Ci DET NYA LAGVERKET.
Det är smärtande att nödgas befara det öde,
hvarmed en lagförbättring hotas, hvilken all-
männa rösten likväl så länge påkallat, och hvars
nödvändighet bristerne och osamimanhanget i
vårt lagväsende lagt för öppen dag. Men vi
lefva i slöhetens, overksambhetens och uppskofs-
manicens tidehvarf. Man hvarken vill eller för-
mår arbeta sig upp, och derföre hvilar man så
gerna vid de föråldrade stöden , visserligen upp-
reste af kraftfulla förfäder, men förtärda af
tiden och icke passanden för den tid som är.
I ett ögonblick af energi beslöto Nation och
Regering, att Sverige, som förr, relatift till an-
dyra länder, hade den bästa lag, men nu, liksom
i åtskilligt annat, der Sverige äfven haft före-
träde, genom sin stationära, af behofvet påkal-
Jade härdighet, blir efter det öfriga upplysta
Furopa, borde erhålla en fullständig lagför-
bittring, så väl i afseeude på formerne, som
sjelfva lagstadgandet. Till vinnande häraf be-
slöis en allmän öfversigt ac jagarne, för att be-
r da en öppen och hastig tillflykt för den rätt-
s kande, samt enhet, sammanhang och logisk
vppställning, så väl af hvarje serskildt föremål,
sem likartade i jemförelse till hvarandra. En
Komitd, sammansatt af samhällets mest upply-
ste och lagkloke män, Ullförordnades för att
moget utarbeta lagförslaget, och detta arbete
har kostat Staten mycket. Sedan Komitdrades
arbete efter djupa och mödosamma forskningar
andtligen blifvit falländadt, och imoliverna, hvil-
ja åtmustong till största delen svårligen kun-
sa ifvas, blifvit framlagde, komma inskränkte
hetev, trögheten eller hikgiltigheten för det all-
mänt nyttiga, alt stöta tilldaka den gåfva, som
——— nn