me ddelas, än att Sökanderne icke kunnat förvägräs
att anställa den talan hvartill de må vara berätfiga-
de och ega fog. SP
Slutligen torde med Sökandernes befrielse från den
af Hof-Rätten ålagde ersättning till vederparterne för
lösen af Hof-Rättens Dom, det böra förklaras att par-
terne skola hvar för sig vidkännas sine på Rättegån-
gen hittills hafde kostnader. NL g
Detta allt öfverlemnas dock till Kongl. Maj:ts e-
gen Nådiga pröfning,
Förste Exp editions-Sekreteraren Bergenstråhle an-
förde:
Hvad angår sjelfva saken, så, emedan aflidne Bruks-
patronen Ramsell Dahlson ända till sin död opåtaldt
varit i besittning af Ferna och Bockhammars Fidei-
Kommiss-Egendom, samt ingalunda ådagalagdt är att,
under hans besiltningstid, af Fidei-Kommissariens
förlägenhet egendomen kommit i varmakt, för hyil-
ken händelse, men ej någon annan, Fidei-Kommiss-
Författningen af den 20 December 1789 staigar att
Fidei-Kommissarien föryerkat all rättighet och för-
mon, som Fidei-Kommiss-Brefvet tillegnade, på sätt
7 S i nämnde Fidei-Kommiss-Författning derom in-
nehåller; ty och som följaktligen utan afseende å
hvad af Sökanderne anfördt blifvit, att Ramsell Dahl-
son skall förskingrat en del af Fidei-Kommisset, han
varit enligt 1 S i Fidei-Kommiss-Författningen be-
rättigad att sin efterträdare till Fidei-Kommisset
utnämna, och jag, lika med Domstolarne, finner att
de uti Utnämningsbrefyet under den 1 Januari 1819
af Ramsell Dahlson nyttjade uttryck icke kunna för-
minska verkan af sjelfva utnämningen; alltså och då
den punkt i 1 8 af berörde Fidei-Kommiss-Bref,
hvilken pålägger Fidei-Kommissarie, som icke hade
barn, att nämna sin efterträdare utur Brukspatronens
på Prästbyttan Lars Dahls afkomlingar, icke inskrän-
ker valet till endast manliga afkomlingar, och någon
tydning för sådan inskränkning, emot en bestämd
tydlig mening ej eller bör hemtas af hvad Te-
staments-Stiftarne förut i sistomförmäldte 5. ytt-
rat om de egenskaper de förutsatte hos den person,
som de utsett till förste innehafvare af Fidei-Kom-
misset, eller af meddeldte föreskrifterna för valet
till efterträdare emellan Fidei-Kommissaries barn,
destomindre, som i sammanhang dermed är vordet
stadgadt, att, om Fidei-Kommissarie före sin död ic-
ke utnämnt någon efterträdare, äldste Sonen eller,
om Söner ej funnos, äldsta Dotter vore sjelfskrifven
ägare till Fidei-Kommisset, utan att i sistnämnde
fall för Dotter blifvit fästadt det vilkor, st!t hon blif-
vit gift med duglig man, hvilket borde inträffa, der-
est Dolter, vid Sons förbigående, af Fader till Fidei-
Kommissarie utvaldes; tillstyrker jag i uuderdånig-
het att Hof-Rättens dom, hvarigenom påståendet
att Grefve von Hermanssons och bans Hustrus skil-
jande ifrån Fidei-Kommisset blifvit ogilladt, må i
Nåder fastställas.
Om Kongl. Maj:t bifaller detta utlåtande i sjelfva
hufvudsaken, lärer allt yttrande förfalla öfver Sö-
kandernes fortsatta talan, angående Grefve von Her-
mansons skyldighet att ställa borgen för Fidei-Kom-
miss-egendomen eller densammas beläggande med
qvarstad, samt rörande Sökandernes rättighet att ser-
skildt utföra om återställande af hvad som från Fi-
dei-Kommisset skall blifvit förskinpgradt och om re-
dovisning för inkomsten af Fidei-Kommiss-egendomen;
Men Hof-Rättens förklarande, att Sökanderne skulle
till deras Vederparter erlägga lösen med 18 Rdr B:co
för Hof-Rättens dom torde böra i Nåder gillas. Det-
ta allt, tillika med frågan om hös Kongl. Maj:t yr-
kad kostnadsersättnving, öfyerlemnas dock till Kongl.
Maj:ts Nådiga ompröfyande
Uti hvad Förste Expeditions-Sekreteraren Bergen-
stråhle sålunda yttrat instämde Hof-Rätts-Rådet
Martin, och skulle i enlighet med pluralitetens me-
ning, underdånigt Betänkande expedicras. — — —
Svar på artikeln uti Daeliast Allehanda d
