Here lariyg och segtade omhriug på halven, landotes
och anföll invänarne, der sådant kunde lyckas.
Vid ade tillfällen då konungarne ville företaga på-
got vigligt, sawmankaliades alla fria män. (Det fanns
på dessa tider också slafvar, sadaua personer som
sjultve stugv i köp eller byte liksom boskapen). Die
frie talte då och juhade eller nehade till konungar-
nes yttrade önskan. Men osåkerbetea för öfvervald,
visshet om betungande örlig, antingen man segrade
eller blef besegrad, förhindrade alla frukter af deuna
fribet, som mest kan liknas vid de vilda djurens,
byilka väl allvid få följa siu vilja, men också ofta
få bade viljan och förmågan ståckte at öfvermagten
Det var vanligt i den tGdea, alt en hustru tog med
sig liksveputog för sin mans räknieg då de åtföljdes
till gästabu: 1, ty då ölet och mjötet fatt verka på ds
vresisa kämpavne, stod de et till lyckan, hvilken skul
le öfverlefya slag-malet
krig fördes under dessa tider på sådant sät, att
stora skaror appbå als, men utan den noggranna
ordvlug I sätlel sow nu. Hoparue fingo oftast sÖKja
för sin egen förpläguving. Det skedde på de frediisva
inbycgarnes behostual , ofta lika i väns eller oväns
land. Da vinteru kon, eller maten tröt, skiljies man
åt, ca de Heste gingo beul.
Under freden blet boudens stuga hemsökt af her-
remänsen, hvilka på deras resor, med femtio eler
buvdrade måns följe, logo qvarter och förtärlug,
hyilaet slutlsgen, da det adlystes, fick namn af våld-
gästulug.
Vid skildringen af Gustaf I:s tid torde man
kunna invända något cmot uttrycket, att
Svenska Bonden först genom honom fick sin
verkliga frihet. Någon gång är sjelfva stilen
nog akademisk, såsom pas. 20, om Gustaf HH
Adolf: I tjugn år hade döden sväfvat omkring
Phonom i drabbningarna, tills han ändtligen träf-
fades, sannolikt genom en Tysk Furstes förrvä-
Pderi Stundom har den åter sänkt sig nog
mycket till hvardagsspråket, såsom pag. 74 i
underrättelsen om indelaingsverkets inrättande;
der det heter: En bonde kan vara mycket
galant (2) karl vid sitt hemman, men icke der-
före vara kunnig att taga till gevärel cete.
Straxt blir st råket likväl åter praktfullarve:
På nu Carl den etfte satt allt på en redig fot,
afsomnade han, och lemnade spiran i händerna
på sin son, Sveriges beundrade, men för landet
föga båtande hjelte, som härnäst kommer all
omtalas; hvilket sista uttryck måhända vore
öfverilödist, då Carl XIEs lefvernesbeskrifuing
följer på nästa rad.
På sina ställen är stilen något otvdlig, såsom
pas. b6: med Ryssland var freden återställd
j utan uppott ing, ty hela Finland afträddes;
men i och med detsamma var man också fullt
sinnad att försvara återstoden, och man kunde
det snart, när styrelsen kom att underhana fö-
restås af den khratifulla vilja som blifvit satt i
, . 2 ar PEN snvrO
spetsen3 eller pag. 97: Elter pio ärs rege-
Lt DJ
ring afsomnade Konung Carl den Trettonde,
som under denna tid egentligen utgjort elt
samband för nationen.? Hvad han feke egent-
Hzen utgjort nämnes ej. Uti korta och popu-
lära aflar odlingar som denna, är det framför allt
nöÖdvär iudigt, att icke slösa med ord, och utt
vara precis i uttrycken. i
En annan allmän anmärkning är, alt Förf.
här och der varit ojemn i sjelfva omfånget al
sina bersttelset. Sid. 54 får man It ex. veta
avtalet af de Byssar som inföllo i Fintand 1809;
och på samma sida, buraledes Napoleon lät
Ayssen förstå, att Sverge gerna kunde tuktas.
DPeremot har Förf. tyst och stilla förbigått hela
ön nn gen mod Narvro