niskor af de fyra stånden, för att öfver-
lägga.
Herr Swederus är, som Läsaren ser, ingen
vän af folksuveränetetens grundsats, utan till-
hör den s. k. faderliga Styrelsen.? Man gjor-
de honom likväl en orättvisa, om man derföre
trodde, att han älskar en oinskränkt makt hos
Konungen, ty vid berätielsen om envåldsmak-
tens öfverlemnande till Carl den elfte gör han
den anmärkningen, att det var den största
duinhet, son. Svenska folket någonsin begätt.
Någonting om bondeständets valsätt till Riks-
dazgsmän förekommer icke; hvaremot man, pag.
54, får veta att Adeln har Embetsmän, Ge-
neraler och Landshöfdingar ibland sig, hvilka
uträtta mycket genom sitt anscende ; samt ett
ar rader längre fram, att ibland borgare-
ståndet oftast väljas de klokaste och kunnigaste
ledamöterne, nemligen Borgmästarne. Hvar-
fore? — anmärker han härvid — skulle all-
mogen icke göra lika klokt som alla de andra!
Man bör likväl medzgifva att Förf. gifvit all-
mogen ett godt räd att, vid valet af riksdags-
män, utse sådane personer, som icke sälja bort
sitt eget begrepp om heder, eller låta prata
?bort sin egen tanka.
Förf. vidrör äfven yttranderälten, och gör
deröfver några sunda reflexioner, men hvilka
äro framställde i gågra besynnerliga uttryck.
Han omtalar nemligen, huru Svenska allmogen
alltid velat hylla och försvara sin Konung.
Men mången, säger han, som tycker att det
Pår en afundsvärd lot all regera CU land, tyc-
ker sig icke nog kunna törneså den väg Rege-
ringen beträder. Annat är, att med renheten
?i hjertat upplysa en Kung och hans styres-
män ) om den ställning och den sak, som för
hvarje gång äro i fråga; annat åter att med
Plolda anmärkningar mästra och klandra
c Lyckligtvis har Förf. ieke förbjudit de
öppna anmä kningarna , utan blott de dolda,
d. v. s. sådana som ingen aget al.
Paz. 51 afhandlar Förf samma ämne, och
yttrar: Har du märkt, huru menniskor också
Potidigt knota öfver de beslut, som styrelser
och öfverbet aktat nödiga? Det är en mycket
P?kinhig sak.? Förf. erkänner härvid, att en
Styrelse kan göra misstag, emedan menniskor
aldrig äro säkra derför , samt underrättar sma
Läsare huru de skola bära sig åt, när de blif-
va varse ett sådant. Ser du ett sådant miss-
taz, och är Du icke i stånd alt bidraga tll
en förändring, så tig.! menar han, af det skäl,
att Dit tal tjenar då till intet. Är det äter
sä, att Du kan göra något dervid, så säg är-
ligt och redeliga ut din tanka; en annan fort-
bjelper då kanske saken dit den bör komma.
Hvilken slutsats skall den oupplyste nu draga
till regel för silt handlingssätt, af dessa hvar-
andra motsägande råd?
Hvem skulle väl trott, sedan Hr S. nyss för-
ut liknat en Kung vid husfadern i en familj
eller Visen i en bikupa, att här få höra ta-
las em Konungens Styresmän.: d. v. s. efter
orden: Män som styva Konungen. Hvilka
personer Förf. menar härmed är svårt att
begripu, i synnerhet som 4 Y. Reg. formen
oe a F : a a I a
tt , I
FRIA TT (FÄR IFE NER I LL OO AA 28 Ae ARR RER BAR AFA RA AR
vas för rikets väl, På hvad sätt går då det-
ta till? Jo! då sammankomma en mängd men-
i