erbjudes, och förkasta frukterne af Homiterades mångåriga bemödanden, UPGer UPpprebanrde af Gen tt nötta visan, alt det gamia dock ös bäst: ett omdöme, Icke egentligen grundadt på I förkärlek för detta gamla, utan härledande sig af bi istande lust eller förmåga, kanske ock båda gemensamt, att i botten Undersöka förhållandet och behofvet. Det gamla har alltid något vördnvadsbjudande med sig. Det är så vigt för vissa, att derunder dölja sin maklichet och okunnighet. De låta derföre den tålmodiga allmänheten fortgå på den gamla stråten, så krokig och full med stenar, gropar och backar den är, och lemna åt en upplystare och kraftfullare framtid, om den kommer, att välja den genare och jemnare, som erbjuder sig. Lagarnes ordnande och förbättring upphöja mera en Regering, och göra dess minne icke mindre varaktigt men säkert mera välsignadt, än de mest glänsande fälttåg. Justiniani lagverks inflytande på framliden var vida större än hans fällherrars segrar, och dess Corpus juris lefver ännu, då på tusende år intet spår efler segrarne finnes. Det binamn af Lagabäter (Lagförbältrare), som en Noriges Konung höll, var I väl tanka ärofullare och sannare, än månget grant epithet smickret tilldelat andra Furstar. Nästan hvarje lands snvillrikaste regenter hafva gifvit deras länder förbättrade lagar. Så i sednare tider en Fredrik, en Catharina, en Napoleon. Vi äre ock öfvertygade, att vår upplyste Konung, och patriotiske Ständer, icke låta förvilla sig af fraser, dem fåkunnighelen eller motviljan kuana hafva i beredskap för att motverka en länge önskad riksgagnelig sak. Det vore ett minne, värdigt Carl XIV is regering, alt under dess auspieter ett nytt välgörande ljus uppgått öfver Svensk lagstiftning. De troföer Dess segervana hand under stormiga tider upprest, skulle på sednaste lugna lefuadsafton krönas af freåens och or dningens skönaste lagrar.