InaAT HOLrja i0Ccrad 2014 TIC UtClNA LIUD AVI UTAH på hyfsning och humanitet i sderna likasom odling i förståndet, än man m: es ifrån några decennier tillbaka. Ingentinz bör också utgöra en ömmare omsorg för Ssrelsen och undervisningsverken, än att alltmer vårda sig om utvecklingen af detta stånds bildning. Prestmannen är på många ställen på landet den ende person af de bättre klasserna, hvilken är i oftare beröring med allmogen; hans seder, hans lefnadssätt och sjelfva tonen och fasonerna i hans umgänge blir derföre alltid ett exempel, som i mer eller mindre mon skall verka på det omgifvande folket, hvilket har både rättighet och förbindelse att betrakta honom såsom ett mönster. Ännu händer likväl stundom, att undantag ifrån detta goda förhållande eger rum, och att man, lyckligtvis mera sällan än förr, får höra Prester som i sitt yttre, till ton, skick eller embetlsutöfning nedlåta sig under värdigheten af det kall de bekläda. Ett sådant exempel förekom för någon tid sedan i vår församling, Det ryser i mig, då jag gifver nattvarden till någon med mustascher, sade Kyrkoherden, Doktor t här i församlingen, för någon tid sedan vid ett husförhör, till en beskedlig och rättskaffens soldat, emedan cen af dess nb. afskedade kamrater, hade det tyvärr hos alla klasser — kanske äfven någon gång ibland Presteståndet — cj sällsynta felet, att, som man säger, kröka på armen. Denna Jesuitiska dom emot ett helt stånd, hvars valspråk är äran, och der nämnde last — äfven om ej embetsfel begås, — nästan alltid bestraffas, ja! ofta med tjenstens förlust, vore visserligon att anse som en krigsförklaring emot hela krigsmakten, om man icke hade skäl att dömma annorlunda af den öfverdrifvet smickrande välkomsthelsning, som samme Prestman vid ett annat tillfälle uti ett tal gaf en af våra högre militärer, då han inträdde iden kyrka, hvarest Prestmannen då predikade. I öfrigt är samme Prestmaa ingalunda skonsam emot sina öfriga åhörare. Han kallar sig med skäl straffpredikanten i 3; ty lagens hammare hålles af honom i flitigare rörelse än en vanlig hammare i någon hofslagareverkstad, och för att böja och uppmjuka sina åhörares samveten, sparar han ingalunda på helvetets eld, utan trakterar med hotelser derom rundeligen sina efter Nåden törstande bröder och systrar, någongång under tillägg, att hans predikningar ändock äro nog lindriga emot deras synder. Allmänheten underställer man, hvad serdeles uppbyggelse kan hemtas af denna läroembetets utöfning, och huruvida icke såväl Hr Doktorn sjelf hvilken detta angår, som de, hvilka lika med bonom följa förskrväckelsesystemet, skulle finna det värdt uppmärksamhet ait vidtaga någon förändring 1 deras lärometod. Kristendomens milda läror gå ju icke ut på att sänka hvarje syndare i afgrunden, utan tvärtom att trösta bugsvala och red ordets och Evangelii milda ljus uppmuntra till ånger och förbättring, efter vår Frälsares eget exempel. Man har slutligen trott sig böra nämna, alt Ins. ansett öfverflödigt för saken, att utsätta något namn. Eg