Svar på Hr Landsh. och Ridd. Adlerspar-
res skrift i N:o 73 af Aftonbladet.
D; det alltid är bättre att i öppen fejd
mäta sina krafter med en känd motståndare,
än att förföljas af en i mörkret smygande o-
vän, så förbinder det mig till tacksamhet,
att Hr Landsh., olik sin vapned:agare, trädde
inom skranket med öppen hjelm. Men, vid
stridens förnyande inför allmänheten, hvi lå-
ter ban sina vapen splittras? Emot mig är
hans anfall icke helt, icke sådant det var in-
om Landtbruksklassen. Skall jag hopfoga bi-
tarna? Nej, jag ser dem, sådana de te sig för
folket, spridda skärfvor af en kreverande bomb.
Land:br. Akademiens öfverläggningar till-
höra henne sjelf. Vill hon draga dem inför
allmänheten, så eger hon dertill medel. Mig
tillkommer det icke att yttra mer, ån hvad
mitt försvar kiäfver.
Ingen inrättning, utom uppfostringsv erken,
har — såsom angriparen säger -— åtnjutit
så rikt anslag som vår Landtbr, Akademi.
Han glömmer dem, som njutit än rikare, t.
ex. det samfund, som ur Almanachs-trycket
bemtar en kolossal revenu. — Landtbr. Aka-
demien kostar det allmänna ingenting: Hon är
ej stödd på anslag af Staten.
Ridån måste upp! — Nå ändtligen, efter
så mångårig pensling och putsning! Trissor
och block har man smort. Pipor och gigor
ligga i beredskap. Sufflören sjelf har aflagt
prof på knarrande förmåga, och till machi-
nist lånar sig en Landshöfding. Hvi dröjer då
skynket så nära golftiljorna? far någon för-
bistrad knut mellankommit? Har någon lina
sprungit? Besitta! Besitta!
Huru såg Experimentalfältet ut, när Aka-
demien mottog detsamma? Må en officiel, hit-
tills obestridd handlivg svara derpå: Direktö-
rens berättelse till Akademien (Annal. 1817,
häft. 2, sid. 13) Der heter det, att denna
egendom då var utan all slags inre hägnad,
utan odlad öppen jord, utan beredt aflopp för
vatten, utan vägar och åbyggnad, nästan i
naturens råas:e tillstånd, Och nu, hvad vitt-
na hbandlingarne om samma egendom? Den
har, allt motstånd oaktadt, blifvit försatt i
sådant skick, att det fordrar blott 1-10:del af
Akademiens räntor för att der, utan kostnad
för det allmänna, fullfölja försök, som på del
närmaste röra en vigtig kunskapsgren, och
hvilka ingen enskilt man kan verkställa.
Den allmänna iösten, de många framlidna
årens räkenskaper. — Ja, dem är det skönt
att åberopa, när man känner ingendera. Fr
Landshöfdingen må hafva sig bekant hvad
som parleras i salongerna; men hvad landets
odlare tänka, hvad de tillämpa af Akademiens
verk — det vet han lika litet som han kän-
ner räkenskaperna, Han skulle kunna veder-
läggas med protokollerna öfver de vid fältet
hållne auktioner, och med bref från de flesta
landsor:er; men det tillhör honom att bevisa,
om han kan, hvad han så myndigt föregifvit,
Sjelfva faltets orediga utseende. — Så
tyckte ock skräddaren. (Se Aftonbladet N:o 33.)