erbjudes, och förkasta frukterne af Homitera-
des mångåriga bemödanden, UPGer UPpprebanrde
af Gen tt nötta visan, alt det gamia dock ös
bäst: ett omdöme, Icke egentligen grundadt på
I förkärlek för detta gamla, utan härledande sig
af bi istande lust eller förmåga, kanske ock bå-
da gemensamt, att i botten Undersöka förhål-
landet och behofvet. Det gamla har alltid nå-
got vördnvadsbjudande med sig. Det är så vigt
för vissa, att derunder dölja sin maklichet och
okunnighet. De låta derföre den tålmodiga all-
mänheten fortgå på den gamla stråten, så kro-
kig och full med stenar, gropar och backar
den är, och lemna åt en upplystare och kraft-
fullare framtid, om den kommer, att välja den
genare och jemnare, som erbjuder sig.
Lagarnes ordnande och förbättring upphöja
mera en Regering, och göra dess minne icke
mindre varaktigt men säkert mera välsignadt,
än de mest glänsande fälttåg. Justiniani lagverks
inflytande på framliden var vida större än hans
fällherrars segrar, och dess Corpus juris lefver
ännu, då på tusende år intet spår efler segrarne
finnes. Det binamn af Lagabäter (Lagförbält-
rare), som en Noriges Konung höll, var I väl
tanka ärofullare och sannare, än månget grant
epithet smickret tilldelat andra Furstar. Nä-
stan hvarje lands snvillrikaste regenter hafva
gifvit deras länder förbättrade lagar. Så i
sednare tider en Fredrik, en Catharina, en
Napoleon. Vi äre ock öfvertygade, att vår
upplyste Konung, och patriotiske Ständer, icke
låta förvilla sig af fraser, dem fåkunnighelen
eller motviljan kuana hafva i beredskap för
att motverka en länge önskad riksgagnelig sak.
Det vore ett minne, värdigt Carl XIV is rege-
ring, alt under dess auspieter ett nytt välgörande
ljus uppgått öfver Svensk lagstiftning. De tro-
föer Dess segervana hand under stormiga tider
upprest, skulle på sednaste lugna lefuadsafton
krönas af freåens och or dningens skönaste lagrar.