rande autoritet godkänt. Hr L:n hör sjelf til
den klass, som dirigerar fältet, och han ve
icke detta!
Skall man tala om utseende, så blir frå-
san: Huru stora sammanhängande åkrar eller
ängsfält kunna åstadkommas på en så couperad
terrain, mellan berg och kullar, der fyra sär-
skilta bergsträckor gå öfver det icke stora fältet:
Likväl turde det medges, att åkerbruket
blifvit utvidgadt, i den mon bristen på för-
varingsrum hunnit afhjelpas; och det icke
blott vidgades men blef äfven intensivt för-
bättradt på samma gång som ängskulturen
vidmagthölls, nya djurslag anskaffades och
rädgårdsskötseln grundlades.
Att så förhåller sig, kan äfven utseendet
bevisa, fastän man nu mesa j ser de ojemn-
eter och grafvar, som blifvit planerade och
yllda, den mängd stubbar och rötter som
ffrats åt lågorna, de många tusen lass sten,
om bhfvit höljda med jord eller i vatten
örsänkta. Dock vittna ännu nio stensamlin
ar om det fordna tillståndet; och kartor,
rbetskontrakt och räkenskaper understödja
letta vittnesbörd. Sjelfva gårdstomten var ett
erg; så afbildas den på Ingeniören JVahlen-
ergs karta af år 1814. Hvar är nu berget?
Jet har förvandlats till grundmurar och bygg-
ader, till vägfyllnad och broar. Dess rum
ntages af bördiga gräsplaner, och der fordom
j ett strå kunde skördas, växa nu träd från
idt åtskilda länder.
Förvaltare har aldrig varit ombytt. —
)m ock han vunne på bytet, hvad skulle
örsöken vinna? De måste föras med ihär-
ighet, enhet, konseqvens. Planen för många
mvexlar, men sjelfva deras mångfald fordrar
tt sammanhållas af en förenande kraft. An-
Ira måste forlsältas i många år efter oför-
odrad plan, för att medgifva prohabilitets-
alkylens tillämpning. De äro på privatas
gendomar omöjliga, just derföre att dessa så
fta ombyta ägare, Deskulle blifva omöjliga
fven för Akademien, om hon, likt ett rör
ör vinden, läte sig drifvas hit och dit afjol-
er och munväder.
Förvaltaren har inga föreskrifter haft,
eter det på ena stället, men längre ned att
an sjelf föreslagit den för honom utfärdade
ustruktion, och ändteligen, alt han, det oag-
adt, nödgas eludera Instruktionen. — Dessa
eskyllningar äro så öfverlastade, att de kull-
å hvarandra.
Förv. har mött inga hinder att uppbära
e anslag, han behagat fordra. — Gid det
ar saa vel, säger Holberg; men Förv. efter-
räfvade aldrig att bli så välbetrodd. Han
öreställer sig, att lyda är bättre än att råda;
ch begreppet om Instraktion sammanstår
la med det om oinskränkt frihet öfver an-
ras kassa.
Ifrån den stund Landtbr. klassen äskade
mständliga kostnadsförslag, blefvo de årligen
pprättade; och de granskades årligen. Be-
isar detta, att Förvaltaren var oinskränkt?
Sannt är, ingen post i dessa förslag befanns
ara för högt upptagen; de grundade sig på
erårig, bokförd, erfarenhet; men deremot hän-
. o
oo IE mn AR AR mä E mARn Af halsg AK 2
2