me ddelas, än att Sökanderne icke kunnat förvägräs att anställa den talan hvartill de må vara berätfigade och ega fog. SP Slutligen torde med Sökandernes befrielse från den af Hof-Rätten ålagde ersättning till vederparterne för lösen af Hof-Rättens Dom, det böra förklaras att parterne skola hvar för sig vidkännas sine på Rättegången hittills hafde kostnader. NL g Detta allt öfverlemnas dock till Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning, Förste Exp editions-Sekreteraren Bergenstråhle anförde: Hvad angår sjelfva saken, så, emedan aflidne Brukspatronen Ramsell Dahlson ända till sin död opåtaldt varit i besittning af Ferna och Bockhammars FideiKommiss-Egendom, samt ingalunda ådagalagdt är att, under hans besiltningstid, af Fidei-Kommissariens förlägenhet egendomen kommit i varmakt, för hyilken händelse, men ej någon annan, Fidei-KommissFörfattningen af den 20 December 1789 staigar att Fidei-Kommissarien föryerkat all rättighet och förmon, som Fidei-Kommiss-Brefvet tillegnade, på sätt 7 S i nämnde Fidei-Kommiss-Författning derom innehåller; ty och som följaktligen utan afseende å hvad af Sökanderne anfördt blifvit, att Ramsell Dahlson skall förskingrat en del af Fidei-Kommisset, han varit enligt 1 S i Fidei-Kommiss-Författningen berättigad att sin efterträdare till Fidei-Kommisset utnämna, och jag, lika med Domstolarne, finner att de uti Utnämningsbrefyet under den 1 Januari 1819 af Ramsell Dahlson nyttjade uttryck icke kunna förminska verkan af sjelfva utnämningen; alltså och då den punkt i 1 8 af berörde Fidei-Kommiss-Bref, hvilken pålägger Fidei-Kommissarie, som icke hade barn, att nämna sin efterträdare utur Brukspatronens på Prästbyttan Lars Dahls afkomlingar, icke inskränker valet till endast manliga afkomlingar, och någon tydning för sådan inskränkning, emot en bestämd tydlig mening ej eller bör hemtas af hvad Testaments-Stiftarne förut i sistomförmäldte 5. yttrat om de egenskaper de förutsatte hos den person, som de utsett till förste innehafvare af Fidei-Kommisset, eller af meddeldte föreskrifterna för valet till efterträdare emellan Fidei-Kommissaries barn, destomindre, som i sammanhang dermed är vordet stadgadt, att, om Fidei-Kommissarie före sin död icke utnämnt någon efterträdare, äldste Sonen eller, om Söner ej funnos, äldsta Dotter vore sjelfskrifven ägare till Fidei-Kommisset, utan att i sistnämnde fall för Dotter blifvit fästadt det vilkor, st!t hon blifvit gift med duglig man, hvilket borde inträffa, derest Dolter, vid Sons förbigående, af Fader till FideiKommissarie utvaldes; tillstyrker jag i uuderdånighet att Hof-Rättens dom, hvarigenom påståendet att Grefve von Hermanssons och bans Hustrus skiljande ifrån Fidei-Kommisset blifvit ogilladt, må i Nåder fastställas. Om Kongl. Maj:t bifaller detta utlåtande i sjelfva hufvudsaken, lärer allt yttrande förfalla öfver Sökandernes fortsatta talan, angående Grefve von Hermansons skyldighet att ställa borgen för Fidei-Kommiss-egendomen eller densammas beläggande med qvarstad, samt rörande Sökandernes rättighet att serskildt utföra om återställande af hvad som från Fidei-Kommisset skall blifvit förskinpgradt och om redovisning för inkomsten af Fidei-Kommiss-egendomen; Men Hof-Rättens förklarande, att Sökanderne skulle till deras Vederparter erlägga lösen med 18 Rdr B:co för Hof-Rättens dom torde böra i Nåder gillas. Detta allt, tillika med frågan om hös Kongl. Maj:t yrkad kostnadsersättnving, öfyerlemnas dock till Kongl. Maj:ts Nådiga ompröfyande Uti hvad Förste Expeditions-Sekreteraren Bergenstråhle sålunda yttrat instämde Hof-Rätts-Rådet Martin, och skulle i enlighet med pluralitetens mening, underdånigt Betänkande expedicras. — — — Svar på artikeln uti Daeliast Allehanda d