Here lariyg och segtade omhriug på halven, landotes och anföll invänarne, der sådant kunde lyckas. Vid ade tillfällen då konungarne ville företaga pågot vigligt, sawmankaliades alla fria män. (Det fanns på dessa tider också slafvar, sadaua personer som sjultve stugv i köp eller byte liksom boskapen). Die frie talte då och juhade eller nehade till konungarnes yttrade önskan. Men osåkerbetea för öfvervald, visshet om betungande örlig, antingen man segrade eller blef besegrad, förhindrade alla frukter af deuna fribet, som mest kan liknas vid de vilda djurens, byilka väl allvid få följa siu vilja, men också ofta få bade viljan och förmågan ståckte at öfvermagten Det var vanligt i den tGdea, alt en hustru tog med sig liksveputog för sin mans räknieg då de åtföljdes till gästabu: 1, ty då ölet och mjötet fatt verka på ds vresisa kämpavne, stod de et till lyckan, hvilken skul le öfverlefya slag-malet krig fördes under dessa tider på sådant sät, att stora skaror appbå als, men utan den noggranna ordvlug I sätlel sow nu. Hoparue fingo oftast sÖKja för sin egen förpläguving. Det skedde på de frediisva inbycgarnes behostual , ofta lika i väns eller oväns land. Da vinteru kon, eller maten tröt, skiljies man åt, ca de Heste gingo beul. Under freden blet boudens stuga hemsökt af herremänsen, hvilka på deras resor, med femtio eler buvdrade måns följe, logo qvarter och förtärlug, hyilaet slutlsgen, da det adlystes, fick namn af våldgästulug. Vid skildringen af Gustaf I:s tid torde man kunna invända något cmot uttrycket, att Svenska Bonden först genom honom fick sin verkliga frihet. Någon gång är sjelfva stilen nog akademisk, såsom pas. 20, om Gustaf HH Adolf: I tjugn år hade döden sväfvat omkring Phonom i drabbningarna, tills han ändtligen träffades, sannolikt genom en Tysk Furstes förrväPderi Stundom har den åter sänkt sig nog mycket till hvardagsspråket, såsom pag. 74 i underrättelsen om indelaingsverkets inrättande; der det heter: En bonde kan vara mycket galant (2) karl vid sitt hemman, men icke derföre vara kunnig att taga till gevärel cete. Straxt blir st råket likväl åter praktfullarve: På nu Carl den etfte satt allt på en redig fot, afsomnade han, och lemnade spiran i händerna på sin son, Sveriges beundrade, men för landet föga båtande hjelte, som härnäst kommer all omtalas; hvilket sista uttryck måhända vore öfverilödist, då Carl XIEs lefvernesbeskrifuing följer på nästa rad. På sina ställen är stilen något otvdlig, såsom pas. b6: med Ryssland var freden återställd j utan uppott ing, ty hela Finland afträddes; men i och med detsamma var man också fullt sinnad att försvara återstoden, och man kunde det snart, när styrelsen kom att underhana förestås af den khratifulla vilja som blifvit satt i , . 2 ar PEN snvrO spetsen3 eller pag. 97: Elter pio ärs regeLt DJ ring afsomnade Konung Carl den Trettonde, som under denna tid egentligen utgjort elt samband för nationen.? Hvad han feke egentHzen utgjort nämnes ej. Uti korta och populära aflar odlingar som denna, är det framför allt nöÖdvär iudigt, att icke slösa med ord, och utt vara precis i uttrycken. i En annan allmän anmärkning är, alt Förf. här och der varit ojemn i sjelfva omfånget al sina bersttelset. Sid. 54 får man It ex. veta avtalet af de Byssar som inföllo i Fintand 1809; och på samma sida, buraledes Napoleon lät Ayssen förstå, att Sverge gerna kunde tuktas. DPeremot har Förf. tyst och stilla förbigått hela ön nn gen mod Narvro