Kaleivoskop.
TEATERN.
Hedvig eller Banditbruden dram i 3 ak-
ier på orimmad vers af PT. Körner. Sjelfva
titeln på denna pjes, som i förgår uppfördes för
första gången, torde gilva till känna, hvad man
deraf har att vänta. Rudolf, en ung man af en
förnäm familj, har genom sin förmyndares ne-
driga intriger blifvit störtad i olycka; råkar
bland en röfvarhop, börjar sin bana med att
hämnas på sin fiende och fortsätter henne se-
dan på samma sätt som han bör jat den. Par-
oxysiner af änger och ädehnod påkomma ho-
nom Hkvärs under en sådan öfverger han lan-
det och tar tjenst som Jägare hos en Grefve
Felseck, hvars lif han råkar att rädda på en
jagt, och i hvars fosterdolter Hedvig han för-
älskar sig. Fliekans hjerta tillhör emedlertid
redan hen nes fosterbroder, Grefyens son, Ju-
ljus; men hvilken hon vill försöka, emedan
hon tror sig begå en otacksamhet mot hans för-
äldrar,. om hon inträngde sig i deras släst
Modren önskar dock ingenting högre, än att få
henne till sonhustru, och äfven fadren har in-
genting deremot; tänkesätt, hvarom man skulle
tycka, att Hedvig, såsom uppfödd i deras hus,
ej borde vara alldeles okunnig. För att betaga
den unga Grefven allt hopp, går hon i äde d-
mod ända derhän, att hon vill ge sin hand åt
Rudolf, som fat ull henne, hvarvid hon lik-
väl tillstår för honom sjelf, att hennes hjerta ej
följer med handen. Ursinnig öfver sitt felslag-
na hopp om genkärlek, vill han mörda sig sjelf.
då hans fordna kamrater, som fått veta att han
uppehöll si is i trakten, inkomma och hindra ho-
nom derifrån. Han förenar sig mi med dem
för alt hämnas — förmodligen på t
slästet, och lofvar att lemna slotte
händer, hvartill ban har det bästa tillfälle, då
den gamle Grefven ridit bort till ett anna!
slott, medlagande sin son och all betjening, och
endast qvarlemnande Rudolf och en gammal
nestik, på det Grefvinnan i fred måtte få sam-
i deras
11
I YFfA lera T föliarn hux nl - Dn
å iedvig. Nu följer skrät kperioden. Du
tala me
def ber och hotar, och Ifedvig lofvar bli hans hu
om han vill omvända sig, hbvartili han äfven rö-
gon höjelse. Men rvröfrarne visa sig, och
en gamle tiena ren, som vill göra larm, faller
för Rudolseolk. Detta prof är något för starkt
för Hedvig, som börjar vackla i sitt beslut;
men en hotelse alt mörda Gretvinnan förmår
henne att frivilligt följa sin älskvärda brad-
en m, ja, att meg facklan i hand visa hans
ib: der väsen till Grefvens penningehvalf.
lt gå de alla ned, utom Rudolf, som har eti