Svar på Hr Landsh. och Ridd. Adlersparres skrift i N:o 73 af Aftonbladet. D; det alltid är bättre att i öppen fejd mäta sina krafter med en känd motståndare, än att förföljas af en i mörkret smygande ovän, så förbinder det mig till tacksamhet, att Hr Landsh., olik sin vapned:agare, trädde inom skranket med öppen hjelm. Men, vid stridens förnyande inför allmänheten, hvi låter ban sina vapen splittras? Emot mig är hans anfall icke helt, icke sådant det var inom Landtbruksklassen. Skall jag hopfoga bitarna? Nej, jag ser dem, sådana de te sig för folket, spridda skärfvor af en kreverande bomb. Land:br. Akademiens öfverläggningar tillhöra henne sjelf. Vill hon draga dem inför allmänheten, så eger hon dertill medel. Mig tillkommer det icke att yttra mer, ån hvad mitt försvar kiäfver. Ingen inrättning, utom uppfostringsv erken, har — såsom angriparen säger -— åtnjutit så rikt anslag som vår Landtbr, Akademi. Han glömmer dem, som njutit än rikare, t. ex. det samfund, som ur Almanachs-trycket bemtar en kolossal revenu. — Landtbr. Akademien kostar det allmänna ingenting: Hon är ej stödd på anslag af Staten. Ridån måste upp! — Nå ändtligen, efter så mångårig pensling och putsning! Trissor och block har man smort. Pipor och gigor ligga i beredskap. Sufflören sjelf har aflagt prof på knarrande förmåga, och till machinist lånar sig en Landshöfding. Hvi dröjer då skynket så nära golftiljorna? far någon förbistrad knut mellankommit? Har någon lina sprungit? Besitta! Besitta! Huru såg Experimentalfältet ut, när Akademien mottog detsamma? Må en officiel, hittills obestridd handlivg svara derpå: Direktörens berättelse till Akademien (Annal. 1817, häft. 2, sid. 13) Der heter det, att denna egendom då var utan all slags inre hägnad, utan odlad öppen jord, utan beredt aflopp för vatten, utan vägar och åbyggnad, nästan i naturens råas:e tillstånd, Och nu, hvad vittna hbandlingarne om samma egendom? Den har, allt motstånd oaktadt, blifvit försatt i sådant skick, att det fordrar blott 1-10:del af Akademiens räntor för att der, utan kostnad för det allmänna, fullfölja försök, som på del närmaste röra en vigtig kunskapsgren, och hvilka ingen enskilt man kan verkställa. Den allmänna iösten, de många framlidna årens räkenskaper. — Ja, dem är det skönt att åberopa, när man känner ingendera. Fr Landshöfdingen må hafva sig bekant hvad som parleras i salongerna; men hvad landets odlare tänka, hvad de tillämpa af Akademiens verk — det vet han lika litet som han känner räkenskaperna, Han skulle kunna vederläggas med protokollerna öfver de vid fältet hållne auktioner, och med bref från de flesta landsor:er; men det tillhör honom att bevisa, om han kan, hvad han så myndigt föregifvit, Sjelfva faltets orediga utseende. — Så tyckte ock skräddaren. (Se Aftonbladet N:o 33.)