektucras; så synes hela denna, förmodligen genom ett missförstånd tillkomna, anmärkning förfalla, 1 tredje punkten fäster sig Brukspatronen dervid, att Kgl Berg Koll. förbehaHit sig bestämmandet af de nya verkslädernes antal. FTilläfventyrs torde dock den inskränkning, som sälunda förmenes vara 2jord i Bruksegarnes frihet, att efter sitt behag anläcga verkstäder, kunna förklaras på det sättet, att på härdantalet beror tillverkvingsqvantam och till någon del äfven förhållandet emellan detta och den skatt Bruken till staten erlägga, hvartill kan läggas, om man aå vill, utt den ena Bruokspatronens behag i fråga om mängden af verkstäder som anläggas, icke alitid torde för den andra Patrouen, hans granne, vara det behagtigaste. Påståendet att, genom den klandrade fjerde punkten, fribeten i tillverkning skaolle tillintelgöras medelst den begrånsade vågföringsrätten, vederlägges bäst af 17 SS oti Keel. Förordnivgen den 15 Juni 1503; och den vid Bruken begränsade vågföringsrätten lärer desto nundre vara tillkommen genom Kgl. BergsKollegu nu ifrågavarande underdåniga framställning, som det tvertom vill synas, hurusom angelägenheten att för en ökad vågför:ngsrätt i serskildta fall söka Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd, icke blifvit utan all anledning eliter 1 elåk afsigt af Kongl. Bergs-Kolle gtium antydd. . . I af-ecnde på femte punkten må det göra tillfylFest erinra derom, att Kgl. Bergs-Kollegii underdåniga utlåtande bestämdt angifver orsakerne hvarföre allmän villåtelse till en fri utöfning af nya smides-. metoden och ett oinskränkt begagnande af hvilket antal verkstäder som hälst ej kunde tillstyrkas; och att ålminstone mängden af Bruksegare ej, såsom anmärkaren, hafva svårt alt förstå hvarföre oinskränkt tillverkning vid ett Bruk med t, ex. 4 Tyskhärdar väl kan vara medgifven och af granmarne tolereras. fastän de skulle anse sig högeligen förnärmade om, med bibehållande af den oinskränkta smidesrätten, alla dessa härdar förvandlades till så kallade Engelska smälthärdar med tillhörande Räckbärdar, sådant synes man vara fullt berättigad att antaga. Uti sjette punkten omtalas Brukspatronernes omynadignhetstillstånd, och ett beskedligt begagnande af den frigjorda egna kraften. Huru härmed förhåller sig år ssårt all sägas ty ehuru den häadelsen är ganska sannolik, att vissa Bruksecgare ännu kunna, jemte anmärkaren, befinna sig uti omyndighetens tillståsd, tviflar man dock på, att någon enda befinver sig uti oskyldighetens tillstånd och, under en sådan förutsällning, är den frigjorda egna kraften icke alltid att lita på. Det vill alltså häraf synas, som de förmenta stridigheternei Bergs-Kollegii underdåäniga utlåtande, hvilka, såsom anvmärkaren behagar uttrycka sig, en gång antagne och gillade till efterIefnad, skulle paralysera den föreslagna fribeten, skuile endast stå att igenfinna uti den skrifyande Boukspatroncns egna säte att uppfatta saken; och salunda löper friheten lika litet någon fara, som Brukspatronerne sjelfve behöfva frukta att efter 3 år, såsom anmårkaren tyckes tro, nödgas afsäga sig både bruket af de Engelska härdarne och en loflig utveckling af dur frigjorda egua kvaften, hälst atsigten med Kgl. Bergs-Kollegii underdåniga tillstyrkaude och Kongl. Maj:ts i ämnet fattade Nådiga beslut egeniligen synes vara, att under de 3 åren bereda sig på en öfvergång till ett friare system för jernhandteringens bedrifvande, som just till följe af den nya methoden och förändrade åsigter om näringarne i allmänbet torde vara att förvänta.